# ID: svediakorp-gov430419
# author: Perry (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som ni antydde kan detta verka vara en alltför obskyr och t.o.m. idiosynkratisk fråga för att tas upp i Europaparlamentet.
För kyrkoherde Owen är den emellertid allt annat än obskyr.
Det handlar om hans levebröd, hans hem och, misstänker jag, t.o.m. mer än det - det är hans tro att rättvisa kommer att skipas, att rättvisan kommer att segra.
Det ser ut som rättssystemet inte kan försvara honom, trots att han inte har gjort något fel.
Ju längre tiden går, desto mer fruktar jag att vädjanden till en moralisk princip inte kommer att fungera, trots att man kunde hoppas att en sådan vädjan kunde få ett visst stöd inom den engelska statskyrkan, som jag själv är medlem av.
När advokaterna vid domstolarna som dömer i kyrkliga ärenden tar på sig sina peruker och kappor är jag rädd att lagen kommer att segra i stället för den moraliska rättvisan, för att inte tala om den kristna andan.
Jag hoppas att publiciteten i detta fall gör så att biskoparna i den engelska statskyrkan skäms en aning.
Om inte kyrkan kan ge exempel på kristlig kärlek, förståelse och rättvis behandling gentemot sina tjänare, vem kan då göra det?
Kyrkan borde inte förvånas över att kyrkbänkarna blir allt tommare.
Det är en klar hyllning till de demokratiska förfarandena i denna kammare, och till arbetet som utförts av utskottet för framställningar, att kyrkoherde Owen till sist har hittat ett offentligt organ som åtminstone är berett att lyssna, ett som inte kräver dyra advokater.
Jag hoppas att Hans nåd, den nye ärkebiskopen av Canterbury, noggrant kommer att bedöma detta oansenliga och obskyra fall, och visa att kyrkan inte fullständigt har förlorat sin tro på kristlig kärlek, och att han kan bevilja sin kyrkoherde de rättigheter som andra europeiska medborgare får i egenskap av anställda.
