# ID: svediakorp-gov430205
# author: Gahler (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som föredragande för Iran stöder jag den gruppövergripande resolutionen.
Dialogen med Iran är viktig.
Från parlamentets sida betonar vi dock i synnerhet också dialogen om de mänskliga rättigheterna.
Som ledamöter behöver vi inte ta diplomatiska hänsyn när det handlar om att dessa universala principer måste följas.
Därför anför vi uttryckligen gentemot varje land som detta berör att vi generellt förkastar dödsstraff.
Vad gäller det ökande antalet verkställda dödsdomar i Iran jämfört med tidigare år måste även jag ge uttryck för min bedömning.
De konservativa krafterna inom de formella och informella strukturerna utnyttjar verkställda dödsstraff eller kroppsstraff offentligt för att skrämma både befolkningen och de liberala krafterna i parlamentet och andra samhällsinstitutioner.
Det har ingenting med islam eller koranen att göra.
Allteftersom trycket ökar inifrån ökar förtrycket.
Därför bör vi i vår kritik alltid hålla oss till fakta som går att bevisa och kontrollera alla påståenden, oavsett vilken källa de kommer ifrån.
Därför är jag emot att överlasta resolutionen med uttalanden som vi inte kan underbygga när allt kommer omkring.
Det skulle vara att undergräva vår egen trovärdighet.
Det har avkunnats domar om stening.
Vi har bevis på att domarna verkställts i två fall under första hälften av 2001, däremot inte den 25 september 2002.
Låt oss utnyttja Irans beredvillighet att förbehållslöst diskutera samtliga frågor om mänskliga rättigheter, inklusive enskilda fall, som man förklarade i samtalen med Human Rights Exploratory Experts mission EU-Iran i början av denna månad.
Jag hyser dock farhågor om att rådet inte tagit vara på situationen genom att officiellt avstå från att ta upp den återkommande människorättsresolutionen i fallet Iran i FN.
Ordförandeskapet kan inte klandras för detta, däremot de som i vanlig ordning är misstänkta och som känner sig störda i sina förehavanden.
Vi menar att beredvilligheten till dialog är bra, så låt oss föra den på bred front.
Om vi konstaterar förbättringar bör vi när så är lämpligt avstå från att komma med nya resolutioner.
Vi kan inte göra några eftergifter på bekostnad av de mänskliga rättigheterna.
Med tanke på situationen är det särskilt en sak vi bör påminna de berörda delarna av systemet i Iran om, och enligt min uppfattning även rådet och kommissionen.
En överenskommelse förhandlas fram först när parlamentet givit sitt samtycke.
De aspekter som vi fäster särskilt stor uppmärksamhet vid har jag nyss nämnt.
