# ID: svediakorp-gov430393
# author: Guy-Quint (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Det betänkande som i morgon skall gå till omröstning gäller till att börja med resultatet av sammanhållningspolitiken.
Vi bör glädjas åt denna politiks positiva inverkan, som visat sig nödvändig för en harmonisk utveckling av unionen.
Men mycket återstår att göra.
Det förefaller som om vår målsättning skall vara att göra denna politik intelligentare, enklare och generösare.
Med intelligentare menar jag att politiken bör vara flexibel och ta hänsyn till den stora variationen när det gäller de svårigheter som de europeiska regionerna ställs inför.
Vi måste fastställa tydligare kriterier för tilldelning och hålla de målsättningar som är möjliga att uppnå.
BNP-statistiken innebär i det sammanhanget en uppenbar fördel.
Det handlar emellertid om en bekvämlighetslösning, nödvändigtvis partiell och som inte gör det möjligt att anpassa sig till hela verkligheten på fältet.
Man måste också ta hänsyn till andra indikatorer som är lika relevanta och kvantifierbara, såsom tillgänglighet, utrustning när det gäller offentlig infrastruktur samt sysselsättningsgraden.
Ett sådant synsätt skulle göra det möjligt att utveckla en sammanhållningspolitik till förmån för regioner med försenad utveckling, men som också är anpassad till bergsregioner, glest befolkade regioner, liksom andra regioner som lider av geografiska svårigheter.
Den nya regionalpolitiken måste också vara enklare.
Det innebär att den skall vara lätt att använda för alla som omfattas av den.
Vi har tillsammans med kommissionär Barnier och medlemsstaterna inlett ett arbete i den riktningen, men innevarande budgetår innebär gränser som har att göra med den ram som ställs upp av gällande förordningar.
Vi måste gå längre i den administrativa förenklingen efter 2006.
Den tredje ambitionen är att göra sammanhållningspolitiken generösare.
I dag framförs ofta argumentet om möjligheten att tillgodogöra sig stödet för att motivera en begränsning av beviljade medel.
Jag tror att efter 2006 kommer budgeten för detta att kunna bli, och bör bli, större, om vi kan tänka oss instrument som är anpassade till de lokala behoven och som är lätta att använda.
Problemet är inte att vi har en tårta vi skall fördela mellan regionerna, såsom vissa försöker få oss att tro.
Unionen måste visa prov på ambition för alla medborgare när det gäller att visa att den är ett solidariskt område.
