# ID: svediakorp-gov430412
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,012
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack för att ni ger mig möjlighet att svara alla ledamöter som har uttalat sig denna förmiddag.
Låt mig börja med att instämma med Harbour som sade att Lord Cockfield spelade en viktig roll i samband med konstruerandet av den inre marknaden.
Det är helt riktigt.
Han tillade att detta skedde med stöd från den brittiska regeringen, och låt mig säga att det är mycket tråkigt att Lord Cockfield inte återvände till Bryssel som kommissionär under en andra period.
Harbour gjorde kommentarer om tjänster.
Saken är den att, eftersom vår ekonomi grundas på tjänster till ungefär 70 procent, han gör helt rätt i att ta upp denna fråga.
Denna fråga har också nämnts av andra.
Som svar säger jag att det inte kan vara rätt att företagen skall följa en rad olika krav som de redan har följt i sina hemländer.
Detta skulle föra med sig avsevärda kostnader vid affärsverksamhet i Europeiska unionen, och skulle inte vara förenligt med uppmaningarna om mindre byråkrati.
Det är viktigt att medlemsstaterna går vidare med åtgärder för att modernisera och förenkla sina regelverk.
I många fall kräver avlägsnandet av hinder ett starkt förbättrat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna eller, då detta är nödvändigt, harmonisering.
Dessa åtgärder kommer att kräva medlemsstaternas deltagande, och mot bakgrund av rapporten om tjänster har kommissionen för avsikt att föreslå både en rättsakt för avlägsnande av onödiga rättsliga hinder och icke-lagstiftningsmässiga åtgärder för att ta itu med icke-rättsliga hinder.
Kommissionen skall förvisso prioritera detta och har för avsikt att återvända till parlamentet när det finns anledning till det.
Jag håller också med Harbour om att eftersläpningen när det rör införlivandet, som nu ökar återigen, är mycket allvarlig.
Jag vädjar till alla parlamentsledamöter att de skall använda sitt inflytande på sina regeringar för att betona det stora behov som finns när det gäller att komma till rätta med eftersläpningen när det rör införlivandet, även om det inte går att uppnå de 1,5 procent som sattes som mål av Europeiska rådet.
Berger nämnde behovet av att se över och förbättra anställdas rörlighet.
Jag håller med henne, och det är ett av skälen till varför kommissionen har mycket stort besvär med att se till att anställda, när det rör pensionsfonder, som bidrar till en viss pensionsfond i sitt hemland skall kunna åka och arbeta i ett annat land och bidra till samma pensionsfond, samtidigt som de behåller sina rättigheter att dra av på skatten.
Nyligen var det ett mål med en finländsk medborgare som bidrog till en pensionsfond som inte var finsk.
Den finländska skattemyndigheten tillät inte några skatteavdrag.
Efter det att målet togs upp av domstolen i Luxemburg rättades detta misstag till, och vi har nu möjlighet att göra sådana skatteavdrag.
Detta är en bra sak som försvar för anställdas rörlighet.
Berger, i likhet med Wallis, riktade också uppmärksamheten på artikel 95, som är en av grunderna, om inte själva grunden, för den inre marknaden.
Det har skett påtryckningar vid och i samband med det europeiska konventet, att artikel 95 borde ändras.
De senaste kommentarerna som jag har tagit del av i frågan säger att detta inte är syftet, och att konventet inte vill ändra artikel 95, vilket skulle vara en mycket dålig åtgärd.
MacCormick riktade min uppmärksamhet på tjänster i allmänhetens intresse.
Uppenbarligen är det en allmän term, men det som avses är offentliga tjänster som hittills skyddats från konkurrens, inte bara på nationell, utan också ofta på regional eller lokal nivå.
Kommissionen stöder avreglering.
Jag vill göra åtskillnad mellan avreglering och privatisering.
Privatisering är ingenting som kommissionen har att göra med.
Saken är den att det står i artikel 295 i fördraget att fördraget inte i något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas egendomsordning.
Medlemsstaternas regeringar har rätt att, enligt fördraget, förstatliga, återföra i privat ägo, privatisera, expropriera osv.
Privatisering är ingen fråga för Europeiska unionen och inte heller för kommissionen.
Däremot ligger förvisso avreglering i vårt intresse.
Avreglering innebär att man öppnar för konkurrens, och jag anser att om tjänster i nationens intresse, kända som nättjänster, utsätts för konkurrens, så kommer den vanlige medborgaren att tjäna på det.
Rovsing talade om gemenskapspatentet och föreslog att denna typ av patent endast borde utfärdas på ett språk.
Han kanske har rätt, men jag känner till åtminstone en medlemsstat som starkt skulle vara emot ett sådant förslag.
Jag önskar Rovsing all lycka i sina försök att övertala denna medlemsstat att alla patent skall utfärdas på engelska.
Karas sade mehr Tempo statt Verzögerung - högre tempo i stället för förseningar -, och jag kan inte vara mer överens med honom.
Han sade också att ju starkare vår inre marknad är, desto starkare kommer Europas ställning i världen att vara, och han har naturligtvis rätt.
Det är nödvändigt att ha ekonomisk slagkraft för att få politisk slagkraft.
Detta är ett av skälen till att vi alla bör stödja den inre marknaden.
Han stöder också Schutzklausel, garantiklausulen i anslutningsfördragen om den inre marknaden i sin bredaste mening, som omfattar energi, transport osv., inte bara de områden som jag har ansvar för.
En viktig del av anslutningsfördragen är att garantiklausulen bara gäller i två år fr.o.m. dess ikraftträdande, men enligt garantiklausulen kan man föreslå åtgärder som kan träda i kraft efter denna tvåårsperiod.
Om behovet skulle uppstå har vi möjlighet att hos anslutningsländerna inskärpa vikten av en period som är längre än två år.
De bör göra det som måste göras för att de skall uppfylla den inre marknadens villkor.
Jag kanske kan svara De Clercq, som också uttalade sig, på vårt gemensamma språk.
