# ID: svediakorp-gov430067
# author: Corbey (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Skydd av den biologiska mångfalden är en av de viktigaste men också en av de svåraste uppgifterna.
Om och om igen hamnar vi i en situation där det visar sig att det här och nu inte passar att välja biologisk mångfald.
Om och om igen finns det goda orsaker till att här och nu avstå från stränga och tydliga åtgärder för att skydda hotade djurarter.
Och detta är också nu fallet.
Jag skall nu begränsa mig till de afrikanska elefanterna.
Jag tror att det finns goda anledningar till att inte förbjuda handel i elfenben helt och hållet.
För det första uppfyller den afrikanska elefanten helt enkelt inte kriterierna enligt vetenskapliga yttranden; populationen växer och är frisk.
För det andra är jag inte övertygad om att ett totalt förbud leder till att tjuvjagandet upphör.
Ett förbud kan i stället öka den illegala handeln, och driva upp priset.
Det har ingen elefant nytta av.
För det tredje stöter förstörelsen av elfenben på en hel del motvilja.
Förstörelse strider mot alla idéer om hållbart användande.
Varför skulle egentligen ett naturligt, uppskattat och värdefullt material som elfenben behöva förstöras?
Slutligen är jag övertygad om att skydd inte fungerar utan förpliktelse av lokala myndigheter och lokalbefolkning.
Vi kan försöka att läsa lagen för andra utifrån våra elfenbenstorn här i Strasbourg.
Vi kan predika moral utifrån vår predikstol i elfenben, men vi måste inse att det inte fungerar på det sättet.
Fem länder i södra Afrika har lagt fram andra planer.
De har erfarenheter och de har också haft framgång.
Vi skulle i varje fall kunna ta deras argument på allvar.
Naturskydd är inte någonting som det internationella samfundet kan ålägga, och det borde vi heller inte vilja.
Det finns alltså goda anledningar till att inte flytta den afrikanska elefanten till bilaga I i morgon.
Det finns emellertid också en god grund till att göra det, och det är att ge en politisk signal.
Signalen om att Europaparlamentet tar skyddet av den biologiska mångfalden seriöst.
Att Europaparlamentet nu också förpliktigar sig att göra allt för att behålla biologisk mångfald.
Kort sagt, jag kan med mycket stor svårighet ansluta mig till den här resolutionen.
Men enligt min uppfattning hör det också ett politiskt löfte till.
Löftet om att vi också själva måste göra verklighet av biologisk mångfald.
Att vi måste anstränga oss för att finna en lösning som också fungerar för den afrikanska befolkningen.
