# ID: svediakorp-gov430371
# author: Lagendijk (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,075
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kolleger!
Låt mig börja med att kort redovisa de viktigaste punkterna i mitt betänkande.
Jag skall säga med det samma att dessa inte är några nya punkter.
Många av punkterna har redan tidigare diskuterats här, men det finns ett par frågor som förtjänar extra betoning.
För det första bör hjälp till länderna i västra Balkan vara förbundet med stöd.
Det är inte första gången som det här nämns, men jag anser att detta måste betonas ytterligare.
Ett samarbete med internationella krigsförbrytartribunalen i Haag är inte något till vilket alla länder bara kan säga ja och sedan agera nej.
Det är, och det borde vara och förbli, ett riktigt strängt villkor för att ge ekonomiskt stöd.
Samma sak gäller för en annan fråga som alla säger sig vara för, nämligen flyktingar som återvänder.
Men även i det här sammanhanget visar sig många länder i praktiken inte handla som de har utlovat eller inte handla som de borde handla.
Till sist, fru kommissionär, kampen mot korruption och kriminalitet.
Även åt detta ägnar man många vackra ord, men i praktiken visar det sig tyvärr att korruption fortsätter att existera upp till regeringsnivå, exempelvis inom den senaste regeringen i Makedonien.
Europeiska unionen kan inte fortsätta att lägga pengar på den här regionen så länge detta fortgår.
En annan punkt i mitt betänkande är nödvändigheten att få klarhet i Kosovos framtid.
Det får inte vara så att Kosovo kvarstår medan kosovanerna vill något annat och vi bara fortsätter att hålla fast vid FN-resolutionen från 1999.
Jag har inte lösningen, jag vet inte om jag är för självständighet eller oberoende, men jag anser att det är upp till Europeiska unionen att ta initiativet till den diskussionen.
Slutligen två punkter som parlamentet återigen, och i mina ögon fullständigt korrekt, kräver och ber om uppmärksamhet för.
För det första nödvändigheten att förbereda undervisningen på alla nivåer på en icke etnisk framtid.
Skolböckerna gör ingen glad; där följer man fortfarande de gamla mönstren.
Så kan det inte vara; det är att framkalla nya konflikter.
Och för det andra visar det sig vid alla val hur viktiga oberoende medier är.
Medierna i nästan alla dessa länder spelar en negativ roll i fråga om grundandet av demokrati, och det måste det bli ett slut på.
Herr talman!
Jag går igenom punkterna så snabbt för att de enligt min uppfattning är goda punkter, punkter som parlamentet redan tidigare har lagt fram.
Men det är tyvärr inte tillräckligt.
Jag ser till viss del faran - och jag skulle gärna vilja föra en öppen diskussion med kollegerna och också med kommissionen om detta - att vi alla, såväl kommissionen som parlamentet, hotas av att till en del bli fångar i ett mönster, ett sätt att tänka och arbeta på i fråga om Balkan som uppstod på 90-talet, baserat på de största faror som fanns då.
Det var den extrema nationalismen och etniskt hat.
Även om dessa problem inte har försvunnit nu tror jag att situationen är förändrad på ett sätt som gör att de problem som är störst nu i våra reflexioner över och vårt sätt att tänka om Balkan inte får den uppmärksamhet som de förtjänar.
Dessa problem är enligt min uppfattning de ekonomiska och sociala kriserna och stagnationen, och en växande besvikelse beträffande demokratins funktion.
Just i det läget föreligger det en risk att intresset för västra Balkan minskar.
Jag vill bara påpeka, kolleger, att vi sitter här i en nästan tom sal.
När vi talar om utvidgningen är salen fullsatt, när vi talar om västra Balkan är det ett par, the usual suspects, som talar, och i övrigt går Europa vidare.
Så kan det inte fortsätta; det kan Europeiska unionen inte längre tillåta sig.
Budgeten för Balkan minskar, från 900 miljoner för ett par år sedan till 500 miljoner år 2005.
Av den anledningen tog jag ett sådant intryck av en rapport som jag nyss fick se, rapporten Western Balkans 2004 av European Stability Initiative.
Där förklaras minutiöst vilka problemen är och vilka lösningarna på dem skulle kunna vara som Europeiska unionen måste finna.
Ett avgörande konstaterande är att rekonstruktionsperioden är avslutad.
Den har varit tämligen framgångsrik, i det sammanhanget har unionen nått framgångar, men nu behövs det något annat.
Industrin har reducerats eller rostat sönder.
Många små företag har tillkommit i stället, men med dessa har man inte kunnat undanröja arbetslösheten, och det råder en enorm brist på perspektiv för stora delar av befolkningen.
Vad skulle detta kunna betyda för Europeiska unionen, för kommissionen och för parlamentet enligt denna rapport, som jag i stora drag stöder?
Jag tror att vi måste lära av framgångarna med struktur- och sammanhållningsfonderna.
De var framgångsrika i Sydeuropa, och jag tror att det är dags att tillämpa struktur- och sammanhållningsfondernas metodik och metod även på västra Balkans länder.
Det innebär exempelvis att byrån för återuppbyggnad, som den hittills har varit uppbyggd, skulle behöva omvandlas till en byrå för utveckling.
Det bör också innebära att de resterande kandidatländerna och västra Balkans länder efter den nuvarande utvidgningen med 10 länder sammanförs i ett enda generaldirektorat, eftersom Bulgariens och Rumäniens problem inte skiljer sig nämnvärt från problemen på västra Balkan.
Det bör också betyda att en del av föranslutningsmedlen, som snart enbart är tillgängliga för Rumänien och Bulgarien, också kommer att användas på Balkan.
Kolleger, fru kommissionär!
Det räcker inte längre att komma med mer av samma sak.
Det tjänar inte någonting till att vi har ännu fler sessioner med samma personer om samma politik.
Det måste ske en ändring av kursen, och det måste ske snabbt.
Jag är i hög grad för detta - och jag uppmanar kommissionen och oss själva, kollegerna i parlamentet - att sätta oss ned tillsammans och se vad som är nödvändigt i fråga om situationen på Balkan.
Det vi har gjort hittills har varit framgångsrikt, men det är inte tillräckligt för framtiden.
