# ID: svediakorp-gov430563
# author: Souchet (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Nu när vi närmar oss avgörande datum för den gemensamma fiskeripolitikens framtid - då målen och bestämmelserna för denna politik kommer att ändras - är det viktigt att parlamentet bestämt kan hävda de fem principer som har varit vägledande för mitt betänkande och som fiskeriutskottet har velat framhålla när det gäller att fullt ut integrera miljöskyddskraven i den nya gemensamma fiskeripolitiken.
Den första principen är att man inte kan göra någonting utan yrkesfiskarna.
De som arbetar med fiske och på havet är de första som berörs av havsmiljöskyddet och de första att inse att denna miljö måste skyddas.
De är också de första som drabbas av att havsmiljön försämras, vilket - tyvärr - bevisas av det nya oljebälte som i dag gör Galiciens fiskare förtvivlade.
Tre år efter Erikakatastrofen, som drabbade Vendée och Bretagne, borde det inte ha varit möjligt för Prestige - ett flytande vrak - att släppas in på gemenskapens farvatten.
I betänkandet framhålls kravet på att man snabbt och strikt genomför de regelpaket som just kallas Erika I och Erika II.
Fiskeriutskottet vägrar att betrakta yrkesfiskarna som rovfiskare, vilket man med orätt gör ibland.
Vi erkänner dem tvärtom som fullvärdiga aktörer i miljöskyddsarbetet och betonar att åtgärder som vidtas utan deras medverkan högst sannolikt blir olämpliga och verkningslösa.
Den andra principen är att man bör använda sig av så solida och exakta vetenskapliga kunskaper som möjligt när man skall fatta beslut om förvaltning av fiskbestånd.
Den typen av beslut får så pass omfattande ekonomiska och sociala följder att man måste tänka sig för innan man fattar dem.
Därför gläder jag mig åt att fiskeriutskottet har godtagit begäran om att ge Europeiska kommissionen i uppdrag att utarbeta en detaljerad handlingsplan.
Syftet med denna plan är att förbättra de nuvarande högst bristfälliga metoderna för att utvärdera bestånden, genom att ta hänsyn till yrkesfiskarnas praktiska, empiriska och pragmatiska erfarenheter, kontrollera landningarna och gå tvärvetenskapligt tillväga när vetenskapliga yttranden skall utarbetas, dvs. att beakta både biologisk och socioekonomisk forskning.
Enligt den tredje principen bör man behålla de flexibla och förändringsbara förvaltningsinstrumenten, dvs. totalt tillåtna fångstmängder och kvoter, för att fortlöpande kunna justera uttagen av den tillgängliga resursen, i stället för att använda sig av brutala och oåterkalleliga instrument med tragiska sociala följder, till exempel att förstöra fartyg.
Enligt den fjärde principen bör man prioritera förbättrade redskap och fisketekniker för att minska den mängd fisk som kastas överbord, bifångster och påverkan på livsmiljöer.
Den här typen av åtgärder får självklart inte utformas på ett enhetligt och centraliserat sätt.
De bör lämna ett stort utrymme för initiativ från berörda yrkesgrupper.
Fiskare, deras branschorganisationer och kustkommuner bör ha rätt att bedriva forskning.
Initiativ på det här området bör erkännas och uppmuntras.
Längs Atlantkusten pågår till exempel mycket lovande undersökningar.
Som exempel kan jag nämna försök med att anpassa fartygen och fiskeredskapen så att de kan användas för att ta upp större avfall eller oljefläckar; tekniken med kostgjorda rev som skall underlätta utvecklingen av återhämtnings- eller viloområden för havets djur; tekniker för konstgjord befruktning av havsabborrar ute till havs.
I betänkandet föreslår jag att sådana försök bör ge rätt till offentliga bidrag.
Den femte principen slutligen bekräftar att de offentliga stöden till moderniseringen av flottan - som har till syfte att förbättra arbetsvillkoren, säkerheten ombord, energibesparingar och produktkvalitet - är helt förenliga med havsmiljöskyddet.
Det gläder mig att fiskeriutskottet i stor utsträckning har stött mig och godtagit alla dessa positiva och konstruktiva förslag, och därmed avfärdat den mycket negativa bild av fiskeriverksamheten som starkt präglade Europeiska kommissionens meddelande.
Jag önskar att parlamentet röstar för detta betänkande med bred majoritet och därmed får alla att inse att vi måste skydda havsmiljön tillsammans med yrkesfiskarna och inte i strid med dem.
I stället för att hålla fast vid anklagande ståndpunkter, och i stället för att oupphörligen tala om en verksamhet på nedgång och tillfälligt lindrande åtgärder, har fiskeriutskottet valt att vända sig till de yrkesverksamma med ett budskap om tilltro och hopp, för att stödja deras växande respekt för kvaliteten på havsmiljön.
Miljökvalitet är ett av de viktiga mål vi bör eftersträva med den nya gemensamma fiskeripolitiken.
