# ID: svediakorp-gov430614
# author: Oostlander (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 951
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Turkiet har en särskild status som kandidatland.
Sedan mycket länge har vi förbindelser med Turkiet, inte bara i EU, som kandidatland eller som blivande kandidatland, utan framför allt också med Turkiet som medlem av Nato.
Det har varit en utmärkt position som vi alltid har uppskattat och som vi alltjämt uppskattar i fråga om Turkiet.
EU är emellertid någonting annat, det går mycket djupare.
Det beror på de anslutna staternas karaktär, för som medlemmar i Europeiska unionen bestämmer vi över varandras framtid.
Det är av den anledningen som politiska kriterier intar en så utomordentligt framskjuten plats.
Tidigare tänkte vi aldrig på det så, då var vi fortfarande en ekonomisk gemenskap.
Att vi var rättsstater med en fungerande parlamentarisk demokrati var egentligen någonting självklart, det talade man inte ens om längre.
Men nu förhåller det sig annorlunda.
I samband med utvidgningen har vi upptäckt hur viktig Europeiska unionens karaktär som ett förbund av demokratiska rättsstater är.
Jag anser att det också är utomordentligt viktigt att vi fortsätter att säga till Turkiet att vår ståndpunkt, som vi intog i Helsingfors, är att först när ni uppfyller de politiska kriterierna från Köpenhamn kan vi inleda förhandlingar om ert medlemskap.
Jag anser det vara en klar och tydlig hållning som vi absolut måste hålla fast vid.
Ser man det ur den principiella synvinkeln är det mycket inkonsekvent att nämna ett datum innan förhandlingarna inleds.
Skulle rådet direkt eller indirekt göra det ändå så säger man i och med det att de politiska kriterierna egentligen inte är så viktiga för rådet.
Jag har till och med hört konstruktioner i vilka det sägs att rådet kommer att fastställa ett datum då man kommer att avgöra när förhandlingarna skall inledas.
Något så fruktansvärt, högt ärade rådsordförande, bäste vän Haarder, något så fruktansvärt kommer ni väl ändå inte att göra mot oss.
Jag antar att ni skyddar Europa mot en sådan indirekt konstruktion och att de politiska kriterierna helt följdriktigt kommer att sättas i första rummet.
Om europeiska unionens egen karaktär inte skulle spela någon roll så skulle rådet också kunna fråga sig vad det tjänar till att fortsätta diskussionerna.
Jag räknar emellertid med att något sådant inte kommer att äga rum i det kommande rådet.
Jag förkastar ett sådant ytligt resonemang.
Det skadar Europeiska unionens och de turkiska medborgarnas intressen, och - mycket viktigt - det undergräver samtidigt stödet som nu finns bland den europeiska befolkningen för den här anslutningen.
I Nederländerna upplevde vi nyligen att man till och med i fråga om ett utmärkt land som Polen, som vi har förbindelser med sedan länge och vars politiska kultur har visat sig ha stora likheter med vår egen, hotade med en folkomröstning om anslutning.
Om ett kandidatlands anslutning inte har något stöd hos befolkningen så kan det få oerhört olyckliga följder, och därför måste även processen för Turkiet åtföljas mycket noggrant.
Punkten om rättsstaten och demokratin har inte visat sig vara så svår i fråga om något av kandidatländerna.
Jämfört med denna punkt är antagandet av resten av regelverket inte något större problem, åtminstone inte vad Turkiet beträffar.
Kommissionär Verheugen sade nyss, med formuleringen att Turkiet nu verkligen är ett kandidatland, att främst Helsingfors har gjort så mycket för att man skulle börja vidta åtgärder i Turkiet.
Vi har naturligtvis sett det och vi förstår att de åtgärderna var viktiga för förbindelserna i Turkiet, men för oss var de inte tillräckliga.
Min fråga är emellertid: varför vidtar Turkiet dessa åtgärder, det måste ju trots allt finnas en övertygelse bakom dem?
Var det där löftet från Europa nödvändigt för att Turkiet skulle slå in på vägen mot en rättsstat?
Det skulle ju inte vara bra.
Vi måste väl ändå kunna räkna med att den turkiska regeringen, även den nya turkiska regeringen, slår in på vägen mot rättsstaten och demokratin av övertygelse.
Det får inte vara något de gör för att vara Europeiska unionen till lags, det måste ske spontant.
Jag minns samtal med rumänska ministrar som sade att de själva hade löst problemet som de hade med Ukraina om den där lilla ön i Svarta havet.
Jag sade att vi naturligtvis också hade verkat för det.
Nej, sade de, vi löste det själva, för rumänerna håller på att de där kriterierna är något spontant.
Jag tycker att det är utmärkt av rumänerna och hoppas att Turkiet i den här frågan kommer att följa den vägen av övertygelse.
Om så inte är fallet kommer förtroendet aldrig att finnas.
Jag är mottaglig för önskan att Turkiet ges ett positivt budskap, och därför stöder jag också punkten som har lämnats in från socialistiskt håll om utvidgning av samarbetet i ett flertal sektorer.
Det är till nytta rent praktiskt.
Men det kan naturligtvis dröja innan man kommer från det stadiet till stadiet för förhandlingar och medlemskap.
Det är också av den anledningen som jag stöder Ferbers ändringsförslag, i vilket det sägs att man i så fall måste vidta vissa åtgärder och att vi måste enas med varandra om vi för närvarande måste välja en viss form för detta.
Jag är inte nöjd med strykningarna i detta ändringsförslag, för med dem faller ramen för hela anslutningsprocessen bort.
Herr talman!
Jag håller på att vi alltid konsekvent och principiellt skall upprätthålla denna ram.
Också för Turkiet.
