# ID: svediakorp-gov430582
# author: Kindermann (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Att en reform av den gemensamma fiskeripolitiken är nödvändig, därom är vi väl alla eniga.
Men så snart vi talar om de enskilda metoderna för reformen blir de stora skillnaderna tydliga.
De gäller inte bara bedömningen av läget, som för närvarande ju inte precis är ljust, utan även vilka åtgärder som skall vidtagas.
Till och med bedömningen av vetenskapliga undersökningar om våra resurser skiljer sig.
Det har nu även betänkandet om tidsplanen som vi också diskuterar i kväll visat.
Och jag tror att diskussionerna i ministerrådet är lika livliga som hos oss i Europaparlamentet.
Vi som Europaparlament bör emellertid koncentrera oss på sakfrågorna och försöka att aktivt medverka till en reform som till att börja med säkerställer ett varaktigt bevarande av fiskeresurserna.
Vi talar om försiktighetsprincipen, och ingrepp, så smärtsamma de än må vara, är uppenbarligen nödvändiga för att säkra ett hållbart utnyttjande av fiskbestånden och därmed hela fiskerinäringens långsiktiga överlevnad.
Av central betydelse är då emellertid de sociala inslagen i de åtgärder som vi skall fatta beslut om.
Jag uppmanar därför alla kolleger, men även fiskeriministrarna, att när de beslutar om reformen ta sitt ansvar för allt fiske i Europeiska unionen och inte hemfalla åt kortsiktiga nationella intressen.
Vi får nu inte avstå från att utnyttja vår stora chans att besluta om en grundläggande reform av den gemensamma fiskeripolitiken.
Denna chans måste vi ta vara på, annars ser det inom överskådlig framtid mycket dystert ut när det gäller fisket i Europa.
Detta visar sig nu också tydligt i det läge som för närvarande råder beträffande torskbestånden i Nordsjön, och jag hoppas att vi drar lärdom av detta.
