# ID: svediakorp-gov430259
# author: Wurtz (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Min grupp är mycket positiv till utvidgningen, eftersom vi i den ser ett historiskt tillfälle att göra Europas folk solidariska, stärka freden på kontinenten och göra denna nya union med 25 medlemmar, och senare 27 eller 30 medlemmar, till den nya världsaktören som alla, som står emot den bittra liberalismen och de amerikanska ledarnas unilateralism, vill ha.
I det hänseendet tror jag inte det är så bra att dölja problemen.
Jag säger därför helt uppriktigt att vi inte är nöjda med besluten från Europeiska rådet i Bryssel.
Vi är förvisso glada över att förteckningen över de tio föreslagna länderna fastställdes.
Men villkoren i det avtal som slöts mellan de femton medlemsstaterna om budget- och finansfrågor under perioden 2004-2006 är illavarslande i våra ögon när det gäller förmågan, eller till och med viljan, hos de största europeiska ledarna att konkretisera en vision av Europa som närmar sig den strävan jag skissat upp.
Det handlade till att börja med om den diskriminerande tilldelningen av direkt stöd till jordbrukarna i kandidatländerna.
Jag kunde nyligen konstatera i vissa berörda länder att den politiska effekten av denna åtgärd var mycket negativ.
Till detta kommer också minskade medel från kommissionen till strukturfonderna.
Dessa medel var enligt vår uppfattning redan i högsta grad otillräckliga när det gäller kraven i en omfattande kamp mot skillnaderna i utveckling i den framtida utvidgade unionen.
En hållbart lyckad utvidgning ligger i allas vårt intresse, men den har ett pris som inte kan vara 0,08 procent av BNP i de femton medlemsstaterna för vart och ett av de första tre åren, vilket är fallet i dag enligt de nuvarande beräkningarna.
Målsättningen på medellång sikt måste vara mycket ambitiös: att säkerställa sysselsättning och utbildning för alla i hela det utvidgade Europa, förstärka en offentlig service värdig namnet, en verklig hållbar utveckling med 25 medlemsstater, och därmed kampen mot social och skattemässig dumpning.
För att inte tala om en ny definition av Europeiska centralbankens uppdrag och befogenheter och ett slut på besattheten med att ransonera nödvändiga offentliga utgifter, vilket nödvändigtvis kommer att förutsätta en snabb och omfattande översyn av budgetplanen.
Alla dessa viktiga frågor måste läggas fram och diskuteras i dagsljuset, tillsammans med nationella parlament och arbetsmarknadens parter.
Just nu föregår det europeiska socialpolitiska forumet i Florens med gott exempel genom att samla medborgare, särskilt ungdomar, från hela Europa kring frågor som gäller samhället och civilisationen och som vi tillsammans ställs inför.
Att lyckas med utvidgningen innebär också att uppfylla deras förväntningar.
Efter Europeiska rådet i Bryssel är jag rädd för att vi har långt kvar dit.
