# ID: svediakorp-gov430589
# author: Di Lello Finuoli (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Enligt min åsikt och kanske även enligt majoriteten i kommissionen, har dessa båda betänkanden behandlats mycket hastigt i kväll.
Ur teknisk synpunkt ligger de sannerligen inte på en nivå som motsvarar de rättsliga traditionerna i Europa eller i dess medlemsstater.
Den centrala punkten i dessa båda betänkanden är framför allt tillnärmningen av lagstiftningarna när det gäller förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott.
I själva verket innebär detta en möjlighet att genomföra ett utvidgat förverkande, dvs. ett förverkande av inte bara de tillgångar som härrör från brottet, utan av alla de tillgångar som, även om de inte direkt härrör från brottet, tillhör en person som har dömts i ett brottmål till fängelsestraff för ett mycket allvarligt brott och som inte har vare sig möjlighet eller förmåga att visa att dessa tillgångar har förvärvats lagligt.
Denna del av betänkandet, herr kommissionär Vitorino, togs bort av kommissionen, och det som återstår är möjligheten att konfiskera det som härrör från den brottsliga handlingen.
Men det behövs inget rambeslut för att uppnå detta resultat i Europeiska gemenskapen.
Praktiskt taget samtliga europeiska länder har i sin lagstiftning som en obligatorisk konsekvens att de tillgångar som härrör från en brottslig handling skall förverkas, eller åtminstone en möjlighet att göra detta.
För att lösa problemet som utskottet stötte på, nämligen att acceptera en omvänd bevisbörda, föreslog jag i ett ändringsförslag som påminner starkt om den italienska lagstiftningen - ändringsförslag 11 till artikel 3.1 - möjligheten att beslagtaga övriga tillgångar - dvs. de tillgångar som omfattas av en utvidgad beslagsrätt - enbart i de fall där åklagaren lyckats bevisa att dessa inte stod i proportion till den verksamhet som bedrivits av personen i fråga eller inte motsvarade de tillgångar som deklarerats till skattemyndigheten av personen i fråga.
Den anklagade skulle sedan få en chans att bevisa att dessa tillgångar hade ett lagligt ursprung: det fanns med andra ord en lindring av bevisbördan, men inte en omvänd bevisbörda.
Detta har oroat, gjort intryck på och väckt förvåning hos kommissionen, som följaktligen har tillbakavisat mitt ändringsförslag.
Jag föreslår därför att mina kolleger i kammaren godkänner detta ändringsförslag.
Det är nämligen bara på det viset som vi kan införa en utvidgning av rätten till förverkande i lagstiftningen, vilket är ett av målen med förslaget och som, enligt min mening, även är ett bra instrument för att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Förslaget baseras på en dubbel princip: åklagaren måste bevisa att den åtalades tillgångar inte är rimliga, dvs. bevisa att dessa tillgångar överstiger vad som är rimligt med tanke på vederbörandes faktiska verksamhet eller att de överstiger den inkomst som deklarerats för skattemyndigheten, medan den person det gäller har möjlighet att bevisa att dessa tillgångar i själva verket har ett lagligt ursprung.
Om betänkandet i stället förblir så som det godkänts av kommissionen, så blir det fullständigt meningslöst, eftersom - jag upprepar - de europeiska länderna redan förfogar över en liknande lagstiftning och inte behöver något rambeslut från Europaparlamentet.
