# ID: svediakorp-gov430323
# author: Berlato (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 644
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Kommissionens förslag till reformer på medellång sikt av den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller ett par oroande aspekter när det gäller ansträngningarna att bevara och utveckla ett framtida europeiskt jordbruk.
Vi är framför allt oroade över de föreslagna kraftiga nedskärningarna av direktstödet.
Att skilja stödet från produktionen kommer inte att kunna skydda jordbrukarna från prisvariationer, och det kommer inte att stärka konkurrenskraften på den internationella marknaden.
Dessutom föreslår kommissionen att man skall omvandla stödsystemet till enkla skyddsnät, utan att tillhandahålla ett externt skydd av tillräcklig omfattning.
Förutom att vara extremt farligt kan detta inte garantera en stabil multifunktionell europeisk jordbruksmodell.
I försöket att frigöra medel för landsbygdens utveckling skulle den obligatoriska moduleringen av bidragen, så som kommissionen föreslår, kunna orsaka ytterligare skador på den gemensamma organisationen av marknaden inom de svagaste och mest känsliga sektorerna.
Vi stöder naturligtvis tanken på ett multifunktionellt jordbruk och på att utveckla den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, men vi hävdar att det målet skulle kunna nås stegvis.
Om vi tänker oss att den obligatoriska moduleringen inte skulle utgöra den enda finansieringsformen för landsbygdens utveckling på lång sikt, så måste vi med andra ord frigöra resurser från andra budgetrubriker.
Detta får emellertid inte ske till priset av att vi skadar den gemensamma organisationen av marknaden.
Om utvidgningen och den nya ekonomiska situationen kräver nedskärningar, ja då får de inte genomföras så att de skadar de mindre jordbruken och de risksektorer som redan i dag har stora svårigheter, för annars, absurt nog, löper vi risken att skapa en landsbygd fylld av människor som flyr från städerna och inte av unga jordbrukare.
Detta är inte den utveckling av landsbygden som vi ville se.
Kommissionens förslag när det gäller att sänka bidragen till producenterna inom många sektorer är för drastiskt - framför allt när det gäller producenterna av ris, skalfrukter och durumvete samt biologisk odling.
Vi är med andra ord generellt emot kommissionens förslag, och vi kan inte annat än glädjas åt besluten vid toppmötet mellan stats- och regeringscheferna i Bryssel, den 24-25 oktober, att lämna överenskommelsen från toppmötet i Berlin och budgetavsättningarna oförändrade till 2006.
Vi kan med tillfredsställelse notera att slutsatserna från toppmötet för tillfället har lugnat producenterna och de nationella marknaderna och avlägsnat hotet om en total reform och därmed en snedvridning av själva principerna för GJP.
Vi betraktar dessutom prognoserna fram till och med 2013, de som beslutades av toppmötet, som positiva, även om det står klart att budgetbesluten och besluten som gäller hur resurserna skall fördelas när det gäller GJP kommer att fattas av de 25 länderna efter 2006, dvs. inklusive de nuvarande kandidatländerna.
Vi hoppas i det avseendet på ett positivt resultat i form av en nödvändig samsyn.
Vi hoppas också att de nya stater som kommer med i unionen skall kunna visa samma pragmatiska inställning som visades av stats- och regeringscheferna i Bryssel, genom att acceptera det förslag som nyligen framfördes av Europeiska rådet.
När det i stället gäller detaljerna i den resolutionstext som vi skall rösta om i dag, så vill jag understryka att även om den i vissa avseenden dämpar eller förbättrar kommissionens förslag, så innehåller den vissa aspekter som vi inte kan stödja.
Det gäller framför allt stödet för principen att införa en ny bidragsmodell, baserad på ett system för inkomstbidrag som är frikopplat från produktionen, uttalandet till förmån för en gradvis minskning av direktbidragen, det faktum att förslaget godkänner principen om en obligatorisk modulering och att hela sektorer - som ris, skalfrukter, mjölk, biologisk odling - inte beaktas.
Detta är de viktigaste skälen till att vi är emot förslaget.
