# ID: svediakorp-gov430090
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 900
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skulle vilja börja med att tacka föredraganden Goebbels för alla hans ansträngningar.
Som vi alla vet har han arbetat under hård press.
Det här är en väldigt komplicerad och känslig fråga.
Jag uppskattar det faktum att han beslutsamt har försvarat direktivets syfte, vilket innebär att öka integriteten på de europeiska finansmarknaderna.
Jag skulle även vilja tacka skuggföredraganden och ledamöterna av parlamentet och i synnerhet ledamöterna av utskottet för ekonomi och valutafrågor för deras beredvillighet att gå vidare så snart som möjligt.
Efter alla de diskussioner som vi tidigare har haft angående kommittéförfarandet, skulle jag vilja belysa det framgångsrika samarbetet mellan våra institutioner under utarbetandet av detta direktiv, det första där man till fullo tillämpar Lamfalussy-förfarandet.
Jag tror att dagens text kommer att ge en god grund för ett framtida effektivt samarbete mellan Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.
Som Goebbels känner till är kommissionen för en ändring av artiklarna 202 och 211 i fördraget, för att parlamentets och rådets ståndpunkter skall stämma överens.
Jag hoppas att det kommer att framgå ännu tydligare i det bidrag som kommissionen förbereder för konventet, vilket jag hoppas skall vara fullbordat i slutet av november.
Goebbels, hans kolleger och kommissionen har likadana ståndpunkter i denna fråga.
Jag försäkrar parlamentet att Europeiska unionen inte vill ha något att göra med giriga ekonomiska bedragare - särskilt inte med något som motsvaras av? ekonomiskt galna kor? som Goebbels kallade dem.
Det är ett mycket livfullt uttryck som kommissionen finner mycket träffande.
Vi vill ha stabila, genomblickbara, integrerade och effektiva europeiska marknader för alla konsumenter och investerare.
Direktivet kommer förvisso att förbättra investerarskyddet och hädanefter göra de europeiska finansmarknaderna säkrare och mer attraktiva.
Det kommer att skingra den internationella oro som har uttryckts under de senaste åren angående insiderhandel och otillbörlig påverkan inom de europeiska marknaderna.
Som vi alla känner till har nyligen inträffade händelser visat hur viktiga dessa frågor är.
Skandaler som Enron och andra kända namn visar tydligt att det finns ett behov av fasta regler för att göra marknaden mer genomblickbar och trygg, för att se till så att den förblir fri från missbruk och bedrägerier.
En friktionsfri verksamhet inom finansmarknaden, som har allmänhetens förtroende, är avgörande för en hållbar ekonomisk tillväxt och för skapandet av välfärd.
Marknadsmissbruk leder till att företagen betalar mer för den finansiering de är i behov av; investerare uteblir och som en följd därav tar ekonomin skada.
Vi bör göra allt för att få ett slut på detta och för att återupprätta allmänhetens förtroende för våra marknader.
Det är just det som man vill uppnå med direktivet.
Eftersom det har pågått en djupgående diskussion om tillämpningen av direktivet när det gäller journalister, vilket Goebbels hänvisade till, skulle jag vilja nämna ett par saker angående detta.
För det första skulle jag vilja klargöra att vi inte under några omständigheter vill öka journalisternas börda.
Direktivet innebär inte något sådant.
Journalistiken är ett svårt yrke; arbetsbelastningen är stor och vi vill inte öka den.
Direktivet garanterar yttrandefrihet och pressfrihet.
Det uttrycks tydligt i redogörelsen, och själva direktivets text presenterar åtskilliga garantier för journalister, inberäknat möjligheten till självbestämmelse.
Skandaler som nyligen har inträffat i flera medlemsstater har emellertid visat att rekommendationer från journalister att köpa eller sälja en viss aktie kan påverka marknadspriset till deras fördel.
Vad vi inte önskar är att den lilla kategori av ytterst specialiserade ekonomijournalister som rekommenderar investeringsstrategier skall undantas från förpliktelserna om genomblickbarhet.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslagen 6 och 7.
Det skulle inte förefalla motiverat att undanta denna tämligen oansenliga kategori individer från de grundläggande villkoren för marknadens integritet som gäller för alla övriga yrkesverksamma på marknaden.
Dessutom, att till fullo eller delvis utesluta journalister från direktivets tillämpningsområde skulle innebära en harmonisering på gemenskapsnivå av begreppet? journalist?, vilket inte är någon enkel uppgift och inte heller något som vi önskar göra.
Ändringsförslag 5 innebär därför en kompromiss som föreslagits av utskottet för ekonomi och valutafrågor inför dagens sammanträde.
Det är rättvist både för journalister och för allmänhetens intresse och därför godtagbart.
Jag hoppas innerligt att ledamöterna här i parlamentet delar Goebbels och kommissionens syn på den här punkten.
När allt kommer omkring borde ekonomijournalister, som uttryckligen rekommenderar en specifik strategi till potentiella investerare, tillkännage sina eventuella intressekonflikter.
Jag kan inte se varför det inte skulle kunna vara en nyttig aspekt i det här direktivet.
Sålunda kan kommissionen instämma i ändringsförslagen 1 till 5, men vi kan inte gå med på ändringsförslagen 6 och 7 av de orsaker som jag redan har förklarat.
Om parlamentet skulle godkänna den gemensamma ståndpunkten tillsammans med ändringsförslagen 1 till 5 och förkasta ändringsförslagen 6 och 7, vilket jag har pläderat för, hoppas jag att rådet slutligen kommer att kunna acceptera den här texten under de närmaste veckorna.
Ett antagande av direktivet före årsskiftet skulle innebära ett stort steg mot en integrering av finansmarknaderna år 2005, vilket vi alla strävar efter.
Jag rekommenderar parlamentet att anta detta direktiv, och jag hoppas att alla som deltar i debatten kommer att hålla med Goebbels och mig.
