# ID: svediakorp-gov430570
# author: Nogueira Román (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är inte någon slump att reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken sker under 2002.
Vi måste godkänna den nu just för att Spaniens och Portugals övergångsperiod, enligt deras anslutningsavtal från 1986 nu går ut.
Från och med nu skall alltså dessa länder ha samma rättigheter på gemenskapshaven som de nio medlemsstater som fastslog den gemensamma fiskeripolitiken i början av 80-talet.
Trots detta, fru talman, har majoriteten i fiskeriutskottet i ett fullkomligt oacceptabelt beslut vägrat spanjorerna och portugiserna lika rättigheter.
Den nya gemensamma fiskeripolitiken måste godta att de 15 medlemsstaternas flottor skall ha samma rättigheter och göra slut på privilegier och diskriminering mellan medborgare, flottor och länder i Europeiska unionen.
Denna europeiska ståndpunkt, och jag måste säga att det också är en galicisk ståndpunkt, från mitt hemland, har väglett det betänkande som jag fick i uppgift att genomföra om de politiska interventionerna i reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Vi har å andra sidan inte nekat till att man i denna lika behandling i tillgången till gemenskapsvatten kan fastställa eller låta vissa övergångsundantag finnas kvar, helt baserat på behovet att bevara fiskebestånden.
Vi förespråkar behovet att se över eller, om det är nödvändigt, ersätta principen om relativ stabilitet med en mer likställd princip som bättre överensstämmer med fördragen i denna riktning.
Vi anser att förstärkningen av den internationella fiskeripolitiken och med den politiken för de gemensamma företagen, liksom att man bör bibehålla Europeiska unionens offentliga stöd till investeringar för att förbättra livsvillkoren ombord, vilka i dag är fruktansvärt negativa.
Av detta och andra skäl som utskottsmajoriteten har vägrat gå med på kan jag inte acceptera det betänkande som nu bär fiskeriutskottets ordförandes namn.
Trots allt bevarar betänkandet fortfarande principer som jag delar, och som kommer att motstå den destruktiva offensiven i de ändringsförslag som har godkänts av majoriteten.
Betyder detta att en dialog fortfarande är möjlig och att det är möjligt med ett nytt åtagande från alla angående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken?
I vilket fall är detta fortfarande nödvändigt.
