# ID: svediakorp-gov430176
# author: Linkohr (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Klimatpolitiken är en process som kommer att följa oss under 2000-talet.
Jag hoppas att Europa fortsättningsvis kommer att inneha en ledande ställning.
Jag skulle vilja säga något till ledamöterna av Europaparlamentet.
Vi har ju att göra med allt fler globala processer som egentligen enbart avgörs av den verkställande makten, det gäller inte bara Kyoto.
Jag tänker då på Internationella valutafonden, finanspolitiken, den globala kreditpolitiken, miljöpolitiken och handelspolitiken.
Parlamenten bara nickar och håller med, vad annat kan de göra.
Frågan är: kan man inte integrera parlamentsledamöterna mer i opinionsbildningen i en värld som globaliseras allt mer?
Det är en fråga riktad även till oss ledamöter av Europaparlamentet, till våra parlament.
Vi måste finna nya former av samarbete och kan inte bara angripa den verkställande makten, i det här fallet kommissionen.
En andra synpunkt: Kyoto måste ratificeras, och det kommer att bli vår huvuduppgift i New Delhi.
Vi behöver övertyga våra kolleger om att det är meningsfullt att göra det, särskilt våra ryska kolleger.
En tredje synpunkt: i politiken för att minska koldioxid - utsläpp av andra växthusgaser också för övrigt, men särskilt koldioxid - nämns ständigt den förnybara energin.
Så bör det också vara; jag vill inte påstå något annat.
Men när vi beger oss till New Delhi kommer vi till ett land som till långt mer än 50 procent utvinner sin energi från kol.
Om vi skulle lyckas att få ett sådant land att hamna på en kolenerginivå som vi har i Europa i dag skulle vi globalt minska koldioxiden med mycket mer än vi gör med alla andra mycket kostsamma sparåtgärder.
Det är ett faktum vi inte får blunda för.
Det betyder att vi behöver en aktiv kolpolitik om vi vill ha en klimatpolitik.
Det borde man nämna i samband med den förnybara energin, för globalt sett kommer fortsättningsvis 80 procent av vår energi från fossila bränslen.
En sista synpunkt: jag tror att klimatpolitiken via handeln med utsläppsrätter ger oss en möjlighet att bygga upp ett nytt förhållande till utvecklingsländerna.
Det var kommissionen själv som genomförde en mycket intressant studie vid sitt observatorium i Sevilla, även med tanke på år 2030.
Där står det: år 2030 kommer handeln med utsläppsrätter med Asien att uppgå till ungefär 80 miljarder euro.
Det innebär ett kapitalflöde på ca 80 miljarder euro till dessa länder.
Kunskap förs till dessa länder, och vi har den fördelen att även utsläppsminskningarna sker för vår räkning.
Det betyder att det sker en kompensation som gagnar båda parter.
Man bör fundera mer i dessa banor.
