# ID: svediakorp-gov430280
# author: Van Orden (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 429
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska rådet har fattat ett historiskt och välkommet beslut angående en utvidgning av Europeiska unionen, men det var synd att man inte tog tillfället i akt och fattade ännu ett historiskt beslut om en radikal reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
De 40 miljarder euro per år som Europeiska unionen avsätter till den gemensamma jordbrukspolitiken är ett dyrbart sätt att snedvrida vår jordbruksindustri.
De brittiska medborgarna, som redan nu bidrar oproportionerligt till EU: s budget, betalar dubbelt för den gemensamma jordbrukspolitiken: en gång genom skatterna, och än en gång i snabbköpet.
Vi har förlorat ett tillfälle att i god tid reformera.
Även frågan om den europeiska försvarspolitiken behandlades under Europeiska rådet.
Förenade kungariket har ett särskilt intresse och ansvar inom detta område.
När allt kommer omkring var det den brittiska premiärministern som gav grönt ljus till denna missriktade politik år 1998, och nu har han utlovat viktiga element ur Förenade kungarikets redan överansträngda försvar som skall fylla eventuella kapacitetsluckor mot bakgrund av en total brist på beredvillighet från de flesta europeiska länders sida att förbättra sin försvarskapacitet på ett meningsfullt sätt.
I samma ögonblick som vi borde koncentrera oss på att bemöta terrorhotet och på en eventuell konflikt med Irak är försvarsbilagorna till ordförandeskapets slutsatser så komplexa och irrelevanta att de liknar en operett.
Som om det inte vore nog med förvirring och slöseri håller nu de europeiska allierade på att leka med två olika uppsättningar av militär kapacitetsförbättring: den ena gäller Nato och den andra Europeiska unionen.
Vi har knappa resurser, och det sista vi behöver är två olika uppsättningar av kapacitetsmålsättningar.
Under mer än ett år nu har diplomatiska och militära personalstyrkor slösaktigt nyttjats till att förhandla om EU: s tillgång till Natoresurser.
Detta är ett problem som till fullo är självalstrande och som dessutom medför onödiga svårigheter för de huvudallierade, såsom Turkiet.
Vi har nu den mycket riskabla inblandningen från det Europeiska konventets sida i försvarsfrågorna.
En av arbetsgrupperna håller på att undersöka möjligheter där till och med det kollektiva försvaret, en av Natos centrala uppgifter, skall stå under Europeiska unionens ansvar.
Vad ger detta för signaler till våra amerikanska allierade?
Kanske än mer betecknande, vilka slags signaler ger detta till potentiella fiender?
Det är verkligen synd att inte rådet och kommissionen fokuserar sina ansträngningar på att se om sitt eget EU-hus inför utvidgningen i stället för att fokusera på högtflygande politiska planer.
