# ID: svediakorp-gov430587
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,721
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina ärade damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skulle vilja be om ursäkt för att jag inte har kunnat vara här tidigare.
Under tiden har jag hört tre versioner: en gång att getter befann sig på flygbanan, en gång att rådjur befann sig där och en gång att renar befann sig där.
Man har emellertid också sagt att det var dimma.
Således var det tydligen svårt att identifiera djuren.
Jag vill inte upprepa vad min kollega Byrne redan har sagt till er i samband med det betänkande som förut diskuterades.
Han talade om vilka åtgärder som måste vidtas till följd av den stora oljeskada som numera tyvärr måste registreras i Galicien.
Att detta utgör en europeisk utmaning är väl uppenbart.
Det finns som ni vet en plan som kommissionen redan för länge sedan har lagt fram i samband med Erika-katastrofen.
Här finns det också en genomförandemetod som min kollega de Palacio arbetar mycket intensivt med.
I samband med denna metod finns det också en särskild plan för kompensation som under nästa år skall omsättas i praktiken.
Låt mig emellertid framför allt yttra mig om Stevensons betänkande och till att börja med tacka honom hjärtligt för sammanställningen av detta.
Jag skulle även vilja tacka fiskeriutskottet som verkligen har gjort betydande ansträngningar för att hålla den knappa tidsplanen så att vi innan detta år är slut skall kunna fatta beslut om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
I de grundläggande mål som vi eftersträvar i fiskerireformen tror jag det finns ett stort mått av överensstämmelse mellan parlamentet och kommissionen, och det gläder mig att ni delar de grundläggande målen för reformen med oss.
Där handlar det till att börja med om vad som är hållbart, men det handlar också om vår sektors konkurrensförmåga.
Det handlar om godtagbara livsvillkor för alla som är verksamma inom fisket och likaså handlar det om att ta hänsyn till miljöaspekterna och framför allt även om nya former för förvaltning av fiskeresurserna.
Det gläder mig att ni delar denna grundsyn, även om vi utan tvivel har olika uppfattning i vissa frågor när det gäller hur vi kan nå dessa mål.
Låt mig än en gång ta upp några särskilda punkter.
Ni kräver med rätta bättre information om hur det står till med bestånden och större investeringar för den vetenskapliga forskningen om beståndens utveckling.
Vad forskningen anbelangar står för närvarande 35 miljoner euro till kommissionens förfogande för forskning inom fiskerisektorn.
Jag måste tyvärr konstatera att dessa medel under de kommande åren kommer att minska något, men vi är beredda att inom den totala forskningen på fiskeriets område avsätta mer medel för detta speciella ändamål, nämligen forskningen om läget beträffande bestånden och hur de utvecklas.
Därutöver vill vi också bedriva mer forskning i riktning mot alternativa tekniska åtgärder, t.ex. i riktning mot utveckling av nya fiskeredskap.
Men låt oss vara ärliga: forskning kan bara bygga på noggrant insamlade och sanna data.
Det dilemma som vi för närvarande har beträffande torsken går inte minst tillbaka på vad forskarna säger oss.
Och de är inte beställda av kommissionen utan av medlemsstaterna.
Kommissionen har här bara observatörsstatus.
Men vetenskapsmännen säger till oss, att rapporterna om fångster och fångstsammansättningar till en del helt enkelt inte har stämt under de gångna åren, att det har förekommit felaktiga rapporteringar och att slutsatserna därför också har blivit felaktiga.
Jag vill nu inte anklaga någon, men vi måste erkänna att detta är ett problem som vi också måste lösa om vi vill kunna dra bättre slutsatser.
Era beslut som rör beståndens bevarande och förvaltningen av fiskerinäringen stämmer överens med våra ambitioner.
Vi behöver fleråriga och skräddarsydda metoder för förvaltningen av fiskerinäringen.
Dessa koncept måste vara anpassade till respektive fiske- och fångstverksamhet och till respektive bestånd och vi måste beakta försiktighetsprincipen.
Dessa metoder måste även leda till att den mängd fisk som kastas överbord reduceras till ett minimum.
Men, herr Stevenson, så enkelt är det inte, att man bara kan säga att fastställandet av kvoter är skuld till att fisk kastas överbord.
Det finns andra koncept i andra stater i världen, och dessa fastställer inga kvoter och ändå har de problem med fisk som kastas överbord.
Det faktum att det fortfarande förekommer att fisk kastas överbord har med alla väsentliga delar av fisket att göra.
Det finns säkert en teknisk aspekt när det gäller fiskeredskapen, vilka inte är tillräckligt selektiva.
Det är säkert ett problem när det handlar om blandfiske, att för vissa bestånd kvoterna fylls tidigare än för andra.
Det leder då till och med till att man kastar fisk överbord ur bestånd som vi över huvud taget inte vill ha.
Men naturligtvis finns även problemet med en begränsad fiskeansträngning.
Om vi inte kan åstadkomma en viss jämvikt i dessa viktiga centrala frågor - hur vi över huvud taget kan förvalta fisket - då kommer det aldrig att fungera.
Ni ägnar också en utförlig del av ert betänkande åt Medelhavet.
Här håller jag fullständigt med er om att Medelhavet måste behandlas annorlunda; det hör också till de skräddarsydda koncepten.
Man kan inte använda samma metoder som fungerar i Nordsjön: Medelhavet är annorlunda på grund av de fiskemetoder som används där, huvudsakligen hantverksmässigt fiske.
Det är annorlunda på grund av den smala fastlandssockeln som finns där.
Det är annorlunda på grund av en mycket större medverkan av tredje länder i fisket.
Därför behövs också en specifik metod för Medelhavet.
Vi har lagt fram ett sådant.
Vi vill även stärka samarbetet med de tredje länder som är verksamma i Medelhavet.
Vi vill därför också mycket noggrant förbereda ett starkare samarbete genom att vi under andra hälften av nästa år kommer att anordna en konferens under italienskt ordförandeskap till vilken vi kommer att inbjuda alla stater som gränsar till Medelhavet och där vi kommer att lägga fram idéer om en gemensam förvaltning och framför allt också om bättre forskning.
Låt mig bara än en gång säga följande om fiskeflottspolitiken: det stämmer helt enkelt inte, och ingen har hittills kunnat visa för mig - det står ingenstans i våra förslag - att yrkesfiskarna tvingas att skrota fartyg; varje skrotning kommer att ske frivilligt.
Vad vi emellertid önskar, är att vi bättre än vad som hittills skett skall kunna stödja de fiskare som faktiskt vill skrota fartyg.
Men beslutet om ett fartyg skall skrotas kommer varje fiskare att vara tvungen att fatta själv.
Beträffande tillträde till fiskevatten och fiskeresurser: här finns det två ämnesområden.
Frågan om tillträde till fiskeresurser och fiskevatten i regioner i gemenskapens yttersta randområden betraktar jag som ett specialfall; den måste därför också behandlas som ett sådant.
Vi kommer att undersöka läget i dessa regioner och vi kommer före slutet av nästa år att lämna hithörande förslag.
Fram till dess skall de särskilda begränsningarna för tillträde till dessa regioner fortsätta att gälla.
Frågan om tillträde till Nordsjön är i första hand en rättslig fråga.
Och även frågan om man kan inrätta en zon på 6-12 sjömil från kusten permanent eller bara tidsbegränsat är en rättslig fråga.
Jag varnar för att bara säga att vi skall rösta.
Vi behöver bestämmelser som inte är tidsbegränsade.
EG-domstolen kommer sedan att avgöra vad som är lagligt.
Jag tror att man huvudsakligen skall stödja sig på fördraget och bygga ett beslut på fördraget så som vi har gjort i det förflutna.
Det är ett faktum att hithörande bestämmelser i Spaniens och Portugals anslutningsfördrag löper ut, vilket emellertid först bara betyder att dessa stater likaså har tillträde till fiskevattnen i norr.
Jag vet mycket väl vad man här får höra talas om, nämligen den mängd fisk som kastas överbord.
Det handlar konkret om problemet att vid fångst av arter för vilka det inte finns någon högsta tillåtna fångst och ingen fångstkvot även andra arter tas upp för vilka en fångstkvot gäller, och därmed finns det risk att fiskar tas upp som i sig är mycket värdefulla och trots detta kastas tillbaka i havet.
Denna fråga måste vi ägna oss intensivt åt.
Det är vi också beredda att göra.
Jag skulle också vilja yttra mig i frågan om kontroll och genomdrivande av lagstiftning på fiskeriområdet.
Jag tror att det fortfarande är viktigt att än en gång betona att vi absolut behöver denna sektors medverkan.
Det betyder att dessa nya rådgivande nämnder egentligen utgör grunden för att vi i framtiden skall ha ett bättre samarbete med denna sektor.
Det är naturligtvis utom all fråga att vi skall sörja för att de sanktioner, kontroller och granskningar som man enas om sedan också skall genomföras, och det på samma sätt i hela unionen.
Det finns fortfarande många frågor att behandla.
Jag vill bara ta upp en, nämligen frågan om fiske i vatten som tillhör tredje land.
Här arbetar vi på ett meddelande om partnerskap med tredje länder på fiskeområdet, vilket vi kommer att antaga i början av december.
Ni kommer i detta meddelande att återfinna många av era krav, till exempel beaktandet av försiktighetsprincipen eller de berättigade kraven från utvecklingsländerna om en uppbyggnad av en egen fiskerisektor liksom en effektivare övervakning osv.
Här tror jag att vi måste slå in på en ny väg.
Det får inte ifrågasättas att vi måste fortsätta att kämpa för att ofoget med billighetsflagg skall upphöra och att framför allt också det olagliga fisket skall stävjas.
Vad ni säger om vattenbruk har mitt fulla stöd och jag skulle likaså vilja tacka er för det.
Det återstår att klargöra en punkt, nämligen den sociala frågan.
Om ni tar i betraktande hur stora allmänna medel som hittills har tagits i anspråk för sociala åtgärder och hur mycket vi planerar att i framtiden använda för sociala åtgärder, så blir det tydligt att denna reform i högsta grad har en social dimension.
