# ID: svediakorp-gov430307
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,033
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall försöka fatta mig kort för att inte överskrida den talartid som ordförandeskapet så generöst har tilldelat alla talare.
Ärade ledamöter!
Vi har talat om tre frågor.
När det gäller Mellanösternfrågan vill jag än en gång betona att vi bör försöka undvika att börja med att tala om principerna varje gång vi samlas i parlamentet och i stället inse att alla som har samlats här i princip har samma åsikter: att ett folk lider, att detta folk har haft det mycket svårt i många år, att det problemet måste lösas och att vi måste försöka bidra med lösningar.
De viktigaste principerna, de allmänna principerna, tror jag att vi alla delar.
Vad är det vi vill?
Vi vill att det så snart som möjligt skall finnas två stater som kan leva tillsammans, demokratiskt, vid sidan av varandra, i fred och välstånd.
Detta är den ansträngning som Europeiska unionen måste bidra till.
Jag kan säga er att vi kan vara optimistiska.
Eller pessimistiska.
Var och en kan skapa sin egen uppfattning.
Just nu vill jag vara realistisk och söka efter särskilda och konkreta resultat i den här svåra situationen.
Detta är vad Europeiska unionen gör enligt min åsikt.
Det handlar inte om att komma med storslagna uttalanden.
Det har vi redan gjort.
Det handlar om att försöka lösa de problem som redan finns.
Vi har till exempel påpekat att det finns en öppen och bred debatt som kan leda till att terrorismen upphör i det palestinska området.
Att terrorismen upphör intellektuellt sett.
Och att den upphör för alltid, om det är möjligt.
Och det bidrar Europeiska unionen till på ett mycket viktigt och effektivt sätt genom den här debatten, vilket hela världen erkänner, palestinierna och de mest förnuftiga israeliska krafterna erkänner det, och de inser även att unionen spelar en mycket viktig roll i det här sammanhanget.
Vårt syfte är därför inte bara att komma med principuttalanden; vi vill genomföra konkreta åtgärder i syfte att nå goda resultat.
Våra palestinska vänner måste genomföra reformer.
Hittills har de inte genomfört tillräckligt många, det har min vän, ledamoten Morillon, rätt i.
De måste fortsätta.
Jag skulle ha velat se en premiärminister i den palestinska myndigheten.
Så blev det inte.
Anledningen till att det inte blev så är kanske att den energi som krävdes för en förändring mot en öppnare regering med en premiärminister gick förlorad under den tid Arafat var instängd i Mokata.
När det gäller Palestina måste man följaktligen begära att landet fortsätter att kämpa mot terrorismen och fortsätter att genomföra reformer.
När det gäller Israel är det viktigaste vi kan begära just nu att blockeringen av territorierna hävs och att människor kan röra på sig, så att det inte tar den höge representanten för Europeiska unionen åtta timmar att ta sig mellan två städer, en resväg som förut tog en halvtimme.
Så ser situationen ut just nu, territorierna är stängda.
Ingen ekonomi, hur mycket hjälp den än får, kan överleva om medborgarna inte har rörelsefrihet.
Detta är följaktligen en absolut grundläggande faktor.
För det andra, att man betalar.
Att man betalar skatter på ett sådant sätt att den palestinska myndigheten har en budget för att deras ansträngningar skall ge goda resultat.
Vi måste därför utnyttja den tid vi har kvar till årsslutet och till dess att valen hålls för att försöka skapa förutsättningar för att föra en fredsdebatt under valkampanjen, och vi kommer att göra allt vi kan för att kvartetten, vilken vi utgör en fullständig och grundläggande del av, fortsätter att arbeta utan uppehåll under de kommande månaderna, som kommer att vara mycket viktiga.
Jag vill säga två ord om Irak: jag anser att Europeiska unionen har försökt uppnå mycket av det som de flesta av Europas medborgare vill.
Vad ville vi?
Vi ville att inspektörerna skulle kunna återvända.
Vi ville genom Förenta nationerna uppnå att Irak fogade sig, och vi ville även att ett militärt angrepp inte skall kunna genomföras automatiskt.
Vi har ställt tre krav.
Vi har uppnått dessa tre krav.
Debatten för att inspektörerna skall kunna återvända har genomförts.
De kommer att återvända.
Det var ett krav att debatten skulle föras inom ramen för Förenta nationerna.
Den frågan diskuteras där just i kväll.
Detta har kunnat uppnås utan att resolutionen från säkerhetsrådet innebär en automatisk tillåtelse för att ta till krig, eftersom resolutionen innehåller två faser.
Med hjälp av ansträngningar från många länder, inte bara Europeiska unionens medlemsstater, kan vi alltså fortsätta framåt på den vägen.
Vi måste dock även erkänna att det finns risker med massförstörelsevapen och att det inte bara är ett land som har det problemet.
Det är inte Förenta staternas problem, utan allas vårt problem.
Även vi måste kämpa mot massförstörelsevapnen.
Det ligger i vårt intresse, och som civiliserade stater är det vår skyldighet att göra detta.
Sedan har vi den tredje frågan.
Det finns två skäl till att jag inte talat mer om Tjetjenien: för det första för att ordförandeskapet för rådet och kommissionens ordförande redan har talat länge om den frågan.
Jag instämmer i absolut allt som sades.
På måndag kommer, som ni känner till, ett toppmöte att äga rum här i Bryssel där alla dessa frågor kommer att tas upp med president Putin.
Därför, herr talman, och jag tror att jag överskridit den talartid som jag har tilldelats, vill jag än en gång påminna om att jag är beredd att diskutera dessa frågor igen, men med syftet att försöka finna lösningar på de så svåra problem vi har framför oss och undvika att vi varje dag börjar med att tala om de grundläggande principerna, vilka vi redan känner till och är överens om.
