# ID: svediakorp-gov430388
# author: Mastorakis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Jag anser att den slutgiltiga versionen av Schroedters betänkande som det antogs i utskottet tar upp en del intressanta synpunkter och förslag.
Jag tänker särskilt på det utökade partnerskap som betänkandet stöder i form av trepartskontrakt mellan regionerna och medlemsstaterna.
Jag tror att detta förslag är ett djärvt drag, för det kommer att göra det lättare att tillämpa subsidiaritetsprincipen och avskaffa en mängd oönskad byråkrati.
Vi bör också uppmuntras av att de mest effektiva programmen har varit de som har byggt på maximalt deltagande.
Men alla innovationer måste införas försiktigt inom någon typ av felsäkerhetsförfarande om vi skall undvika att rubba jämvikten och se till att det ekonomiska förnuftet i gemenskapens budget får råda.
Därför tycker jag att det vore tillrådligt om kommissionen finjusterade detta förslag så att vi kan utvärdera hur och i vilken utsträckning det kan genomföras i inledningsfasen och sedan fortsätta att granska dess tillämpningsriktlinjer.
Vi kommer också att noga behöva övervaka genomförandet av detta utökade partnerskap jämte den möjliga decentraliseringen för varje medlemsstat, gammal som ny.
Jag vill också påpeka att trots förenklingarna och förändringarna som beslutades under Agenda 2000 återstår det ett allvarligt problem med underutnyttjande, och anslag omvandlas inte till utbetalningar.
Vilken slutsats kan vi då dra av detta?
Måste vi fortsätta att förenkla förfaranden, eller finns det kanske ett djupare rotat strukturellt problem som kommissionen och medlemsstaterna behöver ta itu med?
Har gemenskapsfinansiering kanske blivit så komplicerad att den inte längre förmår locka investerare?
Avslutningsvis skulle jag vilja framhäva att denna fråga förtjänar vår odelade uppmärksamhet, särskilt inför utvidgningen som kommer förvärra problemen med underutnyttjande där våra nya partner också kommer att behöva ta itu med svårigheter som orsakats av deras brist på erfarenhet av att tillämpa det gemensamma regelverket.
