# ID: svediakorp-gov430255
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 722
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar ledamöter!
Även jag vill först ansluta mig till tacket till ordförandeskapet och parlamentet.
De tre institutionernas gemensamma ansträngningar åstadkom ett genombrott i förhandlingarna, och vi kan nu förvänta oss att detta, det största nuvarande projektet inom Europeiska unionen, som planerat kommer att slutföras i Köpenhamn i december.
Den politiska drivkraften har blivit ännu starkare efter Bryssel än den var tidigare, och om något verkligen framkom vid detta rådsmöte så var det den allt starkare gemensamma viljan att lyckas med detta projekt för att förena Europa.
Jag vill nu helt kort redogöra för det fortsatta förloppet.
Rådets ordförande har redan påpekat att vi inte har låtit någon tid gå förlorad, utan redan förra måndagen meddelade vi kandidatländerna resultaten, och genast nästa dag påbörjade vi en ny förhandlingsrunda, som nu har avslutats.
I denna förhandlingsrunda handlade det om att slå fast vilka frågor som fortfarande står öppna för kandidatländerna.
Vi har nu fullständig överblick över varje enskild punkt som måste regleras i förhandlingarna, och här finns det en god och en dålig nyhet.
Först den dåliga nyheten: det finns fortfarande mycket mer som är ouppklarat än man skulle ha kunnat vänta sig eller måst vänta sig.
Den goda nyheten är att inte något av detta är omöjligt att klara upp inom den planerade tidsramen, så att det alltså verkar realistiskt att man skall hinna slutföra en andra förhandlingsrunda fram till det allmänna rådet den 18 november, och där kunna reglera väldigt många av de frågor som fortfarande är öppna.
Avslutningsvis skall det sedan följa en sista runda, som skall utmynna i anslutningskonferenserna omedelbart före det allmänna rådet i Köpenhamn.
Tillåt mig avslutningsvis ett enda politiskt påpekande, som emellertid är mycket viktigt för mig.
Det kommer att bli absolut nödvändigt att under de få återstående veckorna föra förhandlingarna på ett mycket politiskt sätt.
Vi kan inte längre som tidigare förhandla särskilt tekniskt - ofta även med väldigt många frågor fram och tillbaka -, utan nu handlar det verkligen om klara politiska prioriteringar och politiska beslut.
Jag vill helt klart säga att vi tidigare under förhandlingarna har krävt väldigt mycket av kandidatländerna, och Europeiska unionens ståndpunkter har inte alltid varit präglade av djup förståelse för kandidatländernas problem, utan mycket ofta var de präglade av egna behov.
Jag vill helt enkelt erinra om att man inte bara måste ta hänsyn till den allmänna opinionen i medlemsstaterna när man nu skall sammanställa paketet för slutförhandlingarna, utan vi måste också tänka på att regeringarna och parlamenten i kandidatländerna måste övertyga sin hemmaopinion om att det är bra att ansluta sig till Europeiska unionen.
Låt mig också påpeka att den omvandlingsprocess som vi hittills har upplevt i Central- och Östeuropas länder har gett mycket varierande resultat.
Människorna i de länder där förändringarna har skett åtnjuter friheter som de tidigare inte har känt till; de åtnjuter demokrati och mänskliga rättigheter.
Men vi får inte bortse från att de ekonomiska fördelarna och stabilitetsfördelarna, som omvandlingen har medfört, till stor del har hamnat hos oss.
Vi har hittills dragit den största ekonomiska vinsten av dessa länders omvandling till marknadsekonomier, och denna omvandling har varit förknippad med svåra sociala prövningar för människorna, och är det fortfarande.
Det är nu på tiden att ge ett klart och tydligt tecken på att vi uppskattar de enorma prestationer som åstadkommits i dessa samhällen under de senaste tio åren, nämligen genom att i slutfasen av förhandlingarna visa en viss generositet.
Det är inte meningen att man skall inkräkta på några som helst fundamentala principer i gemenskapens politik eller metoder.
Ingenting av det som de blivande medlemsstaterna önskar är fundamentalt för oss, men det kan vara fundamentalt för dem och deras förmåga att finna det nödvändiga stödet, och därför hoppas jag verkligen att vi alla gemensamt - rådet, kommissionen, parlamentet - kan vara tillräckligt flexibla för att projektet skall lyckas, inte bara för oss som politiker, utan särskilt för dem som det egentligen handlar om, människorna i de nuvarande och de blivande medlemsstaterna.
(Applåder)
