# ID: svediakorp-gov430625
# author: Elles (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 575
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som vissa talare redan har sagt, så är detta en historisk dag för den aktuella utvidgningsprocessen.
Jag skulle vilja se bortom toppmötet i Köpenhamn och se vad som kommer att ske under nästa fas.
Vissa talare har tagit upp frågan om Valéry Giscard d ' Estaings kommentarer om Turkiet var föråldrade, om detta var fel budskap vid fel tidpunkt och om - om Turkiet blev medlem - detta verkligen skulle vara slutet för Europa som vi känner det.
Han gör rätt i att ta upp denna fråga, därför att när vi väl säger definitivt ja till Turkiet och ger landet ett datum, hur kan vi då säga nej till Ukraina, Vitryssland och andra länder som kanske har ett större territorium i Europa än vad Turkiet har?
Rasmussen, Watson och Haarder har gett uttryck för stor liberalism genom att säga att vi kan ge Turkiet ett datum när väl de politiska kriterierna har uppfyllts.
Vad gäller då för de ekonomiska kriterierna i Köpenhamnsdeklarationen från juni 1993?
En central sak för denna deklaration var frågan om institutionell stabilitet, som vi alla verkar glömma bort när vi nu välkomnar nya länder in unionen.
Tror vi verkligen att unionen kommer att bli stabil när Turkiet, och kanske även andra länder, som då utan tvekan kommer att välkomnas i enlighet med samma kriterier, har blivit medlemmar, och att unionen då kan styras på ett effektivt sätt?
Frågan kommer att granskas vid Natos toppmöte om utvidgning senare i veckan i Prag.
Frågan som folk nu ställer sig, är om Nato verkligen har förmåga att handla och om det verkligen kommer att bli effektivt när fler central- och östeuropeiska länder har blivit medlemmar.
Samma sak gäller för Europeiska unionen.
Under toppmötet i Helsingfors beslutades att Turkiet skulle bli ett officiellt kandidatland.
Detta gäller också associeringsavtalet från 1961, men kommer Europeiska unionen, med Turkiet som fullvärdig medlem, verkligen att kunna handla effektivt och vara demokratiskt ansvarigt?
Min teori är trefaldig.
För det första bör vi göra ett uppehåll när de tio länderna väl har kommit in, och när vi har slutfört förhandlingarna med Rumänien och Bulgarien.
Det är alldeles för tidigt att fastställa ett datum nu, eller till och med att fastställa ett datum för ett datum.
För det andra måste vi undersöka alla möjligheter, som till exempel ett särskilt partnerskap med Turkiet, innan vi inleder några fullständiga anslutningsförhandlingar.
Det viktigaste av allt är kanske att toppmötet i Köpenhamn bör sätta i gång en process, liksom Prodi nämnde i förmiddags, för övervägande av vårt förhållningssätt till framtida kandidatländer som vill bli medlemmar i unionen, så att vi vet hur vi skall hantera dem.
Sammanfattningsvis går Europeiska rådet - som leds av danskarna - med slutna ögon in i framtiden.
Det är lättare för alla att säga ja i stället för nej, men på detta stadium verkar det som om ingen medlem av Europeiska rådet vill säga ja till Turkiet, men som om ingen heller vill säga nej.
Låt oss tänka klart och låt oss se till att få en tydlig strategi, så att vi kan garantera Europas medborgare att de om tio år kommer att få en stabil, blomstrande och effektiv europeisk union.
