# ID: svediakorp-gov430605
# author: Schroedter (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande, ärade kolleger!
Talet om de central- och östeuropeiska medborgarnas historiska bragder har gjort djupt intryck på mig.
Det var deras längtan efter frihet och demokrati som rev ned de gamla taggtrådsstängslena, fick murar att falla och återskapade självständigheten.
Det skedde i övertygelse om att detta är den rätta vägen till integration och ett enande av kontinenten.
Den starka viljan att skapa integration dämpades inte av tanken på vad det skulle komma att kosta, vem som skulle betala eller vems privilegier som skulle flyga sin kos.
Det var den gemensamma viljan att återfå friheten som förenade alla människor.
Detta, mina damer och herrar, är ingenting som skeptikerna skulle ha lyckats med.
Det är egentligen synd att vårt agerande i dag inte styrs av dessa politiska visioner - i kombination med en politisk vilja.
Jag vill inte sopa undan de konkreta problem som återstår eller påstå att de inte fanns.
Men det krävs prioriteringar när problemen skall lösas.
Om vi inte skall spela de populistiska harlekinfigurerna i händerna, måste vi prioritera frågor som rör den europeiska integrationen.
Jag är övertygad om att tillämpningen av så grundläggande regler som demokrati, respekt för minoriteter och mänskliga rättigheter är en viktig indikation på hur det står till med integrationen, och det gäller alla.
Det är viktigt att anslutningsländerna inte ger efter på denna punkt i integrationsprocessen.
Detta betyder även att förvaltningen skall stärkas ända ned på lokal nivå, att korruptionen skall bekämpas, att justitieministrarna och rättsväsendet skall stärkas på alla nivåer, att alla människor har fri tillgång till domstolarna och att de skall känna sig rättvist behandlade.
Endast så känner medborgarna av den förändring som Europeiska unionen har inneburit för deras länder.
För Lettlands del innebär detta att landet även efter anslutningen skall fullfölja arbetet med att integrera den ryska minoriteten och inte förminska sina ekonomiska ansträngningar.
Men visst kommer det att bli svårt för den nya regeringen att fatta denna typ av ekonomiska beslut.
Men även EU måste visa sin förmåga i fråga om integration, beslutsfattande, öppenhet och demokratisk uppbyggnad, och jag måste säga att uppgiften bör lösas bättre i väst.
Anklagelserna om oförmåga, vilka nämndes i samband med utbetalningarna till jordbruket och strukturstödet, är i mina ögon orättvisa.
Det är viktigt att landsbygdens och regionernas utveckling prioriteras.
Om vi inte ser upp kommer anslutningsländerna att tvingas till passivt beroende i många år, många årtionden.
Detta är en central punkt, och jag måste säga att fel beslut fattades i Bryssel.
Vi borde tillåta större flexibilitet - jag skulle gärna se att Verheugens förslag gick igenom -, det vill säga att utbetalningarna koncentreras dit förmågan att tillgodogöra sig stödet är som störst.
Detta för att den strukturella utvecklingen i länderna skall gå så snabbt som möjligt.
På samma sätt ser jag kopplingen till de skrotfärdiga reaktorerna.
Efter utvidgningen utgör dessa skrotfärdiga reaktorer ett gemensamt problem, och därför anser jag att det krävs flexibilitet även här.
Om Litauen inte klarar detta på egen hand, exempelvis i Ignalina, kan anslagen komma att behöva höjas ordentligt.
Kärnkraftverket utgör en explosiv fara för alla.
Därför önskar jag att de sista åtgärderna verkligen skall leda till integration av länderna och inte till ...
(Talmannen avbröt talaren.)
