# ID: svediakorp-gov430288
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,053
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer att försöka fatta mig kort när jag tar upp de två frågor som parlamentets ordförandeskap föreslagit att jag skall ta upp med tanke på att ni, ärade ledamöter, redan har sammanträtt länge och debatterat en så viktig fråga som utvidgningen av Europeiska unionen, som säkerligen är den viktigaste frågan på dagordningen för oss alla just nu.
Man har föreslagit mig att vi skall tala om två huvudsakliga frågor här i kväll: situationen i Mellanöstern och politiken när det gäller Irak.
Herr talman!
Det är min uppgift att tala om två frågor som finns på förstasidorna i alla tidningar i dag.
När det gäller Mellanöstern fattade, som ni känner till, ärade ledamöter, premiärminister Sharon ett snabbt - och kanske oväntat för en del - beslut, vilket har lett till att förändringar har skett i regeringen och att det val som har utlysts i Israel har tidigarelagts till i slutet av januari.
När det gäller situationen i Irak inleds just nu en debatt i New York om säkerhetsrådets resolution om Irak.
Jag kommer följaktligen att ta upp de två frågor som jag blivit ombedd att tala om och kommer att ta hänsyn till tidsbristen.
När det gäller Mellanöstern, värderade ledamöter, vill jag säga att Europeiska unionen har fortsatt sitt arbete sedan den senaste gången vi talade om den här frågan, framför allt inom ramen för den så kallade kvartetten, det vill säga, med Förenta staterna, Ryska federationen och Förenta nationernas generalsekreterare.
Vid kvartettens senaste möte i september inledde vi en process i tre faser i syfte att vi i slutet av år 2005 skall lyckas uppfylla den dröm som så många av oss - och så många medborgare i Israel och Palestina - har, nämligen två stater som lever i fred sida vid sida i en framtid av gemensam enighet och stabilitet.
Som ni vet, ärade ledamöter, består denna process - och detta offentliggjordes efter mötet i september - av tre faser: en första fas som omfattar resten av innevarande år och början av nästa år.
Under denna period kommer valet i Palestina att gå av stapeln, och vi måste försöka lösa frågorna om interna reformer och de humanitära frågorna som, tyvärr, fortfarande inte har klarats upp ännu.
Den andra fasen, som vi kan kalla den för, medför utropandet av en palestinsk stat, även om det blir en stat med provisoriska gränser, och den tredje fasen kommer att omfatta den slutliga debatten om de frågor som alla känner till och som fortfarande är de svåraste frågorna att lösa när det gäller problemen i Mellanöstern.
Vi hoppas, ärade ledamöter, att det val som har utlysts inte bromsar den här processen.
Den europeiska inställningen är att vi vill att denna process fortsätter, och vi hoppas att vi även i fortsättningen kommer att kunna vara delaktiga i den process som vi inledde i kvartetten för bara några månader sedan.
Jag vill betona tre viktiga faktorer i den nuvarande utvecklingen i Palestina.
För det första, den interna palestinska debatten om den strategiska betydelsen av intifadan.
Jag anser att det är mycket viktigt att en djupgående, positiv och konstruktiv debatt har inletts om det strategiska syftet med intifadan inom den palestinska politiken.
Tanken att politiken, och inte våldet, skall vara tyngdkraften är verkligen viktig.
Detta kommer utan tvivel att leda till att området blir säkrare i högre grad än vad poliser eller säkerhetsstrukturer kan göra.
Att våldet försvinner ur medborgarnas sinnen betyder mycket mer än alla säkerhetsstrukturer man kan införa på området.
Vi bidrar till den debatten, och vi hoppas att den ger, som den redan gör, önskade resultat.
Den andra viktiga frågan på det palestinska området är de förändringar som president Arafat har genomfört i den palestinska myndighetens regering och som har fått stöd från den palestinska lagstiftande församlingen.
Jag vill betona de viktigaste två punkterna i denna förändring av regeringen: för det första finansministern, som fortsatte på sin post sedan den första ändringen av regeringen.
Det internationella samfundet och de internationella finansinstitutionerna är eniga om att denna person är lämplig för den posten och stöder honom.
Han genomför ett viktigt arbete, och vi hoppas att han kommer att fortsätta att arbeta i den riktningen.
För det andra, den ändring som har gjorts inom inrikesministeriet, det vill säga när det gäller den minister som har ansvar för säkerhetsfrågor.
Jag tror att den ändringen kommer att spela en mycket viktig roll i säkerhetsfrågorna, som är ett av de största problemen, och att det kommer att leda till att man kan finna vägar för utveckling och en lösning av problemet så snart som möjligt.
Den tredje frågan som jag vill betona, ärade ledamöter, handlar om de humanitära aspekterna.
Det råder inget tvivel om att de palestinska medborgarnas situation fortfarande är dramatisk ur humanitär synpunkt.
Vi har gjort allt vi kunnat från Europeiska unionen och kvartetten för att de resurser som tillkommer den palestinska myndigheten och som för närvarande fortfarande är i händerna på Israels regering skall kunna återlämnas till den palestinska myndigheten omedelbart, och att de återlämnas månad för månad på ett sådant sätt att finansministeriet får möjlighet att utforma en budget som är värd namnet och att det vet vilka resurser det har att räkna med i början av varje månads budget.
Den sista punkten jag vill ta upp när det gäller Palestinafrågan handlar om bosättningarna.
Ärade ledamöter, jag anser att detta är en allvarlig fråga, och om bosättningarna inte stoppas snabbt kommer vi inte att nå den dagen då drömmen om två stater kan förverkligas, eftersom det då skulle bli omöjligt att inrätta en palestinsk stat på grund av att territoriet har minimerats av bosättningarna, vilka fortfarande ökar i antal.
Ärade ledamöter, å Europeiska unionens vägnar uppmanar jag återigen Israels regering att så snart som möjligt stoppa bosättningarna.
När det gäller den nuvarande situationen i Israel kan jag berätta att jag i kväll hade ett telefonsamtal med den nya utrikesministern Netanyahu.
Vi kommer att ta kontakt med varandra så snabbt som möjligt för att se till att de processer som har inletts inte bromsas, även under valkampanjen, till gagn för fredsprocessen.
Som ni vet kommer de två stora partierna, Likud och arbetarpartiet, att genomföra primärval under de kommande veckorna.
I Likud står valet mellan Netanyahu och Sharon, och i arbetarpartiet står valet i mitten av november mellan tre kandidater, den tidigare försvarsministern, Haifas borgmästare och den tidigare fackföreningsrepresentanten - som redan har varit minister i Rabins regering - Haim Ramon.
Vi får invänta resultaten från dessa primärval för att få reda på vilka kandidater som sedan kommer att mötas i valet, vilket kommer att äga rum den 28 januari.
Men - jag upprepar detta - det faktum att det har utlysts val får inte bromsa arbetet för att uppfylla vår ambition: en rättvis fred på detta territorium, en fred som de europeiska medborgarna så gärna vill se.
När det gäller Irak vill jag säga att vi i dag har gått in i den avgörande fasen.
För en timme sedan inledde säkerhetsrådet debatten om sin resolution.
Europeiska unionen har ända sedan det första informella mötet mellan utrikesministrarna under det danska ordförandeskapet vidhållit en klar ståndpunkt med tre grundläggande faktorer: målet för denna operation mot Irak, hur den skall genomföras och om den stora oro vi hyser när det gäller konsekvenserna av denna.
Tre ord om de tre punkterna.
Jag börjar med målet.
Målet för oss har varit - och är fortfarande - att avväpna Irak från massförstörelsevapen.
Ett så kallat regimskifte har aldrig varit Europeiska unionens mål.
Europeiska unionens mål är däremot att Irak respekterar resolutionerna från Förenta nationernas säkerhetsråd.
För det andra: hur skall man gå tillväga för att uppnå detta mål?
Vi har alltid sagt - vi kommer att fortsätta att säga detsamma och lyckligtvis har så skett - att denna debatt måste föras inom Förenta nationerna.
Lyckligtvis samtyckte till och med Förenta staternas president den 12 september till att debatten om denna oerhört viktiga fråga skulle äga rum inom Förenta nationerna, och jag kan säga er att vi med glädje har noterat att det hittills har förts mycket allvarligt inriktade förhandlingar mellan alla medlemmar i säkerhetsrådet för att nå en resolution.
Det är vår förhoppning och önskan att resolutionen kan antas enhälligt så snart som möjligt.
Det skulle vara den största segern för Förenta nationernas legitimitet och följaktligen en seger för dem som tror på multilateralism och som anser att Förenta nationernas säkerhetsråd spelar en viktig roll.
Som ni vet, ärade ledamöter, är den resolution som börjar diskuteras just nu lång, men den innehåller följande grundläggande punkter: för det första, kravet på att Irak skall erkänna att landet för närvarande inte uppfyller säkerhetsrådets resolutioner.
Den andra grundläggande punkten är att Irak skall få en möjlighet att kunna uppfylla alla resolutioner.
Den tredje och viktiga punkten handlar om att det i resolutionen inte ges möjligheter till att automatiskt inleda ett militärt angrepp.
För det fjärde kommer man att begära att Irak inom 30 dagar utarbetar en rapport om de massförstörelsevapen som landet besitter och att vapeninspektörerna under ledning av Blix omedelbart skall få tillträde till området för att kunna bekräfta president Saddam Husseins uttalanden.
Från Europeiska unionens synpunkt anser jag att det är glädjande att Förenta nationernas multilaterala strategi har fungerat, och fungerar bra.
Detta är vad vi alla önskar, och vad alla Europeiska unionens medlemsstater och medborgare önskar.
Ärade ledamöter!
Jag kan inte säga så mycket mer för närvarande, eftersom vi väntar på vad som kan hända i Irakfrågan under de närmaste timmarna.
Det är möjligt att debatten om resolutionen avslutas i dag och att omröstningen genomförs i dag eller under morgondagen.
När det gäller Mellanöstern måste vi insistera på att fredsprocessen och problemen i Mellanöstern för oss, för européerna, även i fortsättningen kommer att vara en prioriterad fråga i vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag vill säga er att det faktum att valet i Israel har flyttats fram från oktober nästa år till januari på sätt och vis kan vara positivt, eftersom vi i och med detta tidigare kan inleda den process som bör leda till den slutliga förhandlingsfasen för att möjliggöra existensen av två stater, vilket är vad vi alla önskar.
Ärade ledamöter!
Jag kan inte säga så mycket mer för tillfället.
Jag skulle vilja, om ordförandeskapet tillåter mig, säga att vi outtröttligt kommer att fortsätta arbeta med dessa två frågor, som otvivelaktigt är oerhört viktiga.
Jag vill även säga några ord om frågan om regimskifte i länderna i regionen.
Ärade ledamöter, det viktigaste ur vår synvinkel är enligt min åsikt genomförandet av rapporten om Mellanöstern och om de islamiska och arabiska länderna som har utarbetats av Förenta nationerna, där de behov och förändringar som är nödvändiga för dessa länder framgår.
Det bästa sättet att uppnå detta är genom dialog, och Europeiska unionen kommer därför även fortsättningsvis att föra en intensiv dialog med organisationen för den islamiska konferensen.
Allt detta samt Barcelonaprocessen måste fortsätta vara den pådrivande kraften i förbindelserna mellan Europeiska unionen och länderna i regionen.
Vi har förbindelser av kontraktsnatur med praktiskt taget alla dessa länder i form av samarbetsavtal.
Ärade ledamöter, herr talman!
Jag har nu informerat om situationen.
Vi befinner oss som sagt i ett viktigt skede, och det händer mycket just nu när det gäller frågorna om Mellanöstern och Irak.
Syftet är att ni skall få tillgång till så mycket upplysningar som möjligt, och jag står till ert förfogande för att svara på alla era frågor.
