# ID: svediakorp-gov430416
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 608
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vet inte om Europeiska unionen alltid kan hjälpa till, men den försöker åtminstone.
Jag vill först och främst tacka föredraganden, ledamöterna i utskottet för framställningar och ledamöterna i utskottet för sysselsättning och socialfrågor för deras utmärkta arbete och analys.
Som greve Stockton har rapporterat påstår kyrkoherde Owen att man inte har respekterat hans grundläggande rättigheter, och att gemenskapsdirektiven antingen har överträtts eller tillämpats på ett felaktigt sätt av myndigheterna i Förenade kungariket.
I sin framställning hänvisar han särskilt till att han har diskriminerats, i strid mot artikel 13 i Amsterdamfördraget och i strid mot artiklarna 48.2 och 112 i Romfördraget.
Han hävdar dessutom att rådets direktiv 91 / 533 / EEG om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet inte har införlivats i Förenade kungarikets nationella lagstiftning på ett korrekt sätt.
Saken är den att vi har behandlat denna fråga i över ett och ett halvt år, och att man också har utfört mycket annat rättsligt arbete.
Som nämndes i kommissionens meddelande från den 13 december 2001 om fallet, och i min skrivelse från den 11 januari 2002 till ledamöterna Ford, Cashman och Hughes, kunde inte kommissionen fastställa någon överträdelse av gemenskapsrätten, och inte heller något misslyckande från den brittiska regeringens sida när det gäller att på ett lämpligt sätt införliva den relevanta gemenskapsrätten i Förenade kungarikets lagstiftning.
Jag tror inte att jag behöver lägga till något till det som jag redan meddelat i min skrivelse, men jag skall försöka att förklara och analysera vissa aspekter av direktiven och av artiklarna i fördragen.
Rådets direktiv 91 / 533 / EEG är tillämpligt på alla anställda som uppbär lön och som slutit ett anställningsavtal eller har ett anställningsförhållande som definieras i den gällande lagstiftningen i en medlemsstat.
Direktivet tillhandahåller emellertid inte någon EU-definition av en anställd person, utan det överlåts till den nationella arbetsmarknadslagstiftningen.
Förenade kungariket bekräftade att präster, med hänsyn till deras huvudsakliga uppgifter som präster, är ämbetsmän och inte anställda personer enligt den brittiska lagstiftningen på området.
Eftersom präster inte är anställda personer enligt detta direktiv var det inte nödvändigt att särskilt omfatta eller utesluta dem.
När det gäller diskrimineringsfrågan ger artikel 13 i EG-fördraget gemenskapen möjlighet att vidta åtgärder, men har ingen direkt effekt.
Den ger därför inte enskilda personer några rättigheter som kan verkställas genom nationella domstolar eller EG-domstolen.
I direktiv 2000 / 78 / EG av den 27 november 2000 fastställs en allmän förbudsprincip mot alla former av direkt eller indirekt diskriminering.
Direktivet behöver emellertid inte införlivas i medlemsstaternas lagstiftning förrän senast den 2 december 2003, så vi kan för närvarande inte tillämpa den på detta fall.
I artikel 48.2 i Romfördraget (numera artikel 39.2) hänvisas till behandlingen av arbetstagare med olika nationaliteter i en medlemsstat, och inte till olikheter i arbetsrätten och anställningsrättigheter mellan länder.
Det är därför inte självklart att artikel 39 är relevant i detta fall.
Genom artikel 118 i Romfördraget (numera artikel 137), som jag antar att kyrkoherden avsåg eftersom den handlar om harmonisering av arbetsvillkor, får gemenskapen en rad befogenheter på det sociala området, som t.ex. omfattar arbetsvillkor.
På grundval av dessa överväganden kan jag inte fastställa någon överträdelse av gemenskapsrätten, och inte heller något misslyckande från den brittiska regeringens sida när det gäller att införliva den relevanta gemenskapsrätten i Förenade kungarikets lagstiftning.
Jag hoppas att jag därmed har rett ut frågan.
