# ID: svediakorp-gov430253
# author: Fogh Rasmussen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,008
# sentences: 109
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar först och främst för det positiva välkomnandet och utnyttjar tillfället för att uttrycka min stora uppskattning av det goda och nära samarbetet mellan Europaparlamentet och det danska ordförandeskapet.
Det är ett samarbete som vi tillmäter allra största betydelse, och därför är det mycket glädjande för mig att kunna konstatera att samarbetet utformats på ett så positivt sätt.
Europaparlamentet och ordförandeskapet har ett gemensamt projekt.
Vi har samma vision och arbetar mot ett gemensamt mål.
Utvidgningen av Europeiska unionen är vår generations största politiska uppgift.
Det är en utmaning och innebär möjligheter för framtiden.
Utvidgningen är på gott och ont förankrad i vår gemensamma historia och kommer att få avgörande betydelse för våra efterlevandes liv och möjligheter.
Utvidgningen av Europeiska unionen markerar avslutningen på 1900-talets europeiska tragedi och öppnar dörren för en gemensam framtid för våra medborgare i frihet, fred och välstånd.
Europas historia har präglats av krig, kriser och mänsklig olycka.
I gengäld karakteriseras Europa och vår europeiska kultur också av en enastående förmåga att resa sig på nytt och finna vägen att både återupptäcka och omdefiniera sina värderingar och mål.
1900-talet var en olycksdrabbad tid för Europa.
Två förfärliga världskrig slet vår kontinent i stycken.
Andra världskrigets ragnarök följdes av mer än 40 års kommunistisk diktatur i Central- och Östeuropa.
Vi levde i nästan ett halvt århundrade med en onaturlig delning av Europa.
Före första världskriget präglades vår kontinent av optimism, självtillit och en tro på framtiden.
Dessa värden dränktes i kanonmullret i augusti 1914 och tillintetgjordes i världskrigens skyttegravar.
Vi har aldrig riktigt återfått den optimism och den tro på framtiden som präglade de första åren av 1900-talet.
Utvidgningen av Europeiska unionen markerar början på en ny epok i Europas historia.
Utvidgningen kan ge Europa den dynamik och den kraft som kan skapa underlag för en ny europeisk medvetenhet.
Utvidgningen är nyckeln till Europas framtid.
Efter 90 år - från 1914 till 2004 - kan vi äntligen avsluta ett av de mest blodiga och mörka kapitlen i Europas historia.
Det är en uppgift som inspirerar, och det innebär ansvar och förpliktelser.
Av denna anledning tackar jag Europaparlamentet för dess oförtröttliga och oförbehållsamma stöd till utvidgningsprojektet.
Stödet kom senast till uttryck under förhandlingarna på plenarmötet den 23 oktober och framfördes mycket kraftfullt av parlamentets talman inför Europeiska rådet vid toppmötet i Bryssel.
Jag tackar å ordförandeskapets vägnar för detta tydliga och kraftfulla besked från Europaparlamentet.
Jag kan därför till min stora glädje meddela er alla här i dag att Europeiska rådet på toppmötet i Bryssel bekräftade att Europeiska unionens medlemsstater stöder utvidgningen helt och fullt.
Vi fattade ett antal avgörande beslut.
Det betyder att första omgången av utvidgningsförhandlingarna kan avslutas i Köpenhamn i december.
Jag vill dock understryka att utvidgningen inte på långa vägar är i hamn ännu.
Fortfarande har vi en enorm arbetsuppgift framför oss, och tidsutrymmet är begränsat.
Vi förhandlar med sammanlagt 27 länder, och vi har 37 dagar på oss att nå ett resultat - ingenting kan betraktas som självklart.
Men nu har vi riktlinjer för de fortsatta förhandlingarna: ordförandeskapet och kommissionen har en solid grund att bygga vidare på fram till toppmötet i Köpenhamn, och det bidrar till ett tydliggörande av situationen.
Det innebär ett tydliggörande för såväl de nuvarande medlemsstaterna som för kandidatländerna.
De ställs inte inför ett fait accompli.
Vi går dem till mötes med ett erbjudande om konkreta förhandlingar och med en uppmaning om att göra en sista och avgörande insats.
Det skall inte råda något tvivel om att vi inom ordförandeskapet går in för uppgiften med all vår energi och med en oförtröttlig vilja att uppnå resultat.
Ordförandeskapet hade ställt upp tre mål inför toppmötet i Bryssel:
Vi ville för det första nå enighet om underlaget för de avslutande förhandlingarna om utvidgningen med kandidatländerna, det vill säga beslut om val av länder, beslut om de kvarstående finansiella frågorna och beslut om de sista, öppna institutionella frågorna.
För det andra ville vi garantera enighet om en gemensam EU-linje gällande frågan om transit mellan Kaliningrad och Ryssland så att ett färdigt underlag för förhandlingarna kan föreligga inför toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland den 11 november.
För det tredje ansåg vi slutligen från ordförandeskapets sida att det var viktigt att genomföra toppmötet i Bryssel i överensstämmelse med besluten från toppmötet i Sevilla.
Dessa beslut betyder kortare, effektivare och mer fokuserade möten i Europeiska rådet.
Med tillfredsställelse kan jag konstatera att vi inom alla dessa tre områden nådde önskat resultat.
Vi lyckades utforma toppmötet så att det avspeglade den anda som kännetecknade mötet i Sevilla, samt de beslut vi då enades om.
Ett kort, drygt dygnslångt möte med en komprimerad grundligt förberedd dagordning, som utformats under så stor insyn som möjligt.
Jag kan nämna att man under veckorna före toppmötet i Bryssel har kunnat finna den kommenterade dagordningen på ordförandeskapets hemsida, så alla har haft möjlighet att följa förberedelserna.
Personligen har jag fäst stor vikt vid att toppmötet i Bryssel skulle bli så fokuserat och resultatinriktat som möjligt, och jag är mycket nöjd med resultatet.
Jag kan konstatera att vi lyckades skapa en del förfaranden som förhoppningsvis kommer att kunna tjäna som inspiration för framtida ordförandeskap.
Även när det gäller Kaliningrad uppnådde ordförandeskapet sina mål i Bryssel.
Europeiska rådet anslöt sig till de detaljerade slutsatserna som utrikesministrarna enades om den 22 oktober.
Vi har således försäkrat oss om ett underlag för de fortsatta förhandlingarna med Ryssland.
Europeiska unionens linje är otvetydig.
Vi vill komma fram till en lösning där man tar hänsyn till Rysslands problem och samtidigt respekterar Litauens suveränitet och bestämmelserna inom Schengensamarbetet.
(Applåder)
Naturligtvis utgjorde utvidgningen huvudfrågan i Bryssel.
Det avgörande för ordförandeskapet var att få ramarna för de fortsatta förhandlingarna med kandidatländerna fastlagda.
Vi klargjorde för alla att det var nu och inte i december som besluten skulle fattas, och vi hade i dagordningen fokuserat just på de centrala frågorna.
Detta var bland annat anledningen till att vi kunde fatta de nödvändiga besluten.
Jag skall inte här redogöra för slutsatserna från toppmötet i detalj.
De är kortfattade och tydliga och talar för sig själva, men jag tänker nämna de viktigaste besluten.
Europeiska rådet godkände kommissionens rekommendation om val av länder.
Det betyder att tio länder, nämligen Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern kommer att kunna avsluta förhandlingarna i slutet av året.
Vi beslutade att stödja Bulgarien och Rumänien i deras strävan efter att nå målet om att bli medlemmar 2007.
På toppmötet i Köpenhamn kommer man att fatta konkreta beslut när det gäller att stödja dessa länder i deras förberedelser för att uppnå medlemskap.
Budskapet till Bulgarien och Rumänien är tydligt.
Utvidgningen fortsätter, och Europeiska unionen är öppen för de europeiska länder som vill bli medlemmar och som uppfyller kraven för medlemskap.
Vi sände även en tydlig signal till Turkiet.
Europeiska rådet är tillfreds med de framsteg Turkiet gjort i syfte att uppfylla det politiska Köpenhamnskriteriet.
(Applåder)
Vi uppmanar Turkiet att fortsätta reformprocessen - inte minst genom att verkligen genomföra de antagna reformerna.
Vi kommer att fatta nya beslut angående Turkiet på toppmötet i Köpenhamn.
I anslutning till val av länder diskuterade vi frågan om övervakning och skyddsbestämmelser.
Europeiska rådet anslöt sig även i denna fråga till kommissionens förslag med en mindre justering.
Vi förlängde den period under vilken de särskilda bestämmelserna skall gälla från två till tre år.
Europeiska rådet fattade likaså beslut om de kvarstående institutionella frågorna.
Det rörde sig om de nödvändiga justeringarna med anledning av övergången från 15 till förhoppningsvis 25 medlemsstater.
Stats- och regeringscheferna samtyckte till den kompromiss som ordförandeskapet redan hade kommit fram till vid utrikesministrarnas möte den 22 oktober.
Härmed har vi även inom detta område fastställt ett färdigt förhandlingsunderlag för ordförandeskapet vad beträffar kandidatländerna.
Den svåraste frågan på dagordningen för toppmötet i Bryssel var de kvarstående finansiella frågorna.
Men vi lyckades nå fram till ett resultat och fattade tre avgörande beslut.
I fråga om det direkta jordbruksstödet anslöt Europeiska rådet sig till kommissionens förslag: införandet börjar år 2004 med 25 procent och avslutas år 2013 på 100 procent.
Införandet kommer att äga rum inom en ram av finansiell stabilitet.
Vi kommer att för den utvidgade Europeiska unionen omfattande 25 medlemsstater ange ett tak för de totala årliga utgifterna för marknadsordningar och direkt stöd.
Dessa utgifter får inte överstiga nivån för år 2006 med en ökning på 1 procent per år, vilket betyder en faktisk minskning av jordbruksutgifterna om inflationen överskrider 1 procent.
Vi enades likaså om nivån för den totala kostnaden för en strukturfondsinsats i de nya medlemsstaterna.
Det kommer att röra sig om 23 miljarder euro under perioden 2004 till 2006, vilket innebär en liten minskning i förhållande till kommissionens förslag som låg på drygt 25 miljarder euro.
För det tredje löste vi frågan om budgetkompensation.
Jag tycker att det var mycket viktigt att vi kunde fastslå att ingen ny medlemsstat skall få sämre villkor under perioden 2004 till 2006 än de som kommer att gälla under 2003.
Det är både viktigt och korrekt att delge kandidatländerna detta.
Det var de viktigaste punkterna från Europeiska rådets möte.
Avslutningsvis vill jag endast nämna att Europeiska rådet även hade ett möte med ordföranden för konventet, president Valéry Giscard d ' Estaing, rörande Europeiska unionens framtid.
Han redogjorde för arbetet i konventet, och vi kommer återigen att träffa konventets ordförande under toppmötet i Köpenhamn.
? Från Köpenhamn till Köpenhamn? - det är mottot för det danska ordförandeskapet.
Det uttrycker en vision om att kunna bidra till ett projekt och en process av alldeles speciellt slag, och det ger också uttryck för en mycket konkret ambition att slutföra det arbete som lagts i våra händer.
Toppmötet i Bryssel förde oss ett avgörande steg närmare Köpenhamn samtidigt som det utgjorde sista anhalten före toppmötet i Köpenhamn.
Vad återstår då på vägen från Bryssel till Köpenhamn?
Vad har vi framför oss under de närmaste veckorna?
Svaret lyder: hårt arbete.
Hårt arbete och långa, intensiva förhandlingar.
Vi är redan i full gång.
Den 28 oktober träffade jag stats- och regeringscheferna från kandidatländerna för att ge dem en personlig och direkt redogörelse för toppmötet i Bryssel, och redan dagen efter började diskussionerna på ämbetsmannanivå.
Europeiska rådets beslut i Bryssel har skapat underlag för de fortsatta förhandlingarna.
Men om vi skall nå fram till ett resultat inom den angivna tiden krävs en stor insats och kompromissvilja från alla involverade, såväl medlemsstaterna som kandidatländerna.
Europaparlamentet och kommissionen har hela tiden utgjort starka drivkrafter inom utvidgningsprocessen.
Å det danska ordförandeskapets vägnar vill jag ännu en gång tacka Europaparlamentet och kommissionen för det goda samarbetet och uppmuntra till att vi även under de kommande veckorna med förenade krafter skall försöka nå vårt gemensamma mål - att avsluta första omgången av utvidgningsförhandlingarna i Köpenhamn i december.
Jag ser i detta sammanhang verkligen fram emot att få delta i den stora utvidgningsdebatten här i Europaparlamentet om två veckor, närmare bestämt den 19 november.
Herr talman!
Jag hoppas att vi gemensamt kan rikta ett kraftfullt budskap till Europas befolkning och dess regeringar att det är dags att avsluta tio års arbete, att det är dags att öppna dörren till vår gemensamma framtid och fatta det avgörande beslutet om utvidgningen.
(Applåder)
