# ID: svediakorp-gov430281
# author: Fogh Rasmussen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,605
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DA) Tack, herr talman!
Jag tackar för en bra diskussion.
Jag ser fram emot våra fortsatta diskussioner vid den stora debatten kring utvidgningen här i Europaparlamentet den 19 november.
När det gäller utvidgningen tackar jag för de många positiva kommentarer som framförts avseende ordförandeskapets insats så här långt och avseende toppmötets förlopp i Bryssel.
Vi kommer från ordförandeskapets sida att göra vårt yttersta för att leva upp till det förtroende som man givit uttryck för här i dag.
Jag vill gärna understryka att det krävs ett hårt arbete under de närmaste veckorna.
Som Verheugen redogjorde för finns det en hel del frågor som skall lösas.
Det krävs en stark politisk vilja.
Jag får dock säga att såväl mötet i Europeiska rådet som den förhandling vi haft här i Europaparlamentet i dag har övertygat mig om att denna politiska vilja existerar - inom Europeiska unionen finns en stark politisk vilja att lyckas med denna utvidgning.
Det har ställts en hel del frågor, men jag har inte möjlighet att besvara alla.
Jag kommer därför att koncentrera mina svar till några av de huvudteman som jag fått flest förfrågningar om.
Först och främst har det gällt Turkiet.
Både Poettering, Malmström och Schulz har tagit upp Turkietfrågan och undrat vilket beslut man kan förvänta sig kommer att fattas om Turkiet vid toppmötet i Köpenhamn.
Först vill jag påpeka att det mycket viktiga beslutet om att Turkiet nu är ett kandidatland fattades redan på Europeiska unionens toppmöte i Helsingfors 1999.
Turkiet är ett kandidatland.
Detta beslutade Europeiska unionen som sagt redan 1999.
Enligt min uppfattning skall Turkiet som kandidatland behandlas på samma sätt som alla andra kandidatländer.
Det betyder att Turkiet kan få ett startdatum för anslutningsförhandlingarna när och om Turkiet uppfyller de politiska kriterierna.
Men i gengäld är det viktigt att understryka att de politiska kriterierna till fullo skall vara uppfyllda för att landet skall kunna få ett sådant datum.
Vi skall använda samma måttstock för Turkiet som vi använder för andra kandidatländer, vilket innebär att Turkiet skall behandlas precis som alla andra kandidatländer.
Vid Europeiska rådets möte i Bryssel uttryckte vi vår uppskattning beträffande de framsteg som skett.
Kommissionen har i sin framstegsrapport klargjort att Turkiet ännu inte uppfyller de politiska kriterierna.
Vi kommer naturligtvis att mycket noga följa den politiska utvecklingen efter de avhållna valen i Turkiet och därefter försöka finna en välavvägd lösning under toppmötet i Köpenhamn.
Jag anser att det är för tidigt att i dag ge en fingervisning om det slutgiltiga svaret på frågan om vilket beslut som kan komma att fattas vid toppmötet i Köpenhamn.
Men låt mig understryka att förutsättningen för att få ett datum är att Turkiet liksom alla andra kandidatländer uppfyller villkoren.
Den andra frågan som har tagits upp från flera håll rör jordbruk och budget.
Poettering inledde med att fråga varför man över huvud taget diskuterar de långsiktiga, finansiella perspektiven på Europeiska unionens toppmöte här i Bryssel.
Jo, svaret är mycket enkelt: det var förutsättningen för att ordförandeskapet och kommissionen skulle kunna få mandat att slutföra förhandlingarna med kandidatländerna, eftersom vissa länder ställde krav på att man skulle fatta beslut rörande de långsiktiga, finansiella perspektiven.
Det har hela tiden varit min uppfattning att man inte fick upprätta nya förhandsvillkor för beslut om utvidgning av Europeiska unionen, men vi kom fram till denna kompromiss, och jag tycker den är rimlig.
Därefter frågade Barón Crespo och Malmström om det beslut som fattades på Europeiska unionens toppmöte i Bryssel betyder att man fortfarande kan diskutera reformer och jordbrukspolitik?
Här vill jag klargöra att man på Europeiska unionens toppmöte i Bryssel uttryckligen undvek att ta ställning till frågan om framtida reformer av jordbrukspolitiken, vilket innebär att man kan dra slutsatsen att kommissionens halvtidsutvärdering fortfarande är aktuell.
Rådet kommer att fortsätta att behandla kommissionens halvtidsutvärdering av jordbrukspolitiken.
För övrigt vet jag att en förhandling äger rum redan i kväll, där den danske livsmedelsministern kommer att delta som ordförande för rådet, och det i sig är ju en bekräftelse på att halvtidsutvärderingen fortfarande är aktuell.
Här kan jag hänvisa till några viktiga formuleringar i slutsatserna från toppmötet i Bryssel, nämligen punkt 12 där det står att utan att det påverkar framtida beslut om den gemensamma jordbrukspolitiken eller finansieringen av Europeiska unionen efter 2006 eller något resultat av genomförandet av punkt 22 i slutsatserna från Europeiska rådet i Berlin, eller Europeiska unionens internationella åtaganden bland annat i samband med inledandet av utvecklingsrundan från Doha, kommer direkta betalningar att införas osv., osv.
Detta är mycket viktiga formuleringar, eftersom de innebär att Europeiska unionen fortfarande kan leva upp till sina internationella åtaganden inom ramen för Dohaförhandlingarna.
Det betyder vidare att halvtidsutvärderingen fortfarande är både aktuell och förhandlingsbar och att beslut kommer att fattas i enlighet med de förfaranden som gäller inom rådet.
Frågor har ställts angående säkerhetsbestämmelserna.
Malmström, och några till, har kommit in på frågan om säkerhetsbestämmelserna.
Jag vill påpeka att det finns två typer av säkerhetsbestämmelser - dels en generell säkerhetsbestämmelse och dels två särskilda säkerhetsbestämmelser.
De två särskilda säkerhetsbestämmelserna berör den inre marknaden samt rättsliga och inrikes frågor.
Den generella säkerhetsbestämmelsen är symmetrisk, vilket innebär att såväl gamla som nya medlemsstater kan kräva att den tillämpas.
De särskilda säkerhetsbestämmelserna kan endast tillämpas avseende de nya medlemsstaterna.
Det är viktigt att påpeka att målet är att undvika en tillämpning av dessa särskilda säkerhetsbestämmelser, eftersom de endast kan tillämpas om de nya länderna inte lever upp till den gemenskapslagstiftning de förbundit sig att efterleva.
Eftersom vi förväntar oss att de lever upp till denna lagstiftning blir det förhoppningsvis inte heller aktuellt att tillämpa säkerhetsbestämmelserna.
När det gäller den generella säkerhetsbestämmelsen vill jag påpeka att vi även i samband med tidigare utvidgningar av Europeiska unionen stiftat bekantskap med sådana bestämmelser.
Vi har faktiskt alltid haft säkerhetsbestämmelser.
Jag kan nämna att när mitt eget land, Danmark, blev medlem av dåvarande EG fanns det en säkerhetsbestämmelse som gällde i fem år!
Förtroendet för Danmark var således inte större än att man krävde en giltighetstid på fem år.
När Spanien och Portugal blev medlemmar av Europeiska unionen fanns det en säkerhetsbestämmelse med en giltighet på upp till sju år.
När Sverige, Finland och Österrike blev medlemmar fanns säkerhetsbestämmelser som gällde upp till ett år.
Vi är alltså redan bekanta med säkerhetsbestämmelser, så därför är det inte fråga om någon diskriminering av de nya medlemmarna.
Nu över till Kaliningrad som Poettering, Titley och även Brock nämnde.
Jag vill bara säga till Poettering att det inte var ett krav från Ryssland som ledde till att toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland flyttades till Bryssel - det var ett beslut som fattades av den danska regeringen utan att någon hade bett oss om det.
Vi accepterar inte att utsättas för press, men själv anser jag det vara spill av tid att diskutera var ett toppmöte skall hållas.
Om Putin inte vill komma till Köpenhamn, så flyttar vi mötet till annan plats.
Jag vill inte ödsla tid på detta.
Vi prioriterar utvidgningen av Europeiska unionen.
Därför ägnar jag mig inte åt diplomatiska och protokollära frågor om var möten skall hållas.
Det viktigaste är att mötena genomförs och att vi får tillfälle att diskutera de frågor som skall diskuteras och att vi kommer fram till de beslut som skall fattas.
Det hoppas jag därför att vi gör på toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland, vilket innebär att vi även skall komma fram till ett beslut beträffande Kaliningrad.
Ett beslut som skall leva upp till de principer som flera av Europaparlamentets ledamöter har framhållit, nämligen en lösning som skall baseras på fullständig respekt för Litauens suveränitet.
Jag vill i samband med detta understryka att utvidgningen av Europeiska unionen rent principiellt mycket väl kan genomföras även om vi inte nått fram till en lösning i Kaliningradfrågan.
Om vi inte hittar en lösning så kommer visum att tillämpas.
Så enkelt är det faktiskt.
Men vi är naturligtvis alla intresserade av att finna en lösning i samförstånd med Ryssland, eftersom det ligger i allas vårt intresse att utveckla ett starkt strategiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Ryssland.
Men Ryssland har naturligtvis inte någon vetorätt när det gäller utvidgningen av Europeiska unionen.
Vi skall försöka att finna en förnuftig lösning på transiteringen från Ryssland till Kaliningrad, men det skall ske med fullständig respekt för Litauens suveränitet, vilket bevakas av det danska ordförandeskapet.
Tillåt mig att ännu en gång få tacka för en mycket givande förhandling.
Med diskussionen om Europas framtid, förslaget till ramar för ett nytt författningsfördrag och med möjligheten att avsluta anslutningsförhandlingarna med tio nya medlemsstater om drygt en månad, står vi inför avgörande beslut och inför början på en ny epok i Europas historia.
Utvidgningen av Europeiska unionen utgör drivkraften i detta arbete och är nyckeln till Europas framtid.
Europaparlamentet, kommissionen och ordförandeskapet har tillsammans kämpat för utvidgningen.
Målet är nu i sikte, och vi har i dag visat vår gemensamma vilja att föra denna viktiga fråga i hamn och att avsluta den första omgången av utvidgningsförhandlingarna i Köpenhamn i december.
(Applåder)
