# ID: svediakorp-gov430041
# author: Jarzembowski (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 798
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade fru vice ordförande, kära kolleger!
Låt mig först bekräfta att majoriteten i PPE-DE-gruppen givetvis stöder kommissionärens förslag, dock med kollegan Lisis viktiga förslag till förbättringar.
Förslaget arbetar på två plan.
Först och främst vädjar det till flygtrafikföretagen att utnyttja principen om frivillighet, dvs. att genom att erbjuda de enskilda passagerarna ersättning plocka ut dem som inte absolut måste resa med första flyget, utan som kan ta nästa.
Det stämmer att principen om frivillighet har varit framgångsrik i Förenta staterna.
Men om det inte finns tillräckligt många frivilliga, om alla måste hem eller till arbetet och någon ändå inte kan tas med, då måste den passageraren kunna ställa rättsliga anspråk.
Han eller hon har bokat ett flyg, har ett okej på biljetten, och då måste han eller hon också kunna ställa krav på att komma iväg.
Om flygtrafikföretaget av ekonomiska skäl överbokar planen därför att man vet att många aldrig dyker upp, då måste företaget också betala när bokningsgarantin inte håller.
Så enkelt är det.
Passageraren vet ju att man kommer med om biljetten är i sin ordning, och om det inte fungerar så, då skall flygtrafikföretaget betala.
Fru kommissionär, ni har förstås varit hård i fråga om ersättningens storlek.
Min kollega Foster, som jag inte alltid håller med, har påpekat något mycket klokt.
Flygpriserna har sjunkit de senaste åren, och därmed stämmer inte argumentationen riktigt att ersättningarna måste vara väldigt höga för att svara mot de senaste årens kostnadsökningar, eftersom flygpriserna ju har sjunkit.
De flesta av oss är bekanta med de fyndiga system för specialtariffer som gör att man kan flyga bra och säkert till lägre priser än vanligt.
Därför har ni förhoppningsvis förståelse för att vi sänker ersättningen till en nivå som vi menar är ekonomiskt rättvis.
Vi tror att för höga ersättningar till de passagerare som inte tas med, leder till att flygtrafikföretagen omfördelar kostnaderna på alla passagerare genom att allmänt höja prisnivån, vilket drabbar fler än dem som nekas ombordstigning.
Låt mig säga följande till kollegerna i den liberala gruppen - vi brukar vara överens, men inte just i dag: vi måste ha en schablonsumma, och det av två skäl.
För det första är skadeverkan densamma för den som nekas ombordstigning vare sig han har betalat 150 eller 500 euro eller mer för sin biljett.
Han har fått garantier för att kunna flyga, men lämnas ändå kvar.
Då spelar det ingen som helst roll vad biljetten har kostat.
Förtroendet är skadat, och mer än så.
Därför menar jag att även lågprisflygbolaget - som ju slipper problem med överbokning i och med att de inte tar med fler passagerare än de inbokade - måste ersätta passageraren när de av ekonomiska skäl ställer in ett flyg, vilket uppenbarligen sker ganska ofta.
Vi behöver enhetliga tariffer som underlättar arbetet för de stackars medarbetarna på flygplatserna.
Vi vill nämligen att ersättningen utbetalas vid boardingutgången till den passagerare som nekas ombordstigning eller när ett flyg ställs in.
Ni kan faktiskt inte kräva att den arma boardingvärdinnan skall räkna ut tusentals olika priser och att passagerarna snällt skall vänta tills hon är färdig med uträkningarna av de enskilda ersättningarna.
Jag tror därför att vårt förslag är mycket klokt.
Låt mig i min kollega Ria Oomej-Rijtens ställe - hon kan tyvärr inte tala här i kväll men har bett mig framföra hennes argument - på nytt understryka att vi föreslår delad omröstning om artikel 3.2.
Där heter det att förordningen inte gäller passagerare som reser till reducerat pris som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.
Vi är rädda att formuleringen är väldigt grå.
Det bör klart och tydligt framgå att även passagerare som reser till reducerat pris har rätt till full kompensation.
Jag tror det är väldigt viktigt att se det så.
Fru kommissionär, jag har ytterligare en fråga till er.
Vår kollega Lisi har ju lagt fram ett utmärkt förslag till artikel 13, nämligen att medlemsstaterna skall se till att det flygtrafikföretag som tvingas betala men i sak inte är ansvarigt för förseningen eller det inställda flyget, kan resa skadeståndskrav på skadevållaren, vare sig det gäller flygsäkerhetssystem eller andra, även statliga system.
Kan ni utifrån idén om en rättvis ansvarsfördelning - även om flygtrafikföretaget bär det primära ansvaret för utbetalningarna - försäkra oss om att de även kan ställa krav på statliga organisationer som orsakar förseningar eller inställda flyg?
Det skulle underlätta om ni ville stödja denna del av ändringsförslaget.
