# ID: svediakorp-gov430054
# author: Hyland (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 499
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi har lång väg att gå innan vi framgångsrikt kan överbrygga klyftan mellan fattigdomen i tredje världen och levnadsstandarden i de utvecklade länderna.
Den föreslagna utvidgningen av Europeiska unionen påminner oss om de orättvisor som finns mellan de nuvarande medlemsstaterna och kandidatländerna i Central- och Östeuropa.
Jag föreslår inte att våra ansträngningar bör koncentreras på att stödja dessa länder hellre än länder i tredje världen, men ju mer vi befäster ekonomierna, särskilt jordbruksekonomierna i de föreslagna nya medlemsstaterna, desto bättre kommer vi att lyckas med att nå våra utvecklingsmål för tredje världen.
Det skadar inte att komma ihåg - och jag säger inte detta av själviska skäl - att Europeiska unionens åtagande för hållbara familjejordbruk, såväl i de befintliga medlemsstaterna som i de nya, kommer att innebära ansenliga svårigheter.
Medan kommissionens förslag om en ytterligare reform av den gemensamma jordbrukspolitiken sannolikt kommer att vara mer förenligt med tredje världens utvecklingsbehov, fruktar jag att vår ambition att skydda gemenskapens jordbrukare, särskilt de i randområdena, inte kommer att bli lätt att uppfylla.
Det faktum att 1,2 miljarder människor i utvecklingsländernas landsbygdsområden lever i fattigdom är en chockerande anklagelse mot de utvecklade länderna, och den långsiktiga utvecklingen och hållbarheten i tredje världens ekonomier beror likaså på våra ansträngningar och - förhoppningsvis - framgångar att hjälpa dem att utveckla sina naturresurser och att tillföra mervärde, med motsvarande åtgärder för att ge utvecklingsländernas produkter tillträde till vår marknad.
Det bör dock inte gå obemärkt förbi att Europeiska unionen är världens största livsmedelsimportör och att 53 procent av importen kommer från utvecklingsländer tack vare handelseftergifterna, som även är förenliga med den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag instämmer i den åsikt utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling hyser om att okontrollerad fri världshandel har en förödande effekt på utvecklingen av livsmedelsgrödor i utvecklingsländerna och att det är berättigat att de vill skydda sina producenter genom tullmurar.
När det gäller jordbruks- och landsbygdsutvecklingen har Europeiska unionen och utvecklingsländerna samma mål: att utveckla ett mångsidigt jordbruk med ökad tonvikt på landsbygdsutveckling och hållbara landsbygdssamhällen.
Det är fel att lägga hela skulden för utvecklingsländernas problem på den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt av de skäl jag har angett.
Jag anser att produkter från utvecklingsländerna även i fortsättningen skall få tillträde till gemenskapens marknader, men jag anser även att övergången måste ske gradvis och planeras noggrant och parallellt med den gemensamma jordbrukspolitiken.
Jag avskyr termen? dumpning? i den mån det handlar om överproduktion av livsmedel i förhållande till marknadskraven.
Det är ologiskt att överproducera en livsmedelsprodukt som det inte finns konsumenter för och det är ännu mer ologiskt att försöka bli av med denna produkt på ett sätt som orsakar störningar i utvecklingsländernas jordbruksekonomier.
Jordbrukare och producenter måste avskräckas från medveten överexport till marknader i utvecklingsländerna som en ersättning för dålig marknadsföring och dålig produktdiversifiering inom gemenskapen eller i andra utvecklade ekonomier.
