# ID: svediakorp-gov430171
# author: Hulthén (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill börja med att understryka vad Moreira Da Silva och Jackson precis har sagt.
Det politiska ledarskapet i denna fråga är oerhört viktigt.
Jag tycker också att EU har skött detta på ett utmärkt sätt via kommissionen.
Det gäller dock att fortsätta att hålla fanan högt när det gäller dessa frågor även i framtiden.
Det går inte an att det finns vissa medlemsstater som inte riktigt tar frågan på allvar och som i stället för att reducera utsläppen snarare har en utveckling i motsatt riktning.
Nästan samma situation gäller också för de kandidatländer som önskar komma in i EU, men som fortfarande inte har ratificerat.
Vi måste fortsätta att trycka på och säga att vi förutsätter en ratificering om ett medlemskap skall bli möjligt.
Under mötet i New Dehli förväntar vi oss först och främst ett politiskt ledarskap och ett fortsatt starkt politiskt budskap från EU.
Den viktigaste frågan, även om vi nu börjar förstå att man nog inte kommer att kunna koncentrera sig på den, gäller vad som händer under nästa åtagandeperiod.
Vad kommer alltså att hända efter 2012?
Vad skall vi göra?
Vilka är målsättningarna?
Dessa frågor skulle jag också vilja ställa till Wallström.
Vad har man tänkt sig skall hända under nästkommande period?
Har kommissionen redan nu planer på hur detta skall gå till?
Vilka krav skall ställas, och hur skall vi gå vidare för att lösa problemet med klimatförändringarna?
Detsamma gäller vår roll gentemot utvecklingsländerna.
Vi påpekar ganska ofta att vi skall se till att hjälpa utvecklingsländerna att uppfylla sina krav enligt Kyoto-protokollet.
Hur skall vi göra det rent konkret?
Vi har i dag röstat om EU: s budget i en första behandling.
Det kommer förstås en andra behandling, men det är svårt att se var just klimatfrågorna kommer in i det sammanhanget.
För att sedan upprepa parlamentets gamla krav, borde det väl snart vara dags att få in sjö- och luftfarten i dessa förhandlingar.
Det har fortfarande inte skett, men det skulle vara önskvärt.
Även om dessa frågor kanske inte kan komma med i New Dehli är det ändå viktigt att vi ställer dessa krav.
Avslutningsvis vill jag upprepa den princip som jag tycker att denna diskussion borde utgå från, och som faktiskt för en gång skull orsakade litet diskussion på miljöutskottets senaste sammanträde.
Vi måste nämligen sträva efter lika rättigheter för alla världsmedborgare.
Utskottet lägger visserligen till den lilla brasklappen att det skall ske på lång sikt, men förutsättningen måste ändå vara alla medborgares rätt att få tillgång till bra, förnybar energi på lika villkor.
