# ID: svediakorp-gov430057
# author: Cunha (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka Bashir Khanbhai för det utmärkta betänkande han har utarbetat.
Trots att det har ändrats finns det ändå en viss självkritik i förhållande till Europeiska unionen och den gemensamma jordbrukspolitiken som jag i vissa fall tycker är orättvis.
För det första erkänner man inte i betänkandet att Europeiska unionen i dag är den största marknaden i världen för jordbruks- och livsmedelsprodukter från de fattigaste länderna.
Det räcker med att påminna om att det är den största importören i världen av jordbruksprodukter och att importen från utvecklingsländer uppgår till mer än 27 miljarder euro om året, det vill säga mer än summan av all import från dessa länder till Förenta staterna, Japan, Nya Zeeland, Kanada och Australien tillsammans.
För det andra är Europeiska unionen och dess medlemsstater de som ger mest stöd till dessa länder, med nära 28 miljarder dollar i utvecklingsstöd, mot till exempel 11 miljarder från Japan eller 9 miljarder från Förenta staterna.
För det tredje är det lämpligt att komma ihåg att inom ramen för WTO-förhandlingarna är det Europeiska unionen som mest har tryckt på behovet av en positiv diskriminering till förmån för utvecklingsländerna.
Och så har vi det hittills viktigaste initiativet för de 50 fattigaste länderna i världen, initiativet? allt utom vapen?, som föreslår att man tar emot de viktigaste produkterna från dessa länder utan några avgifter eller motprestationer.
Slutligen vill jag påminna om att Europeiska unionens jordbruk, i det väsentliga är ett komplement till utvecklingsländernas jordbruk, eftersom dessa är stora importörer av produkter från tempererade områden, medan Europeiska unionen importerar stora mängder tropiska produkter.
Ofta ser man konflikten mer utifrån vissa företags intressen, som verkar där, än i de lokala befolkningarnas intresse.
