# ID: svediakorp-gov430236
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,619
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Kommissionen antog vid dagens sammanträde en rad åtgärder, vars syfte är att inom ramen för Euratomfördraget utforma en gemensam inriktning när det gäller hantering av radioaktivt avfall och kärnsäkerhetsfrågor.
Detta paket utgörs av ett förslag till direktiv i vilket de allmänna principerna och skyldigheterna när det gäller säkerheten på kärnkraftsanläggningar i Europeiska unionen fastställs samt ett förslag till direktiv om rådets beslut som ger kommissionen befogenhet att förhandla om ett avtal mellan Euratom och Ryska federationen om handeln med kärnmaterial.
Av vilka skäl har förslaget lagts fram och vilka möjligheter ger det?
Ärade ledamöter, den breda debatt som har inletts i och med grönboken? Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning? har visat på det problem som en trygg energiförsörjning utgör och den roll som kärnenergin och våra miljöåtaganden spelar i den här frågan när det gäller utsläpp av gaser med växthuseffekt inom ramen för Kyotoprotokollet och dithörande avtal.
Dessutom har vi för närvarande två utmaningar på kärnenergiområdet, två problem som har betonats under debatten: säkerhet vid kärnanläggningar och hantering av kärnavfall.
Trots att Euratomfördraget innehåller bestämmelser om viktiga åtgärder som garanterar en hög säkerhetsnivå vid kärnanläggningar, framför allt när det gäller icke-spridning av kärnvapen, det vill säga en lämplig användning av klyvbart och radioaktivt material, är den nuvarande situationen inte så idealisk som vi skulle ha önskat.
För det första måste jag påpeka att säkerhetsstandarderna inte tillämpas likadant i medlemsstaterna.
För det andra måste det sägas att vi i förhandlingarna med kandidatländerna kräver att dessa skall uppfylla vissa skyldigheter och följa vissa förfaranden på området för kärnsäkerhet som saknar jämförelse med de krav vi ställer på unionens medlemsstater.
Följaktligen finns det för närvarande stora skillnader i Europa.
På sätt och vis är situationen förvånande.
Vi kan till exempel, som jag har påpekat vid något tillfälle, ha en komplett och detaljerad lagstiftning om badvatten inom Europeiska unionen, men vi lagstiftar inte om de säkerhetsstandarder som krävs för unionens kärnanläggningar.
Inför utvidgningen måste vi, som jag påpekade, agera snabbt och övertygande i ett gensvar på den oro som finns bland de europeiska medborgarna.
Vårt agerande kommer, vi kan inte säga något annat, att leda till att vi skapar en asymmetrisk situation mellan kandidatländerna och unionens medlemsstater.
Vad vill vi uppnå genom dessa förslag?
Vi vill helt enkelt skapa en ny gemenskapsvision för kärnsäkerhet och hantering av radioaktivt avfall.
Det första förslaget handlar om åtgärder för att förstärka säkerheten vid kärnanläggningar och frågan om att avveckla dessa.
Vi talar om ett förslag till direktiv som fortfarande inte har antagits, eftersom den rättsliga grunden för direktivet är artikel 31 i Euratomfördraget, vilket innebär att vi är skyldiga att lägga fram förslaget inför en expertkommitté som består av experter från unionens medlemsstater, och förslaget har fortfarande inte gått igenom det förfarandet.
Därefter kommer förslaget att antas slutgiltigt och översändas till parlamentet och rådet.
Detta förslag innehåller tre grundläggande och centrala punkter.
För det första lägger vi fram gemensamma normer för kärnsäkerhet, för det andra vill vi inrätta ett gemenskapssystem för kontroll av hur dessa normer tillämpas och för det tredje garanterar vi genom förslaget att tillräckliga medel finns tillgängliga för avveckling av kärnanläggningar.
De gemensamma normerna grundas helt enkelt på de normer som har fastställts av Internationella atomenergiorganet med säte i Wien, men vårt förslag tillför något helt nytt.
Internationella atomenergiorganets normer är nämligen endast rekommendationer.
När förslaget till direktiv antas - vilket jag hoppas - kommer dessa normer att gälla för hela gemenskapen, vilket innebär att det är obligatoriskt för samtliga medlemsstater att följa dem och att de underbyggs av den rättsliga kraft som gemenskapsrätten alltid har.
Dessutom kommer normerna att utvecklas med tiden, och resultatet av de förhandlingar som har förts under de senaste åren med kandidatländerna, vilket har gjort det möjligt att utveckla dessa gemensamma normer, kommer att inarbetas i dessa.
Normerna kommer dock inte bara att gälla för kandidatländerna, utan bör enligt kommissionens åsikt även gälla för samtliga medlemsstater i Europeiska unionen, utan undantag.
Den andra grundläggande frågan är hur man skall gå till väga för att kontrollera att de gemensamma normerna tillämpas effektivt när de väl har godkänts.
Hur skall vi gå till väga för att garantera medborgarna att de obligatoriska säkerhetsstandarderna följs vid alla kärnanläggningar inom Europeiska unionen?
Det är mycket enkelt, ärade ledamöter, det kommer vi att göra genom två system.
För det första är alla medlemsstater skyldiga att kontrollera att normerna följs.
Det finns redan oberoende kontrollmyndigheter.
Det är fortfarande de nationella behöriga myndigheterna i varje medlemsstat som är ansvariga för att kontrollera anläggningarna.
Nyheten är att vi inrättar ett pådrivande kontrollsystem med revisioner som samordnas av kommissionen, vilket gör det möjligt att garantera att unionens medlemsstater tillämpar gemenskapsnormerna på lämpligt sätt.
För det tredje kommer vi att genom förslaget till direktiv fastställa gemenskapsbestämmelser för att avsätta medel för avveckling av kärntekniska anläggningar, samt hur dessa medel skall hanteras och användas.
Syftet med detta är att garantera att tillräckliga medel avsätts och att dessa är tillgängliga och verkligen utbetalas.
Jag upprepar att vi anser att det är mycket viktigt att kunna garantera att dessa medel är tillgängliga när de behövs.
Därför föreslår vi en rad åtgärder, framför allt att medlen skall? externaliseras? eller en likvärdig garanti för att dessa medel skall vara tillgängliga.
Syftet är att undvika att medlen, till exempel vid en konkurs, ingår i denna och därför inte är tillgängliga när de behövs för att uppnå målet, det vill säga en avveckling av anläggningarna.
Det andra direktivet, ärade ledamöter, kommer att bidra till att inrätta nya förfaranden när det gäller hantering av bestrålat bränsle och radioaktivt avfall i unionens medlemsstater.
Vi talar inte bara om högaktivt avfall, kärntekniska anläggningar eller forskningsreaktorer, utan även om radioaktivt avfall som kommer från andra slags applikationer, som till exempel medicinska eller industriella applikationer, lågaktivt avfall.
För det första föreslår vi en tidsplan med ett slutdatum då alla unionens medlemsstater skall ha förberett och färdigställt lämpliga anläggningar för djupförvar för högaktivt avfall, eftersom den tekniken är den säkraste för lagring av detta avfall för närvarande.
När det gäller lågaktivt avfall finns det andra förvaringsmetoder, men även i det fallet föreslår vi att lämpliga platser skall göras tillgängliga och förberedas.
I det här sammanhanget välkomnar jag till exempel att Finland redan har fattat ett beslut om konkreta och nära förestående datum och tidsplaner, vilket jag anser vara av yttersta vikt.
Jag gratulerar Finland till det snabba agerandet.
Tyvärr har andra länder inte kommit lika långt, och det är därför vi har fastställt ett slutdatum.
Förslaget möjliggör samarbete mellan unionens medlemsstater när det gäller djupförvaring av radioaktivt avfall.
Vi tar nu en gång för alla itu med denna svåra fråga.
För det andra anser vi inte att denna lösning, som är den lämpligaste lösningen för närvarande, är tillräckligt tillfredsställande, och i det sammanhanget påpekar vi att det är nödvändigt att fortsätta undersöka frågan om hantering av radioaktivt avfall för att minska eller eventuellt fullständigt göra oss av med detta avfall.
Det sista förslaget, herr talman, är ett förslag till beslut från rådet för att kommissionen skall kunna förhandla om ett avtal med Ryssland om handeln med kärnämnen.
Denna handel har av olika skäl orsakat konflikter med Ryssland sedan en tid tillbaka.
Med utvidgningen tillkommer fem nya medlemsstater som har sammanlagt tjugotvå reaktorer, i vissa fall planeras tidigarelagda stängningar, men hur som helst kommer dessa reaktorer att ge oss problem under en tid på grund av att de begränsningar som för närvarande finns i och med Korfuavtalet förhindrar bränsleförsörjningen till dessa reaktorer.
För att ta itu med den här situationen måste vi följaktligen förhandla med Ryssland.
Hänsyn måste även tas till Europeiska unionens anrikningsföretag, konsumentskyddet och även de nya svårigheter som den här situationen kan vålla från rysk synpunkt.
Detta kan även öppna dörren för möjligheter, och vi får hoppas att det blir så, till att vi skall kunna ställa krav på Ryssland och sporra landet att snabbt stänga de äldsta kärnreaktorerna eftersom de ligger mycket nära unionen, och risken finns att några av dem kan medföra problem vid något tillfälle.
Herr talman, ärade ledamöter!
Sammanfattningsvis har vi utarbetat detta åtgärdspaket i syfte att öka säkerhetsnivåerna vid kärnanläggningarna inom Europeiska unionen, inom de femton nuvarande medlemsstaterna, som snart blir tjugofem.
Ett annat syfte är att öka tillgängligheten av medel för att garantera att nödvändiga avvecklingar kan genomföras vid lämplig tidpunkt, så att vi kan återställa det ursprungliga utseendet, det vill säga, att de platser där kärnanläggningarna är belägna i dag skall bli fullständigt sanerade och riskfria.
Det är nödvändigt att öka öppenheten för att medborgarna skall veta att det finns en rad garanterade säkerhetsnormer och nivåer inom Europeiska unionen.
Vi måste även ta itu med ett knivigt problem, nämligen avfallsfrågan, särskilt högaktivt avfall, men även annat slags avfall som härrör från medicinska eller industriella applikationer.
Det är även nödvändigt att vi gör framsteg när det gäller att lösa de problem, svårigheter och meningsskiljaktigheter som vi har med Ryssland, vilka även påverkar unionens framtida medlemsstater.
(Applåder)
