# ID: svediakorp-gov430262
# author: Abitbol (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 291
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kansler Bismarck, som var kunnig i europeisk politik, sade:? i ett system med tre krafter måste man vara den ena av dem?.
Jag tror därför att han skulle ha uppskattat toppmötet i Bryssel på rätt sätt.
I verkligheten är de beslut som fattades i Bryssel, och särskilt avtalet mellan Frankrike och Tyskland, en grov förolämpning mot framtiden.
Att Frankrike accepterat att stabilisera utgifterna för jordbrukspolitiken efter 2006, trots att antalet europeiska jordbrukare kommer att mer än fördubblas, är ett otroligt? efter mig, syndafloden? från den franska presidentens sida.
Om det inte handlar om, och det är det mest sannolika, Europeiska unionens kapitulation som aviserades vid WTO: s nya förhandlingsrunda, som beslutades i Doha och som skall avslutas just 2005.
Efter stabilitetspakten, offer för sin idioti, är det den europeiska jordbrukspolitiken som är dömd på grund av den europeiska handelspolitiken i avvaktan på att konkurrenspolitiken bryter samman, ett annat av kommissionens självförhärligade expertområden under trycket av dess pompösa ofelbarhet.
Vad återstår, herr Prodi, av den politik kommissionen påstår sig härska över suveränt?
Som ni bär er åt undrar man om ni önskar bli de stora förlorarna i den nya maktfördelningen som konventet arbetar med.
Vad som är ännu allvarligare är att alltsedan Nice förefaller Europeiska unionens flykt framåt gå allt snabbare från toppmöte till toppmöte, som om det för Europa handlade om att lura sin ångest, att lugna ned sig i andras ögon.
Utvidgningen kommer därför vid rätt tidpunkt.
Ingen tvekar om att införlivandet av mindre Asien i det hänseendet snart blir en stor lättnad.
