# ID: svediakorp-gov430598
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 981
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Efter förmiddagens ingående beskrivning av de historiska dimensionerna, vill jag inleda med att peka på anslutningsländernas oerhörda ansträngningar under anslutningsprocessen.
Många har visat prov på politiskt mod genom att vidta de impopulära åtgärder som har förändrat det politiska, ekonomiska och sociala systemet.
Dessa åtgärder skulle ha blivit nödvändiga på flera områden även utan en anslutning, men många har också varit direkt kopplade till ett EU-medlemskap.
Detta mod och denna kraft att genomföra saker kan vi lära oss mycket av i vårt eget politiska arbete.
Jag vill även ta tillfället i akt att tacka förhandlingsparterna, nämligen rådet och framför allt kommissionen och anslutningsländerna, som de senaste åren har haft ett mycket tungt arbete med att efterhand nå ett positivt avslut på vårt verk.
Dock måste vi se klart på att det fortfarande återstår en rad frågor att lösa i processen.
Till exempel återstår några tungt vägande frågor som måste lösas före toppmötet i Köpenhamn, och det kommer att krävas anpassningar i processen även därefter.
Jag menar inte bara genomförandet av övergångsreglerna, vilka självklart skall vara temporära, utan även de frågor som vi tar upp i betänkandet och som har att göra med brister i förvaltnings- och domstolskapaciteten och minoriteters rättigheter, korruption och människohandel.
Detta är exempel på problem som bör bearbetas ordentligt innan anslutningen kan genomföras.
Därför anser jag att kommissionen har rätt inställning, som vill lägga tyngdpunkten i föranslutningsstödet på just dessa områden och på så sätt skapa de nödvändiga förutsättningarna till maj 2004.
Jag håller med om att en hel del arbete återstår även när alla sidor har fullgjort sina åtaganden.
Europaparlamentet är redo att bidra med sitt genom att hålla tidsplanen.
Det var här i kammaren som beslutet fattades att anslutningen skall genomföras så att anslutningsländerna kan delta i Europavalen år 2004, och därmed fastslogs det datum som övriga nu har accepterat.
När anslutningsfördraget föreligger, och detta kommer att omfatta cirka 6 000 sidor, skall vi se till att fatta beslut senast i början av april.
Därmed kan fördraget undertecknas enligt tidsplanen, och ratificeringen ske i mitten av 2004.
Det finns några konkreta frågor som måste tas upp under förhandlingarna.
Jag talar om strukturstödet och jordbruket.
Låt mig återigen betona att jag hoppas att alla förhandlingsparter skall agera klokt och att förhandlingarna blir sådana att resultatet kan presenteras på ett trovärdigt sätt.
Detta för att vi, den historiska dimensionen till trots, inte skall stupa på mållinjen i en folkomröstning om en enskild detalj.
Vi måste inse vårt fulla ansvar, och jag anser att vi måste ge mycket stöd under de kommande veckorna.
Detta innebär exempelvis också att vi på allvar måste fråga oss om vi verkligen skall använda en så stor del av pengarna, vilka ju inte kommer att växa fram till 2006, till direktstöd, eller om vi hellre bör använda dem i form av makroekonomiskt stöd till landsbygdens utveckling.
Detta är en fråga som rör nyttan för anslutningsländerna och som jag gärna vill ställa här och nu.
Jag är övertygad om att vi även kommer att lösa Kaliningradfrågan.
Jag hoppas att alla tvister skall kunna lösas i förhandlingarna och att kommissionen och rådet snabbt kan ge en konkret förklaring till vad som menas med travel document light.
En sak är helt klar, nämligen Europaparlamentets ståndpunkt: vi måste bygga en bro till Ryssland, men det får samtidigt inte råda något tvivel om att Litauen blir fullvärdig medlem i EU, att vi bevakar det lilla, självständiga landets intressen och att vi inte accepterar en lösning som stoppar, hindrar eller försenar Litauens inträde i Schengensystemet.
(Applåder)
Detta är viktigt att påpeka inför de kommande veckorna.
Jag hoppas att detta skall fungera inom ramen för de förhandlingsresultat som hittills har nåtts.
Jag vill också att de båda länder som ännu inte kommer att anslutas kan lita på att inget nytt veto och ingen ny ursäkt plötsligt dyker upp och stänger dörren när förhandlingarna väl är avslutade och villkoren uppfyllda.
Detta gäller även garantierna till länder som Bulgarien och Rumänien.
Jag hoppas att Cypernfrågan skall kunna lösas utifrån Kofi Annans förslag.
Detta är ett viktigt steg framåt för förbindelserna inom och utom Europeiska unionen och för freden i Medelhavsområdet, oberoende av anslutning till och utvidgning av EU, men även som ett led i detta.
Dock menar jag även att något så självklart - nämligen att detta skall lösas - inte får leda till politiska undantag som urvattnar de politiska Köpenhamnskriterierna.
Efter toppmötet i Köpenhamn, när medborgarna får bevis på att vi menar allvar med tio länder i ett första steg, kommer vi att få en bred diskussion i nuvarande medlemsstater om hur långt vi skall fortsätta.
För att vara trovärdiga måste vi visa att en fortsatt utvidgning av EU förutsätter att Köpenhamnskriterierna uppfylls, såväl politiskt som ekonomiskt.
Det handlar, som jag ser det, om hela processens trovärdighet.
För att undvika missförstånd: när Turkiet har uppfyllt dessa villkor, bland annat att respektera stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter, och detta fullt ut är en del av den politiska utvecklingen i Turkiet, när militären inte längre spelar en politisk roll och Turkiet återigen är en rättsstat fullt ut, då har landet genomgått en dramatisk förändring, och då skall vi betrakta ett turkiskt medlemskap positivt.
Huruvida Turkiet kommer att nå detta mål, vet jag inte, men vi bör i alla fall ge landet den möjligheten.
Det är därför som det är de politiska kriterierna som gäller.
(Applåder)
