# ID: svediakorp-gov430599
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,254
# sentences: 63
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi närmar oss nu den avgörande tidpunkten.
Om 23 dagar i Köpenhamn skall vi förhoppningsvis sätta punkt för anslutningsförhandlingarna med de tio kandidatländerna, gå vidare i förhandlingarna med Bulgarien och Rumänien, och fatta beslut om nästa fas i samband med Turkiets kandidatur.
Vi närmar oss därmed det mål som vi har eftersträvat, Europas återförening.
Ett Europa.
I dag har vi tagit ut detta i förskott.
Vi har haft generalrepetition, och det visade sig att det går bra att ha ett så stort parlament, att ha ledamöter från 27 länder sittande här i kammaren, och att det går bra att tolka till 23 språk.
Många tvivlare måste nu erkänna att det går bra att genomföra detta.
Vi upplevde något historisk i förmiddags, och jag tycker att parlamentet skall ha ett stort tack för att det på detta sätt har visat vad vi alla har att se fram emot om ett och ett halvt år, och för att det har visat att det låter sig göras och därmed ha medverkat till att göra hela processen oåterkallelig, så att det inte finns någon återvändo.
Men dagen i går var också historisk på ett sätt.
I går höll man för första gången ett ministermöte i Bryssel, där alla 25 medlemsstater deltog.
Det var naturligtvis informellt.
Det ägde rum omedelbart före det ordinarie mötet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), och det som vi beslutade hade vi naturligtvis diskuterat med de nya medlemsstaterna.
Vi kom bland annat överens om att de nya länderna bör bli medlemmar den 1 maj 2004.
Det ger tid till ratificeringen av anslutningsfördraget, och samtidigt ger det de nya medlemsstaterna möjlighet att delta på lika villkor i valen till Europaparlamentet.
Man kom också överens om att de kan företrädas av ledamöter i den nuvarande kommissionen från den tidpunkt de blir medlemmar, det vill säga från den 1 maj 2004.
Detta förutsätter naturligtvis att parlamentet går med på att tio kommissionärer utan portfölj kan tillträda, och antagligen utan att de blivit godkända av parlamentet, men man har slagit fast att när den nya kommissionen tillträder, antagligen den 1 november, så skall alla kommissionärer naturligtvis - som alltid - godkännas av parlamentet, som vid den tidpunkten är nyvalt.
Vi skall särskilt tacka kandidatländerna och visa respekt för deras insats.
De har gjort ett imponerande arbete med att anpassa sig till alla de kriterier som vi har angett.
Detta är också budskapet, som jag tolkar det, i det betänkande som vi diskuterar i dag.
Köpenhamnskriterierna har varit en måttstock för ländernas politiska och ekonomiska reformer.
Man har genomfört genomgripande reformer.
Man har utvecklat demokratiska strukturer.
Man har antagit lagstiftning som försvarar de mänskliga rättigheterna och gjort stora framsteg när det handlar om minoriteter.
På det ekonomiska området har det skett en imponerande utveckling bort från planekonomi och över till marknadsekonomi.
Prisbildningen har avreglerats, man har genomfört privatiseringar, och det har skett omfattande omstruktureringar inom näringslivet, jordbruket och den finansiella sektorn.
De offentliga förvaltningarna har reformerats, så att EU: s regelverk skall kunna genomföras.
När man tänker på hur stora ansträngningar de nya länderna har gjort inom vart och ett av dessa områden, så måste man verkligen beundra dem.
Vi får därför inte heller svika de berättigade förväntningar som de har när det gäller att bli fullvärdiga medlemmar på kort tid.
Dessa imponerande framsteg kan man läsa om i kommissionens lägesrapport och strategidokument inför utvidgningen, som lades fram den 9 oktober.
Alla tio länder har beskrivits, och kommissionen har gjort bedömningen att de är redo att bli medlemmar.
Men innan de blir medlemmar finns det naturligtvis skäl att göra ytterligare insatser.
Kommissionen har inte sagt att arbetet är slutfört.
Kommissionen har sagt att det kan bli klart i tid.
Kandidatländerna har som ett svar på kommissionens lägesrapporter tydligt meddelat att de vill öka insatserna på de områden som kommissionen har tagit upp, och deras insatser kommer att stödjas med EU-medel.
I samband med anslutningsförhandlingarna återstår ett visst arbete.
Europeiska rådet i Bryssel fattade en rad viktiga beslut om de kvarvarande finansiella frågorna.
Under de närmaste dagarna kommer man att föra intensiva förhandlingar med kandidatländerna om dessa frågor.
Det står också klart att ett framgångsrikt resultat kräver både insatser och kompromissvilja från alla parter - nuvarande såväl som blivande medlemsstater.
Vi känner alla till att man angett vissa ekonomiska ramar, men inom dessa ramar kan man naturligtvis förhandla.
Avslutandet av förhandlingarna i Köpenhamn om 23 dagar, kommer att vara ett otroligt genombrott.
Sedan kommer arbetet med slutförande, undertecknande och ratificering.
Parlamentet skall ge sitt samtycke innan fördraget kan undertecknas, och parlamentets vilja att snabbt ge sitt samtycke till fördraget illustrerar bara än en gång parlamentets roll som drivkraft för en snabb utvidgning.
Europeiska rådet i Köpenhamn kommer inte bara att handla om de tio länderna.
Man skall också fatta viktiga beslut om Bulgarien och Rumänien, som fortfarande har litet arbete kvar.
I Bryssel uttrycktes ett tydligt stöd för dessa länders vilja att bli medlemmar under 2007.
Enligt slutsatserna från Bryssel skall Europeiska rådet i Köpenhamn fatta beslut om detaljerade handlingsplaner, vilket omfattar tidsplaner och ökat föranslutningsstöd, så att anslutningsprocessen med dessa länder kan främjas.
Besluten i Köpenhamn skall alltså stärka planerna för Bulgariens och Rumäniens medlemskap.
När det gäller Turkiet drar kommissionen slutsatsen att landet sedan de senaste lägesrapporterna har gjort stora framsteg i riktning mot att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna.
Det är en glädjande utveckling som måste fortgå.
Utvecklingen under det senaste året i Turkiet visar att man fattade ett riktigt beslut i Helsingfors 1999, då Turkiet fick status som kandidatland.
Samtidigt kan man konstatera att det fortfarande finns arbete att utföra på vägen mot att uppfylla de politiska Köpenhamnskriterierna.
Kommissionen uppmanar Turkiet att göra ytterligare reformer och genomföra de antagna reformerna, för att i ännu högre grad stärka landets medlemskapsplaner.
Med hänsyn till slutsatserna från toppmötet i Sevilla, är Europeiska rådet i Köpenhamn en central tidpunkt för utveckling i förhållandet mellan EU och Turkiet.
Det är därför viktigt att hålla alla dörrar öppna fram till beslutet om 23 dagar i Köpenhamn.
Jag vill gärna sluta med att tacka parlamentet för dess tydliga och villkorslösa stöd till utvidgningen, som meddelades i förmiddags, och som återspeglas i det framlagda betänkandet och som också kommer att återspeglas under den kommande debatten.
Parlamentet har varit med om att ange tonen för hela utvidgningsdiskussionen.
Parlamentarikernas och medborgarnas stöd är ju så viktigt för utvidgningsprocessen.
Vi måste se till att det fortgår genom att skapa en ram för en grundlig och nykter diskussion om utvidgningen, både i våra länder och i de nya medlemsstaterna.
Europaparlamentets debatter om utvidgningen spelar en viktig roll.
Det är härifrån man sänder signalerna till Europas folk om betydelsen av de beslut som vi skall fatta.
Jag vill därför gärna än en gång personligen tacka parlamentet och talmannen, och även kommissionär Günter Verheugen, för det oerhörda arbete som Europeiska unionens institutioner har gjort på alla områden.
(Applåder)
