# ID: svediakorp-gov430061
# author: Keppelhoff-Wiechert (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Låt mig först rikta ett stort tack till min kollega Khanbhai för hans initiativbetänkande.
Som medlem i Europaparlamentets AVS-delegation har jag ägnat mig åt frågan i många år.
En hållbar jordbrukspolitik, landreformer och landsbygdens utveckling är en viktig politisk utmaning med tanke på utvecklingsländernas oberoende.
Varför har vi inte kunnat bidra till förbättringar i de fattigaste länderna på ett mer avgörande sätt med vårt stora ekonomiska stöd?
Jag frågar mig ständigt, vad gör Europa för fel?
Vad gör de rika länderna för fel, men också: Vilka möjligheter får de fattiga länderna genom att öka sina egna ansträngningar?
Jag tror att vi måste bli mycket mer otåliga i dessa frågor, för vi ser - det har vi exempel på - att världens befolkning inte längre accepterar orättvisorna.
Som europeiska jordbrukspolitiker vet vi bara alltför väl att den gemensamma jordbrukspolitiken i de europeiska gemenskaperna regelbundet stöter på hård kritik för effekterna på jordbruket i de fattigaste länderna, och så har fallet varit även i visa debattinlägg här i kväll.
Hur som helst stämmer det att kritikerna i mina ögon alltid gör svaret för lätt för sig, för det är fel att tro att en mer öppen handel automatiskt leder till att livsmedelssektorn i utvecklingsländerna utvecklas bättre.
Det är många som har sagt det: EU är redan nu världens största importör av livsmedel, och med det som bakgrund löser man inte jordbruksproblemet för den övervägande majoriteten av utvecklingsländerna bara genom en intensivare handel och avreglering av jordbruket.
Det är nämligen fel - och det riktar jag till Kinnock - att kräva en fullständig liberalisering utan nationella kvoter i utvecklingsländerna.
Det skulle leda till en obarmhärtig snedvridning av konkurrensen som de små bönderna aldrig skulle klara.
Låt mig avslutningsvis nämna tre faktum: Det behövs en produktion för självförsörjning och export med klara ägandeförhållanden, det behövs ökad sysselsättning, det behövs en hållbar försörjning, och vi måste fundera över nya vägar.
