# ID: svediakorp-gov430383
# author: Bautista Ojeda (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, fru vice ordförande!
Enligt artikel 159 i fördraget skall gemenskapen beakta den ekonomiska och sociala sammanhållningen vid utarbetandet och tillämpningen av all politik.
Det framgick redan av den andra rapporten om sammanhållningen att den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande stöd i första hand gynnar de största producenterna och de mest utvecklade jordbruksområdena, varför det skulle vara ett misstag att behålla den nuvarande utformningen, där den produktiva funktionen har företräde framför andra ekonomiska, sociala, miljömässiga och territoriella faktorer.
Ärade kolleger!
De senaste förslag som kommissionen har lagt fram i halvtidsöversynen och reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka skillnaderna mellan de mer utvecklade landsbygdsområdena och de mindre utvecklade områdena i ännu högre grad, och det är därför nödvändigt att genomföra alla nödvändiga undersökningar om vilka effekter denna kan leda till innan man börjar tillämpa dessa reformer.
För närvarande utgörs 80 procent av unionens territorium av landsbygdsområden, och efter utvidgningen kommer denna siffra att öka ännu mer, vilket kommer att leda till att de negativa effekterna av en gemensam jordbrukspolitik som inte har uppfyllt de ursprungliga förväntningarna kommer att bli ännu större.
Utan att förlora den funktionella metoden ur sikte, en metod som utgör kärnan av vår jordbrukspolitik och som omöjligen kan tas bort, är det nödvändigt att fastställa nya stöd för de små jordbruksföretagen, en politik som fördelar rikedomarna mer jämlikt och att generalisera miljökraven.
Det är även viktigt att se till att jordbruks- och miljöpolitiken blir oupplösligen förenade, utan friktioner, utan att detta leder till förödande konsekvenser i landsbygdsområdena och en massiv avfolkning för att man tillämpar en politik som inte gynnar sammanhållningen.
Unga jordbrukare som vill driva jordbruksföretag måste få den chansen genom särskilda stöd, och det finns en hel del att säga om de små jordbruksföretagen som är viktiga garanter för en hållbar landsbygd.
Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har dragit slutsatsen att utvidgningen kommer att förvärra de regionala skillnaderna och att det är nödvändigt att ta itu med det problemet med hjälp av särskilda åtgärder och genom ökade strukturanslag.
Utvidgningen och dess negativa konsekvenser kommer att leda till att ett stort antal regioner som i dag finns inom mål 1 kommer att uteslutas, och det är därför nödvändigt att förutse en övergångsperiod för dessa och utarbeta en ny typologi för landsbygdsområden där man beaktar de ofördelaktiga aspekterna i vart och ett av dessa, till exempel avfolkning eller bergsområden.
Det är inte bara utvidgningen som innebär en utmaning för landsbygdsområdena inom mål 1; vi måste även komma ihåg att det finns andra utvidgningar som riktas mot syd och som grundas på de associeringsavtal som unionen ingått med tredje länder.
Det finns framför allt en princip som allmänt sett måste omdefinieras inom ramen för sammanhållningen, nämligen principen om gemenskapspreferens.
