# ID: svediakorp-gov430536
# author: Lechner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill försöka att på dessa tre minuter åtminstone fragmentariskt lägga fram min uppfattning beträffande denna problematik.
Helt säkert är hälsoskydd och stävjande av tobakskonsumtion en viktig politisk uppgift.
Deras betydelse har redan framställts här, utförligt och med rätta.
Därvid har emellertid varje politisk nivå sitt specifika ansvar.
Nu är det emellertid på det sättet, att man på europeisk nivå inte har någon egen befogenhet att stifta lagar på detta område.
Därför måste man alltid ta till artikel 95 i detta sammanhang, vilket man också har gjort här.
Det betyder att man alltid först måste pröva och ge ett jakande svar på frågan om den inre marknaden berörs, till exempel på grund av snedvridning av konkurrensen, handelshinder och liknande.
Först därefter och på dessa villkor kan - och måste - hälsoskyddet beaktas, vilket under dessa omständigheter också är fullständigt obestritt.
På grund av att det strider mot dessa principer har EG-domstolen som bekant upphävt det tidigare direktivet om reklamförbud.
Vid stora gränsöverskridande arrangemang befinner sig huvudorterna i ett konkurrensförhållande.
Därför bör detta regleras, och därför röstar vi också för denna del av förslaget.
Där kan konkurrensen snedvridas.
Även när det gäller gränsöverskridande radioutsändningar är en reglering godtagbar.
Likaså i fråga om Internet, varvid det emellertid är oklart för mig hur bestämmelserna i praktiken skall kunna upprätthållas vid överföring till tredje land.
Men ett sådant förbud är inte tillåtligt när det gäller tidningar och tidskrifter.
Som vi har hört i utfrågningarna utgör de exemplar som säljs över gränserna i sig en försvinnande ringa andel av en totalupplaga.
Dessutom skapar dessa exemplar som säljs över gränserna inte någon gränsöverskridande konkurrens.
Därmed föreligger ingen konflikt som kan relateras till den inre marknaden, och därmed kan en sådan reglering inte ske.
Därför kan enligt förslaget från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden denna del av kommissionens förslag inte godkännas.
Man hänvisar gång på gång - vilket också kommissionären gjorde alldeles nyss - till EG-domstolens yttrande om tidningar.
Helt kort: EG-domstolen skiljer enligt min uppfattning mellan å ena sidan strikt ortsbundna reklamåtgärder - typexempel annonspelare - där gränsöverskridande konkurrens redan i sig är utesluten, och förklarar sedan att å andra sidan något annat skulle kunna gälla i andra fall, till exempel i fråga om tidningar, och att detta då inte principiellt måste uteslutas.
Det är riktigt.
Men man måste tillfoga vad EG-domstolen också säger på ett annat ställe i sin dom, nämligen att en snedvridning av konkurrensen faktiskt måste föreligga, att den måste vara märkbar, att det inte bara får vara något som man påstår.
Och när det gäller just tidningar är detta inte fallet.
Detta är ingen formalism som syftar till att fördela ansvar och absolut inget juridiskt hårklyveri.
Jag anser att det är en i högsta grad politisk rättsfråga.
Jag påminner bara om den betydelse som i konventet tillmäts frågan om att sätta gränser vid fördelningen av ansvar och om diskussionerna beträffande möjligheten för de nationella parlamentsledamöterna att ta ställning till dessa frågor i ett eget organ.
Vi bör visa vägen som lagstiftare och respektera behörigheten hos våra kolleger i de nationella parlamenten och inte åter överlåta detta till EG-domstolen.
Därigenom kan vi också minska fördomarna om centralism och centralstyrning från Bryssel.
Jag vill inte sluta utan att uttrycka ett hjärtligt tack till vår kollega Medina Ortega för hans strävan att åstadkomma en kompromiss och framför allt gratulera honom till att hans förslag till lagstiftning är så välskrivet.
