# ID: svediakorp-gov430414
# author: Stockton (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fallet med prästen Raymond Owen tar upp en rad intressanta, för att inte säga mystiska, saker.
Ledamöterna kanske anser att frågan om en präst är anställd av hans eller hennes kyrka eller av Gud borde ha avgjorts för flera årtionden, eller århundraden, sedan.
Under utarbetandet av detta betänkande fick jag informella råd från ledande präster, men jag har bara fått ta del av ett formellt bidrag från ärkebiskopsrådet i den engelska statskyrkan den 4 november 2002.
Föga förvånande finns det vissa delar i betänkandet som det inte instämmer i.
Jag återkommer strax till detta.
Den grundläggande principfrågan som uppkommer genom detta fall har emellertid att göra med om präster skall ha samma rättigheter som övriga medborgare.
Som jag har klargjort i betänkandet, samtidigt som en allmän ram upprättas genom direktiv 2000 / 78 / EG, godtar jag att vissa typer av arbetstagare måste vara beroende av definitionerna i nationell lagstiftning och tillämpning.
Jag godtar också att direktiv 91 / 533 / EEG, samtidigt som det är tillämpligt för präster i vissa medlemsstater, inte är tillämpligt i Förenade kungariket, och att de olika direktiven är vaga och oprecisa när det rör hänvisningarna till arbetstagare, anställda och den arbetande befolkningen.
Vem som hamnar under respektive kategori får ofta fastställas genom den nationella lagstiftningen.
Ledamöterna kanske är intresserade av att veta att vi inte omfattas av några av dessa definitioner, samtidigt som vår personal och våra assistenter klart och tydligt är anställda.
I slutsatserna i betänkandet godtas och innefattas slutsatserna från utskottet för sysselsättning och socialfrågor, som är det utskott som har den kompetens och sakkunskap som krävs för de flesta frågor som tas upp av framställaren.
Jag måste säga att mina åsikter, och de som uttrycks av mina kolleger i den brittiska konservativa delegationen, skiljer sig en aning från vissa av de slutsatser som man har dragit, men att det efter ett åsiktsutbyte emellertid stod klart att betänkandet, på ett korrekt sätt, återspeglar det samförstånd som råder i utskottet.
Den framställning som framställaren har ingett ger prima facie-bevis på bristfälligheter i den engelska statskyrkans förfaranden.
I rättvisans namn måste jag berätta för kammaren att den engelska statskyrkan, efter det att utskottet antog betänkandet, har påpekat att beslutet som fattades inte syftade till att avskeda Owen.
Det var i stället ett beslut att inte bevilja en förlängning utöver den förlängning på 18 månader som tillåts i avsnitt 20 i bestämmelserna från 1983.
Eftersom den engelska statskyrkan är en etablerad kyrka bör jag påminna kammaren om att dess regler och bestämmelser utgör en del av de rättsliga normerna i England, men inte i resten av Förenade kungariket.
Uppenbarligen är det inte varken utskottets eller kammarens roll att döma i sakfrågor.
På samma sätt är det accepterat att utskottet för framställningar inte är ett rättsligt organ, och att det inte heller bör utöva eller försöka att utöva en kvasirättslig funktion.
Det är emellertid tydligt att direktiven på sysselsättningsområdet, i synnerhet det tidigare nämnda direktiv 91 / 533 / EEG, är förvirrande och t.o.m. inkonsekventa.
Till följd av detta uppmanar jag i betänkandet till en granskning för att klargöra denna ståndpunkt.
I förbigående tjänar detta bara till att betona det förnuft som den förra konservativa regeringen visade när den valde bort det sociala kapitlet.
Slutligen: samtidigt som vi godtar att man skyddar arbetstagare i gemenskapsrätten måste den få så stor omfattning som möjligt.
Det skulle vara helt fel om Europeiska unionen försökte att införa en monolitisk struktur som inte tillåter någon mångfald när det rör kulturella, religiösa och sociala sedvänjor i medlemsstaterna.
Jag är säker på att man hjärtligt stöder denna uppfattning, inte bara i Lambeth Palace, utan också i Vatikanen.
Jag hoppas därför uppriktigt att, som påpekas i punkt 12 i betänkandet, kommissionen så snart som möjligt - för att undvika ytterligare förvirring av detta slag - inleder en konstruktiv dialog med medlemsstaterna i syfte att hitta ett sätt att garantera arbetstagare med en särskild konstitutionell status alla anställningsrättigheter som överensstämmer med uppfattningen i deras hemländer.
