# ID: svediakorp-gov430376
# author: Pack (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har i Joost Lagendijks betänkande tagit upp många punkter, och man kan inte ta ställning till allt.
Jag vill bara till att börja med säga att jag fullständigt stöder honom, och jag kan också än en gång understryka det i min grupps namn.
Vi har i regionen där nere olika hastigheter.
Somliga har redan ett avtal, exempelvis Makedonien och Kroatien; de har ett stabiliserings- och associeringsavtal, vilket naturligtvis inte automatiskt betyder att alla villkor uppfyllts till sista punkt.
Bristerna har ju Joost nämnt.
Men vi ser också med tillfredsställelse på Albanien, som har klarat av att bättra på sitt rykte efter de förfalskade valresultaten år 2001 genom att välja en samförståndspresident - något som de flesta, inklusive kommissionen, inte väntat sig.
Vi önskar nu att man snart börjar med förhandlingar rörande denna process, och vi vet naturligtvis att den inte kan slutföras särskilt snabbt, för det finns fortfarande många läxor att göra.
I fråga om Bosnien och Hercegovina måste man helt enkelt säga att Bosnien och Hercegovina lider av ett omöjligt förhållande.
Med detta avser jag Daytonavtalet.
Jag vill bara säga att exempelvis 67 procent av hela budgeten för Bosnien och Hercegovina går till ministrarnas löner, till fler än 120 ministrar som finns bara därför att deras existens så att säga har grundlagts i Daytonavtalet.
Här måste något ske, och det senaste valet var en varningssignal.
I Serbien och Montenegro strider presidenten och premiärministern med varandra i stället för att gemensamt kämpa för landet.
Montenegro och Serbien måste nu finna en gemensam väg till Europa, och Solanas förslag, hur litet det än är, är för närvarande den bästa och enda vägen.
Beträffande Kosovo kan jag bara säga - jag var där igen i förra veckan - att vi måste se till att en samexistens blir möjlig och att de serbiska enklaverna blir överflödiga.
Det finns många gemensamma problem.
Det finns etniska spänningar i vissa länder, flyktingarna kan inte återvända i tillräcklig utsträckning, kampen mot människohandeln är otillräcklig, det finns korruption.
Bara en sak står klar: vi får inte dra oss tillbaka från vårt engagemang.
Det är lackmustestet för vår trovärdighet!
Som Joost redan har sagt behöver vi ha en exakt uppfattning om vad vi närmast skall göra i denna region.
(Applåder)
