# ID: svediakorp-gov430593
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 777
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skulle vilja inleda med att tacka föredraganden Di Lello Finuoli för hans mycket omfattande och nyttiga betänkande om de två danska initiativen angående förverkande.
Först skall jag ta itu med rambeslutet om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott.
Som föredraganden sade är det nödvändigt att alla medlemsstater antar bestämmelser om förverkande i allmänhet.
Mervärdet av detta initiativ är emellertid att det är inriktat på att utvidga befogenheterna för att förverka egendom för den person som befunnits skyldig för ett allvarligt brott, särskilt när den skyldiga personen varit inblandad i organiserad brottslighet.
Problemen som detta initiativ ger upphov till, vilket föredraganden nämnde, gäller huvudsakligen idén om utvidgade befogenheter av förverkandet.
Det består i grunden av att utvidga förverkandeåtgärderna av egendom som inte är förbunden med det brott för vilket personen befunnits skyldig.
Detta skulle tillåta förverkande av egendom som tillhör den skyldige om inte denne kan bevisa att egendomen inskaffats på laglig väg, och det skulle tillåta förverkande av egendom som tillhör den skyldige personens maka / make.
Enligt min uppfattning borde det vara möjligt att bryta länken mellan brottet för vilket personen befunnits skyldig och egendomen att förverka, särskilt om själva egendomen är av olagligt ursprung.
Räckvidden bör emellertid begränsas till allvarliga brott som är förbundna med organiserad brottslighet.
Det är dessutom inte själva förhållandet mellan den person som befunnits skyldig och tredje part som är viktigt, utan det faktum att egendom som införskaffats på olaglig väg har överförts till en tredje person.
Jag instämmer således, likt föredraganden, i det allmänna tillvägagångssättet som det danska ordförandeskapet antagit.
Jag stöder även de flesta av föredragandens ändringsförslag, i synnerhet det ändringsförslag där man lagt till proportionalitetsbegreppet så att förverkandet inte skall resultera i en förlust av egendom som är oproportionerlig till det brott som utförts, samt det ändringsförslag som begränsar räckvidden för de utvidgade befogenheterna av förverkande till att gälla organiserad brottslighet.
Jag har vissa betänkligheter mot det ändringsförslag som föredraganden nyss nämnde, vilket kräver att medlemsstaterna undviker en omvänd bevisbörda i sin lagstiftning.
Jag ser uppriktigt sagt inget behov av att omfatta en sådan bestämmelse i detta specifika förverkanderedskap, eftersom det skulle kunna tolkas som oförenligt med subsidiaritetsprincipen.
Det danska initiativet förutser en viss flexibilitet när det gäller bevisbördan.
Inom det här området måste vi, som Di Lello Finuoli nämnde, finna den rätta balansen mellan att å ena sidan bekämpa den organiserade brottsligheten, och å den andra sidan respektera den anklagades grundläggande rättigheter.
Det är därför inte nödvändigt att omvända bevisbördan.
Vi bör emellertid ta hänsyn till det faktum att den person som befunnits skyldig till ett brott som är knutet till organiserad brottlighet, och som inte kan rättfärdiga sin livsföring, bör räkna med ett förverkande av egendom såvida inte denna person kan påvisa att egendomen införskaffats på laglig väg.
Vad beträffar det andra danska initiativet inför rambeslut om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om förverkande, handlar detta andra initiativ, såsom Marinho just sade, om det ömsesidiga erkännandet och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen.
Det är nära förbundet med det framlagda initiativet om frysning och förverkande av egendom, för vilket Marinho var föredragande, och kommissionen har för avsikt att bevara den övergripande sammanhållningen mellan de två initiativen.
Vissa av de frågor som tagits upp i det andra initiativet håller man nu på att förhandla om i rådet, även med hänsyn till rambeslutet om det ömsesidiga erkännandet av ekonomiska straff.
Vi gläds därför åt att föredraganden förmedlar kommissionens positiva syn på detta rambeslut.
De flesta av era ändringsförslag försöker se till så att beslut endast medges då de utfärdats av domare.
Vi instämmer i att det är viktigt att vara säker på den utfärdande myndighetens ställning.
Den första texten förväxlade, som ni har nämnt, rättsliga myndigheter, domstolar och domare.
Det här bör ratificeras.
Vi stöder er synpunkt att det inte är lämpligt att bestämmelser som utfärdats av undersökningsdomare och åklagare skall falla inom dessa instruments räckvidd.
Föredraganden föreslår också att den utfärdande staten inte skall få föreskriva frihetsstraff som alternativ till förverkande.
Även om vi instämmer i detta ändringsförslags syfte tycker vi nog att denna fråga hellre borde tas upp i det första rambeslutet om att tillnärma de nationella bestämmelserna om föreverkande.
Jag skulle vilja avsluta med att tacka föredraganden och även kammaren för ert tålamod under denna sena debatt.
