# ID: svediakorp-gov430254
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,437
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr statsminister, ärade ledamöter!
Resultaten från toppmötet i Bryssel är redan kända.
Toppmötet var väl organiserat och väl lett av det danska ordförandeskapet, och det gjorde det möjligt att undanröja alla hinder inför utvidgningen.
Jag vill offentligt varmt tacka den danske statsministern som har gjort utvidgningen till den mest prioriterade frågan under det danska ordförandeskapet.
Vi har nu fått mandat att avsluta anslutningsförhandlingarna med tio länder före årets slut.
Genom detta har rådet visat stor öppenhet, förtroende för och erkännande av det arbete som regeringar, parlament och det civila samhället i kandidatländerna har utfört under de gångna åren.
Vi är med andra ord mycket nöjda med detta beslut.
Detta var ett toppmöte under vilket alla regeringar närmade sig det mål som jag alltid brukar kalla historiskt.
Jag vill också understryka den solidaritet som visade sig i Bryssel i mötet med kandidatländerna, som fortfarande har behov av ekonomiskt stöd för att närma sig den utvecklingsnivå som finns på resten av kontinenten.
Detta toppmöte är resultatet av ett arbete som dag efter dag har fått de mest pessimistiska prognoserna att komma på skam och som gjort det möjligt att ett efter ett undanröja de viktigaste hindren på vägen mot Europas enande.
Efter tio år kommer alltså ett nytt viktigt kapitel i vår gemensamma historia att skrivas i Köpenhamn.
Dessutom gav toppmötet sitt stöd till kommissionens rekommendationer angående Bulgarien och Rumänien och godtog dessa länders egna förslag om anslutning 2007.
Vi kommer att föreslå de åtgärder som är nödvändiga för en ny resultattavla och för att förstärka det ekonomiska stödet; beslut om detta kommer att kunna fattas vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn.
Dessutom fick vår återkommande rapport om Turkiet ett gynnsamt mottagande.
Utifrån denna kommer Europeiska rådet i Köpenhamn att besluta om kommande etapper i Turkiets ansökan om medlemskap.
Det val som nyligen har hållits i Turkiet kommer för övrigt att göra det ännu mer nödvändigt att besluta om riktlinjerna för denna nya etapp.
Vi har emellertid ingen tid att förlora.
Redan förra veckan lade vi fram slutsatserna från toppmötet i Bryssel inför kandidatländernas företrädare.
Det bör understrykas att vad vi föreslår kandidatländerna inte är ett färdigt paket som måste tas precis som det är; godtagbara kompromisser kommer säkert att vara möjliga.
Europeiska rådet har gett kommissionen mandat att förhandla om de frågor rörande institutionerna och budgeten som fortfarande inte är lösta och har i allmänhet antagit våra förslag.
Vad gäller anslagen från strukturfonderna ligger det förslag som antogs av Europeiska rådet - 23 miljarder euro - på en lägre nivå än kommissionens ursprungliga förslag.
Det rör sig emellertid om en enorm summa som ligger i linje med de ekonomiska och sociala målen för utvidgningen.
Tack vare allas ansträngningar har vi slutligen uppnått en mycket viktig överenskommelse om jordbruket, något som jag redan påmint om.
Efter Köpenhamn kommer vägen mot utvidgningen att gå via Aten, där anslutningsfördragen kommer att undertecknas i april 2003.
På detta sätt kommer vi att kunna uppnå vårt uppsatta mål enligt tidtabellen, och de nya medlemsstaterna kommer att kunna delta i valet till Europaparlamentet 2004.
Utvidgningen är alltså ett faktum.
Naturligtvis finns det några frågor kvar som måste följas upp och bevakas noggrant under de kommande två åren och även efter det att de nya länderna har blivit medlemmar i unionen, vilket vi också anger i vår återkommande rapport.
Jag påminner er om att vi kommer att rapportera om de framsteg som har uppnåtts till Europeiska rådet sex månader före anslutningen.
Och tillsammans med en allmän klausul om ekonomiskt skydd kommer två specifika klausuler att kunna åberopas om någon av de nya medlemsstaterna inte uppfyller de åtaganden som de gjort under förhandlingarna när det gäller den inre marknaden och rättsliga och inrikes frågor.
Men det gäller inte frågor som kan blockera hela processen.
Den femte utvidgningen kommer alltså att stå i centrum för våra insatser under det kommande året.
Förutom de formella åtgärder som krävs vid anslutningsprocessen måste vi koncentrera oss på justeringen av budgetplanen för perioden 2004-2006 och på det interna arbetet inom kommissionen och övriga institutioner.
Framför allt måste vi se till att gemenskapens regelverk tillämpas fullt ut och effektivt inom unionens hela rättsliga område redan från den första anslutningsdagen.
Ur ett mer allmänt perspektiv är det mycket viktigt att noga tänka över hela vår politik, så att vi i kvantitativt, men framför allt kvalitativt hänseende kan ta hänsyn till den nya situation vi kommer att befinna oss i efter utvidgningen.
Vi är alltså på väg in i en ny verklighet; en verklighet som består av en union med 25 länder.
Och vi håller på att förverkliga ett nytt samhällsprojekt för hela den europeiska kontinenten, ett projekt som kräver en stark folklig förankring.
Den? västeuropeiska? integrationsprocessen, det? lilla Europa?, blir till slut ett projekt för att ena hela kontinenten.
Att utvidga unionen innebär att vi föreslår en ny filosofi för de internationella förbindelserna.
Det innebär också att vi genomför en inre reform som omfattar alla aspekter i kandidatländernas samhällen.
Enighet och mångfald, gemensamma värden och skillnader kommer att bli allt viktigare drag i vår union.
Själva Europa, med dess nutida historia, innebär ett erkännande av olika identiteter och skillnader; ett utvidgat Europa kommer att vara det första försöket att bygga upp en ny typ av medborgarskap på europeisk nivå, något som i hög grad kommer att stärka medborgarnas rättigheter.
Samtidigt som vi håller på att slutföra detta stora gemensamma företag, att ena hela Europa, måste vi föra fram ett klart budskap till de stater som inte är parter i denna process men som ser på Europa med mycket stor förväntan.
Jag tänker förstås på Balkanområdet.
Till dem bör vi säga att dörren till Europa står öppen och att vi hoppas att de så snart som möjligt kan finnas vid vår sida.
När det gäller möjligheterna till medlemskap bör vi således vara tydliga och undvika tvetydighet och taktiska överväganden.
Vi bör klart ange att tidpunkten för att genomföra detta mål beror på deras beslutsamhet att slutföra de reformer som är nödvändiga för att bli fullständiga medlemmar i unionen.
Vår uppgift kommer att vara att stödja dessa ansträngningar, att fastställa en gemensam dagordning i vilken vi ställer lämpliga instrument och resurser till deras förfogande och att se till att till fullo utnyttja den potential som ligger i stabiliserings- och associeringsprocessen.
Att utvidga unionen innebär också att lägga en ännu stabilare grund för förbindelserna mellan det nya stora Europa och dess närmaste grannar.
Utvidgningsstrategi och grannskapspolitik är starkt förbundna.
Vi måste kunna visa att en utvidgning av unionen inte innebär att vi utesluter dem som inte är inbegripna i utvidgningsstrategin, eller att det skapas nya murar och nya hinder.
Därför måste vi tydligare visa vad vi menar med särskilda förbindelser med den utvidgade unionens närområden, från Ryssland till Medelhavsområdet.
Den lösning som har utarbetats för Kaliningrad är till exempel ett viktigt inslag i ansträngningarna att utveckla och förstärka förbindelserna med Ryska federationen.
Utvidgningen blir ett utmärkt tillfälle att se över vår uppgift i världen och ta fram en ny sorts regionalpolitik, en regionalpolitik som kommer att medföra en ny territoriell organisation på vår kontinent.
I detta nya perspektiv är det ännu viktigare att beslutsamt och modigt ta itu med de grundläggande frågor som just nu diskuteras i konventet om Europas framtid.
Den enhet som uppnåtts vad gäller de ekonomiska frågorna gör det inte mindre nödvändigt att se över gemenskapsbudgeten, dess öppenhet och lättförståelighet och hur den är ägnad att möta de nya utmaningar vi står inför.
Vi behöver alltså få en bättre definition av vilka medel som står till unionens förfogande, och vi behöver förstärka Europaparlamentets roll.
Svårigheterna kring ratificeringen av Nicefördraget ligger nu lyckligtvis bakom oss, men det är viktigt att komma ihåg vikten av demokratiskt deltagande, förenkling och ökad legitimitet, något som vi bör sträva efter genom institutionella reformer.
Det arbete som konventet har gjort och framför allt det dokument som lagts fram nyligen av dess ordförande utgör ett viktigt bidrag och ett referensmaterial för kommande förslag.
Jag kommer snart att få tillfälle att yttra mig om dessa frågor inför denna församling.
(Applåder)
