# ID: svediakorp-gov430554
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,305
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Låt mig först och främst ta itu med några av de tekniska frågorna.
Om man beaktar den viktiga frågan angående kommissionens ståndpunkt i fråga om de olika ändringsförslagen där 26 ändringsförslag har lagts fram: Kommissionen kan godta ändringsförslagen 3, 10, 22 och 26 i dess helhet och ändringsförslagen 8, 11 och 17 under förutsättning att de till viss del omformuleras.
Kommissionen förkastar alla de andra.
Under den här debatten har vi lyssnat till flera talare och det är alldeles tydligt att det förekommer olika uppfattningar.
Det finns förvisso många olika uppfattningar i medlemsstaterna.
De har i själva verket sökt reglera reklamen för tobaksvaror.
Jag är övertygad om att det finns ett samband mellan medlemsstaternas rättsliga bestämmelser beträffande reklam och uppgifterna om vuxenkonsumtion av tobak i dessa medlemsstater.
Om man beaktar en av de medlemsstater som har den högsta nivån av tobakskonsumtion, Tyskland, med 37 procent, ser man att de i sin nationella lagstiftning har en ganska släpphänt inställning till reklam, i jämförelse med Sverige, en av de medlemsstater med den mest restriktiva lagstiftningen när det gäller reklam.
Sveriges frekvens när det gäller vuxenkonsumtion av tobak är 19 procent.
Så det finns, enligt min åsikt, ett mycket tydligt samband.
Några av er talade om detta i era anföranden.
Det gäller att angripa föreställningen om rökning.
Alvarez Gonzalez hänvisade till de olika uppfattningarna inom utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och önskan från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor att folkhälsan skall prioriteras som en viktig grundläggande faktor i beslutandet om dessa frågor.
De som framhöll argumentets andra sida, om jag får beskriva det så, söker efter rättssäkerhet, vilket jag som advokat skulle hävda alls inte vara orimligt.
Det är en målsättning som jag själv skulle söka uppnå, inte bara som advokat, utan som en förpliktelse i min egenskap av kommissionär.
Det är vad vi har gjort.
Vi undersökte mycket noga domstolens dom i målet om det första reklamdirektivet.
När domstolen granskade fakta i målet och gav sin dom sade man tydligt att lagstiftningen innehöll såväl bättre som sämre delar.
Man sade vidare att eftersom de var så oupplösligt förbundna, att då försöka skilja ut de goda delarna från de sämre, för att behålla det goda och utelämna det dåliga, skulle vara liktydigt med att domstolen lagstiftade och det låter sig inte göras.
Det var därför lagstiftningen upphävdes.
Jag tog med mig domen tillbaka till Bryssel.
Jag uppmanade min personal att noggrant studera domen och vi utarbetade sedan ett nytt förslag till resolution.
För att bara kortfattat hänvisa till ett avsnitt ur domstolens dom; i punkt 98 står det att det i princip skulle kunna vara tillåtet enligt artikel 100a - numera artikel 95 - i fördraget att anta ett direktiv som förbjuder reklam för tobaksvaror i tidskrifter, magasin och tidningar, för att säkerställa den fria rörligheten för dessa publikationer, i likhet med artikel 13 i direktiv 89 / 552, direktivet om? television utan gränser?, som förbjuder TV-reklam för tobaksvaror i syfte att främja friheten att sända TV-program.
Domstolen har tydligt uttalat sig i ärendet, och vi har följt detta ingående i vårt arbete.
Som svar till Lechner, som tidigare sade att det inte fanns några bevis för en snedvridning på marknaden, vill jag säga att det finns åtskilliga bevis för detta.
I kommissionen får vi regelbundet brev från personer - förvisso också från industrin - som från båda sidor beklagar sig över en snedvridning på marknaden på grund av medlemsstaternas olika regelverk när det gäller den här frågan.
De Clercq åberopade flyttningen från Spa av Grand Prix Formel 1.
Det är ännu en tydlig snedvridning på marknaden eftersom Belgien har infört en lag vilket de anser tvinga dem att flytta tävlingen från Belgien.
Det stöder mitt argument att vi bör ha lika konkurrensvillkor i Europa.
Vi behöver få en harmoniserad lagstiftning angående den här frågan över hela Europeiska unionen så att inte en medlemsstat kan spela ut en annan.
Det här är också mitt svar till Harbour.
Det handlar inte om en fråga om subsidiaritet av just den anledningen att en belgier har utmärkts på ett särskilt sätt och lidit en förlust.
Det är således inte bara så att domstolen anser att det skulle kunna genomföras, kommissionen anser att det måste genomföras.
Men tro mig inte bara på mina ord.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor anser att denna lagstiftning bör utformas på det sätt som jag har beskrivit och jag är säker på att utskottet skulle instämma i de fåtal ändringsförslag som kommissionen medger.
Även i det första betänkandet från den mycket hårt arbetande föredraganden, Medina Ortega, så förekom det tre ändringsförslag, och jag skulle inte ha godkänt något av dessa tre.
Förlåt mig om jag har missuppfattat honom, men om jag läser mellan raderna i det han sade i hänvisningen till kompromissändringsförslagen, får jag förvisso intrycket att han inte talade med någon vidare entusiasm men att han fastställde det faktum att kammaren var splittrad.
Naturligtvis är den det.
Så vi kanske kan dra den slutsatsen att det förefaller troligt att det blir föredragandens första synpunkter i den här frågan, vilka ligger närmare dem från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och min egen ståndpunkt, som vi kommer att följa i den här debatten.
Låt oss inte stanna vid detta.
Vi har haft ett antal diskussioner om tobak i rådet, däribland de förberedande diskussionerna om ramkonventionen om tobakskontroll, och de misslyckades genom att 14 länder var för och ett land emot.
En medlemsstat har antagit ståndpunkten att denna lagstiftning antingen inte bör gå igenom eller att den bör gå igenom i sådan utformning och med sådana ändringsförslag att lagstiftningen, enligt min åsikt, förlorar själva kärnan, eller så har man lagt till ändringsförslag som gör att den är ömtålig för att prövas i domstolen ännu en gång.
Så vad har jag att säga till de ledamöter av parlamentet som är tveksamma i denna fråga?
Jag skulle säga till dem att de bör följa de synpunkter som domstolen har gett uttryck för.
Att de bör följa kommissionens råd.
Att de bör följa synpunkterna från denna kammares sakkunniga; utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, och att de bör följa föredragandens första synpunkter.
Betänk i vilken utsträckning parlamentet kommer att stå ensamt om man antingen röstar ned denna lagstiftning eller röstar igenom den med de slags ändringsförslag som har föreslagits.
Parlamentet blir kanske inte alldeles ensamt, men det får endast sällskap av en medlemsstat, den medlemsstat som råkar ha den högsta tobakskonsumtionen bland vuxna i Europeiska unionen.
Det är alternativen, och därför skulle jag vilja föreslå hur ni som är tveksamma i denna fråga skall avge era röster.
Jag skulle föreslå att ni avger er röst på ett sådant sätt att människors hälsa prioriteras hellre än att man engagerar sig i meningslösa debatter om juridiska petitesser.
Detta eftersom nu frågorna har lösts av domstolen och de som grundligt har undersökt ärendet och som anser att den rättsliga säkerheten existerar i den mån som är nödvändig för att stödja en lagstiftning som utformats för att skydda folkhälsan såsom anges i artiklarna 95 och 152.
I detta beslutsfattande och lagstiftningsarbete har både kommissionen och parlamentet plikter och skyldigheter att verka för högsta möjliga nivå av folkhälsa.
