# ID: svediakorp-gov430520
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 530
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Sambandet mellan fri information och demokrati står utom allt tvivel, vilket upprepade gånger har framhållits under diskussionens gång.
Syftet med denna diskussion borde även vara att i högre grad än vad som skett hittills rikta parlamentets och de europeiska institutionernas uppmärksamhet på problemet med demokratin och den förvägrade informationen, informationen som ett instrument för att förvägra demokrati.
Detta är ett problem som förekommer i många länder med vilka vi har ekonomiska eller kommersiella förbindelser, eller i länder som Irak, Kina, Kuba, Vietnam, etc.
Men det är sannerligen även ett problem för Europa, detta att säkra fri information som en garant för en fungerande demokrati.
I detta sammanhang vill jag göra ett par påpekanden.
Det första är att vi måste vara mycket försiktiga när vi begär europeisk lagstiftning, när vi begär ingripanden från kommissionen.
Sådana ingripanden skulle kunna innebära hinder för en marknad - den marknad för media och telekommunikationer som är under uppbyggnad - som, låt oss inte glömma det, måste klara utmaningarna från de internationella marknaderna, eftersom de europeiska företagen måste kunna klara utmaningarna på de internationella marknaderna.
Det skulle kunna vara farligt att lägga nya pålagor i form av hinder och begränsningar på en marknad som redan har svårigheter - företagen har svårt att växa på grund av språkliga och kulturella hinder etc.
Det finns under alla omständigheter en paradox som jag skulle vilja lyfta fram i denna diskussion, och det är att vi, som företrädare för institutionerna, även om vi inte är ledamöter av de nationella parlamenten, är mycket uppmärksamma när det gäller marknadens dynamik, den koncentration som sker på marknaden, men vi ägnar inte ett ord åt den mäktiga apparat av medieföretag som i Europa utgörs av de statliga bolagen.
Man talar, till exempel, om Italien.
Det är rätt att uppmärksamma det landet, det är rätt att redovisa den oro som man bör ha, överallt, när det gäller relationerna mellan medierna och demokratin.
Men man säger inte att halva informationsapparaten är i statliga händer, vilket innebär i partiernas händer.
Och detta händer i hela Europa.
Tror vi kanske att partierna använder sina egna TV-kanaler med respekt för informationens mångfald, med respekt för medborgarnas rätt till information eller i sina egna intressen när det gäller att lämna viss information?
Det finns en annan aspekt, och här vill jag peka på det arbete som utfördes av kommissionär Van Miert under föregående kommissions mandatperiod: förekomsten av statliga TV-bolag är till förfång för mediemarknaden när det gäller information.
Förekomsten av statliga tv-bolag minskar utrymmet för att skapa konkurrerande företag, kanske europeiska företag, dränerar resurser via skatter, licensavgifter och finansiering som skulle kunna omfördelas på marknaden och ge upphov till en mångfald av aktörer som konkurrerar inbördes.
Detta tror jag vi måste diskutera och detta - statliga stöd, konkurrens, missbruk av dominerande ställning och annat på den inre marknaden - tror jag även att kommissionen borde yttra sig om.
