# ID: svediakorp-gov430583
# author: McCartin (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vi får denna fråga att framstå som väldigt komplicerad, men enligt min åsikt kan det hela reduceras till två frågor: Hur mycket fisk kan vi fånga, och hur kan vi fånga den?
Om vi kunde enas om dessa två frågor skulle vi få en vänskaplig lösning till alla de andra frågorna som uppstår.
Jag håller inte med dem som säger att den gemensamma fiskeripolitiken bär ansvaret för beståndens aktuella situation.
Orsaken till att bestånden har hamnat i den nuvarande situationen är på grund av att man inte har lyssnat till forskarna.
När kommissionen överlämnade forskarnas meddelande till ministerrådet fäste man inget avseende vid detta och dess råd verkställdes inte.
Jag instämmer inte till den nuvarande politiken, men inom dess ram skulle bestånden ha kunnat bevaras om man hade följt kommissionens råd under alla dessa år.
Det andra problemet med den gemensamma fiskeripolitiken är att kommissionen å ena sidan bär ansvaret men kan endast ge råd.
Ministerrådet och de enskilda staterna är dem som bär det yttersta ansvaret.
Det finns flera bevis på att de tidigare inte lyckats fullgöra sitt ansvar, utan mannamån, för att garantera att varje fiskare kunde fånga det denne var berättigad till och att varje fartyg fick sin kvot men inte mer.
Den gemensamma fiskeripolitiken går för långt.
Det har aldrig funnits något behov av att göra fisken till en gemensam egendom.
Det är för mig obegripligt.
Vi har en gemensam jordbrukspolitik.
Det ger inte mig, eller en irländsk jordbrukare, rätten att plocka vindruvor eller oliver i södra Spanien.
Det ger oss inte rätten att hugga ned skogarna i Finland och Sverige.
Den gemensamma fiskeripolitiken borde inte heller omfatta ett gemensamt ägande av bestånden.
Det är obegripligt.
Så vitt jag vet är det trots allt endast ett land som förlorar och får mindre än sin naturliga andel.
Ni kan inte finna en mer övertygad europeisk anhängare av integrationen än vad jag är, så jag kan tala om att det finns en region i unionen, västra Irland, som inte får sin naturliga andel.
Jag har inget särskilt att invända mot de spanska, franska eller brittiska yrkesfiskarna som kommer in på det som är naturliga vatten.
Inom andra områden - olja och mineraler - och i varje form av domsrätt som medlemsstaterna har över sina hav, faller emellertid naturresurserna inom de nationella regeringarnas ansvarsområden.
Det borde även gälla för fisket.
Det skulle göra det hela mycket mer begripligt.
