# ID: svediakorp-gov430169
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,405
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack för dessa mycket välgrundade frågor om COP 8 [den åttonde konferensen mellan parterna i FN: s ramkonvention om klimatförändringar], som det kallas, vilka jag skall försöka svara på så tydligt som möjligt.
För det första, efter Bonn och Marrakech utgör COP 8 ett tillfälle att förstärka de utvecklade ländernas åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser och att återigen uppmana de länder som ännu inte har ratificerat Kyotoprotokollet att göra det inom den närmaste framtiden.
Vid diskussionerna under COP 8 i Indien kommer man först och främst att gå igenom framstegen beträffande genomförandet.
Det innebär att fastställa läget.
Utvecklingsländernas delaktighet relateras till anpassningen till klimatförändringen och inledningen av en process för ytterligare åtgärder som skall vidtas efter 2012, under en andra åtagandeperiod.
Konferensens förlopp kommer att specificeras i ett dagligt uttalande.
Hur som helst, om ni frågar hur viktig denna konferens är i förhållande till andra kan jag tala om att man inte har förutsett några förhandlingar angående betydande sakfrågor.
Så det finns en skillnad mellan tidigare COP-möten och det här.
Det innebär inte att mötet inte är viktigt, men än så länge är det inte på någon egentlig förhandlingsnivå.
Under klimatkonventionen kan vi förvänta oss att utvecklingsländerna kommer att påminna den industrialiserade världen om våra skyldigheter när det gäller att bistå dem i deras kapacitetsuppbyggnad och anpassning till klimatförändringen.
Europeiska unionen vill tillsammans med andra utvecklade länder ha en inledande diskussion om beslutsförfarandet inför ytterligare åtgärder för den andra åtagandeperioden och att denna process skall påbörjas i New Delhi.
Förra veckan uppmanade rådet (miljö) även andra länder att engagera sig i en dialog kring denna fråga.
Jag kan ana att Europeiska unionens roll kommer att bli att försöka bygga broar mellan Japan, Förenta staterna och andra länder som skulle vilja driva på utvecklingsländerna mot omfattande åtaganden under den andra åtagandeperioden från och med nu.
Utvecklingsländerna motsätter sig detta och påstår, naturligtvis, utifrån en politisk ståndpunkt att det är vår roll att gå i spetsen och visa att vi menar allvar med att minska våra utsläpp av växthusgaser, innan de kan godkänna något som skulle kunna hämma deras utveckling.
Så denna debatt kommer antagligen att sätta i gång, men vi från Europeiska unionen har sagt att vi bör koncentrera oss på att fastställa ett förfarande, eftersom vår första målsättning är att Kyotoprotokollet skall träda i kraft.
Vi bör inte låta någonting hindra oss från att nå det målet.
Kommissionen tillsammans med medlemsstaterna kommer att nyttja COP 8 för att betona nödvändigheten av att genomföra Kyotoprotokollet och överenskommelserna som uppnåtts i Bonn och Marrakech.
Vi välkomnar de åtskilliga frågor som tagits upp i Europaparlamentets resolution av den 2 oktober, och vi kommer i största möjliga utsträckning att ta oss an dessa.
En fråga som vi kommer att driva vid COP 8 är också en uppföljning av den frivilliga koalition för förnybar energi som Europeiska unionen startade i Johannesburg.
Vi kommer att diskutera vägen framåt med likasinnade länder och uppmuntra andra att delta.
Som ni vet kommer Kyotoprotokollet att träda i kraft när 55 parter, som representerar minst 55 procent av utsläppen i bilaga 1, har ratificerat protokollet.
Hittills har 95 länder, som står för 37,1 procent av utsläppen, ratificerat Kyotoprotokollet, vilket utgör omkring två tredjedelar av världsbefolkningen.
Ratificeringens framgång, och det här gäller er andra fråga fru Jackson, ökade före och efter världstoppmötet i Johannesburg.
Sådana händelser brukar ofta väcka den här typen av reaktioner.
Det är bra, men den viktiga frågan är att få länder att ratificera protokollet och att nå framgång med att genomföra det.
Kanada och Ryssland sade under världstoppmötet att de har för avsikt att ratificera protokollet, medan större länder såsom Kina, Indien och Brasilien redan har gjort det.
Jag skulle säga att det som är viktigast just nu är att fortsätta att utöva påtryckningar mot Ryssland, eftersom vi vet att en ratificering av Ryssland, som står för 17,4 procent av utsläppen, är avgörande för att nå upp till tröskelvärdet 55 procent, vilket behövs för att Kyotoprotokollet skall träda i kraft.
Vi står naturligtvis i kontakt med de ryska myndigheterna, och vi följer ratificeringsprocessen i Ryssland på nära håll.
Min kollega och jag har uppmanat andra parter, med vilka vi har bilaterala möten, att ratificera Kyotoprotokollet, och det kommer vi att fortsätta med.
Vi har gjort allt vi har kunnat, rest runt i världen och talat med Australien och andra länder i ett vardagligt bilateralt sammanhang, fäst uppmärksamheten vid denna fråga och vid betydelsen av en ratificering av Kyotoprotokollet.
Så vi fortsätter att uppmana Förenta staterna och Australien att återvända till Kyotoprocessen.
Det europeiska klimatförändringsprogrammet som Jackson hänvisade till startades den 8 mars 2000, och genom detta har man fastställt viktiga faktorer för en kostnadseffektiv EU-omfattande strategi för att bekämpa klimatförändringen.
I vårt meddelande från förra året angavs ett första paket med tio åtgärder för en kostnadseffektiv reduceringspotential på mellan 122 och 178 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Det är nästan halvvägs till vårt Kyoto-mål på - 8 procent.
Kommissionen har redan lagt fram förslag till ett antal av dessa åtgärder, inberäknat ett system för utsläppshandel, byggnaders energiprestanda, kraftvärme och en strategi för att öka användningen av biobränslen under vägtransporter.
Andra, såsom lagstiftning om minimieffektivitetskrav för slutanvändarutrustningar eller för främjandet av energitjänster, och om fluorerade gaser, är under utarbetande.
Men det är sant att vissa av våra medlemsstater är tvungna att vidta allvarliga åtgärder för att ta itu med den aktuella utvecklingen när det gäller utsläpp av växthusgaser.
Vi har inte råd att vara släpphänta inom det området.
Det har konstaterats att transportsektorn är en av de mer svårbearbetade sektorerna, med de snabbast växande koldioxidutsläppen från transporter, trots de framgångar som gjorts genom vårt avtal med den europeiska biltillverkarorganisationen.
Kommissionen har angett att förändringar inom nuvarande mobilitetsmönster bör ges hög prioritet.
För att övergå till parlamentsledamöternas roll; de parlamentsledamöter som jag träffade i går och som kommer att ingå i delegationen till Indien, ansåg det vara frustrerande att de ofta placeras i samma grupp som de icke-statliga organisationerna.
Som observatörer kommer de inte att ha tillträde till förhandlingarna eller till rundabordsdiskussionerna i New Delhi.
Vi har haft ledamöter från Europaparlamentet i Europeiska gemenskapernas delegationer vid tidigare COP-möten i Bonn och Marrakech.
Vid båda tillfällena uppskattade jag och trivdes med det enastående samarbetet med Europaparlamentets delegation.
Det har varit till stor hjälp att ha ledamöter från Europaparlamentet närvarande och verksamma vid dessa tillfällen och vid bilaterala sammanträden med andra parlamentsledamöter.
I ett brev till talman Cox bekräftade nyligen kommissionens ordförande Prodi att enligt ramavtalet om förbindelserna mellan parlamentet och kommissionen kan kommissionen godkänna att åtta ledamöter från Europaparlamentet ingår som observatörer i gemenskapens delegation till COP 8.
Medräknandet av parlamentsledamöterna i COP-delegationen följer de etablerade reglerna om närvaro av parlamentsledamöter i delegationer till internationella konferenser.
Vi beslöt, efter våra diskussioner i går, att vi från kommissionens sida skall göra allt som står i vår makt för att undersöka huruvida delar av rundabordsdiskussionerna kan offentliggöras och bli tillgängliga för ledamöterna av Europaparlamentet, men vi är i händerna på en FN-organisation, så allt vi kan göra är att fråga.
Därefter måste ni fråga rådet och medlemsstaterna huruvida det skulle kunna vara möjligt att delta i samordningsmöten.
Den här frågan bör ställas i ett mer allmänt sammanhang, eftersom det inte bara gäller parlamentsledamöters deltagande i detta och andra klimatförändringsmöten, utan även i andra internationella forum.
Det är nödvändigt att för framtiden reda ut de olika rollerna och ansvarsområdena för kommissionen, medlemsstaterna och ledamöterna av Europaparlamentet.
Nu är det sannolikt inte rätt tid att ändra samtliga regler i det befintliga avtalet, men vid ett senare tillfälle bör det föras till en mer allmän nivå, och man bör fastställa tydliga regler för framtiden.
Jag har uppskattat samarbetet med ledamöterna av Europaparlamentet väldigt mycket.
Jag hoppas att det kommer att fortsätta vid COP 8 i Indien.
