# ID: svediakorp-gov430294
# author: Wurtz (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr höge representant, herr kommissionär!
Jag hörde Solanas uttalande om Irak.
Hur kan man för övrigt undgå att bli förvånad, när president Bush hittills inte dragit tillbaka hotet om ett nytt krig mot Irak, med eller utan FN-resolution, över att Europeiska rådet inte funnit något att säga i frågan?
Unionen som sådan finns knappast i denna brännande fråga.
Endast ett fåtal stater som är medlemmar i säkerhetsrådet agerar, liksom fredsstyrkor som mobiliseras.
I det sammanhanget framför Kucinich, ledamot i Förenta staternas kongress och ordförande i Progressive Caucus, följande budskap:? Vi kan fortfarande undvika detta krig.
Låt oss arbeta gemensamt för freden, för samarbetet, för en ny era i de mänskliga relationerna där kriget inte har någon plats.
Jag välkomnar alla tillfällen till samarbete med er för att skapa denna nya värld.?
Jag drömmer om ett Europa, herr talman, ett enat Europa som kan ta emot dessa utsträckta händer.
Det är inte fallet i dag.
Det är en existentiell utmaning vi måste anta.
Och i Mellanöstern för över tjugo år sedan hade vi uttalandet från Europeiska rådet i Venedig där man krävde att den israeliska ockupationen skulle upphöra, betonade att bosättningarna var olagliga, erkände palestiniernas rätt till självbestämmande och betonade att det var nödvändigt att PLO deltog i förhandlingarna.
Det är över tjugo år sedan!
Betydligt senare, i mars 1999, erkände man i uttalandet från toppmötet i Berlin uttryckligen palestiniernas rätt till en stat.
Men när nu situationen dramatiskt förvärras för varje dag, Osloavtalen har grävts ned och trampats på och man besvarar ockupanternas radikalisering med att radikalisera en del av de ockuperade, hur kan man i dag förstå tystnaden från de femton medlemsstaterna i Bryssel?
Min grupp anser att detta inte kan fortsätta, att vare sig tystnad eller likgiltighet kan fortsätta.
Det krävs starka initiativ som för världens ögon, och till att börja med för folket i regionen, kan illustrera en offensiv och tydlig politisk vilja som främjar mobilisering av fredsanhängarna.
Det krävs helt enkelt en kraftansträngning.
Jag vill nu framföra ett konkret förslag.
Torsdagen under vårt nästa sammanträde kommer att infalla precis före 35-årsdagen av den berömda resolution nr 242 från FN: s säkerhetsråd, vilken utgör en av de viktigaste referenserna för det internationella samfundet i denna konflikt.
Låt oss därför i detta sammanhang arrangera ett högtidigt firande i Strasbourg med parlamentet, rådet och kommissionen.
Låt oss också ta med unga fredsanhängare, unga européer, unga palestinier, unga israeler, av dem som samlades i massor i lördags i Tel Aviv för att hedra minnet av mordet på Yitzhak Rabin.
Var och en av institutionerna kommer på så sätt att tydligt kunna bekräfta det som, enligt internationell rätt och våra gemensamma värderingar, inte är acceptabelt, och vilket rättvist och hållbart fredsprojekt vi i stället vill utarbeta.
