# ID: svediakorp-gov430059
# author: Patakis (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De problem med livsmedelssäkerhet och svält som 20 procent av världens befolkning står inför, är utan tvivel en skamfläck för den moderna civilisationen som bevisar att kapitalismen inte förmår lösa ens de grundläggande problemen.
De mest framträdande dragen i detta betänkande är ett skenheligt intresse för befolkningen och jordbrukarna i utvecklingsländerna, önsketänkande och motsägelser, och dess främsta syfte är att ge dem som är ansvariga för problemen ett alibi så att de kan fortsätta att bedriva den politik som förvärrar problemet.
Målet med det föreslagna utkastet är att lösa livsmedelsproblemet och man föreslår ett provisoriskt datum år 2015 då den andel av befolkningen som tvingas leva på en dollar om dagen skall ha halverats.
Detta mål upphävs av reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, genom vilken man minskar gemenskapens jordbruksproduktion för att bättre anpassa den till världsmarknaden i enlighet med WTO: s definition, snarare än att anpassa den till mänsklighetens livsmedelsbehov.
Varför?
För enligt den gängse synen inom Europeiska unionen är livsmedel inte en vara som uppfyller olika behov, utan en vara som garanterar enorma vinster för livsmedelsindustrin och de multinationella företagen.
Med sina ändlösa reformeringar av den gemensamma jordbrukspolitiken håller Europeiska unionen på att skapa en allt större brist på produkter, ruinera jordbrukarna och, samtidigt, tvinga utvecklingsländerna att genom utsugaravtal och prismekanismer sälja sina produkter till priser som prutats ned och därmed drar man åt snaran om halsen på ländernas befolkning och skyddar de multinationella företagens vinster.
Lösningen är inte att avskaffa subventionerna i industriländerna och på så vis ruinera deras jordbrukare och försätta dem i samma situation som jordbrukarna i utvecklingsländerna, utan att bibehålla jämlikheten mellan industriländer och utvecklingsländer i de internationella handelsförbindelserna, och därigenom förbättra deras levnadsstandard, minska deras utlandsskuld och öka deras sammantagna nationalprodukt.
Betänkandets önsketänkande och motsägelser blir till rena skenheligheten när man för fram ett förslag om att subventionera genetiskt modifierade grödor till utvecklingsländerna och låta dessa tillhandahållas av olika multinationella företag, oavsett vilka konsekvenser detta får.
Av erfarenhet vet vi att svält är ett politiskt och socialt problem, och inte ett tekniskt problem.
Vi har både potential och resurser att förse hela världen med mat och ändå ta hand om miljön och folkhälsan, men det är inte möjligt under det nuvarande sociala systemet, det vill säga med det rådande kapitalistiska systemet.
Detta betänkande upprepar gamla fraser och kommer inte med några positiva förslag om hur det globala livsmedelsproblemet skall kunna minskas.
Tvärtom kommer de åtgärder som föreslås att förvärra problemet och lägga sten på börda i form av allvarliga risker för miljön och folkhälsan samt leda till att utvecklingsländerna försätts i beroendeställning gentemot de multinationella företagen i industriländerna.
