# ID: svediakorp-gov429950
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Fru talman!
Om man vill försvara det öppna samhället är det viktigt med underrättelsearbete.
Därför har många länder i ljuset av den 11 september klokt nog valt att stärka sina underrättelsetjänster och naturligtvis pågår även ett samarbete mellan de enskilda nationernas underrättelsetjänster.
Jag måste dock säga, mina damer och herrar, att som det ser ut för närvarande är detta en nationell angelägenhet och det samarbete som förekommer mellan ländernas respektive underrättelsetjänster är därför en mellanstatlig angelägenhet och inte en fråga för rådet.
Man skulle kunna önska att det var annorlunda men det är på detta sätt det förhåller sig för närvarande.
Därför varken vill eller kan jag gå in på en närmare diskussion kring de enskilda uppmaningarna i Europaparlamentets beslut från förra året.
Jag måste - liksom det belgiska ordförandeskapet - hålla i minnet att jag agerar företrädare för rådets ordförandeskap och skall koncentrera min insats och det jag säger till de förhållanden som rör rådet eller Europeiska unionens övriga institutioner.
Rådet både kan och vill medverka till att stärka samarbetet kring skyddet av vår kommunikation.
Detta fokuserade jag på i mitt anförande där jag särskilt framhävde kodning som ett medel för att skydda kommunikation.
Jag har naturligtvis lyssnat med stort intresse till diskussionen, precis som jag lyssnade när jag som ledamot av detta parlament närvarade vid en rådfrågning om Echelon under Gerhard Schmids ordförandeskap.
Då var jag ledamot av Europaparlamentet, nu är jag medlem av rådet och rådets talesman, och är tvungen att hålla mig till den roll som tills vidare är rådets och därmed även min.
Jag har förstått att Europaparlamentet inte anser att Europeiska unionens insats på detta område är tillräcklig och jag noterar detta.
Det är naturligtvis någonting som jag tar med mig men jag befinner mig inte i en situation där jag kan säga att? Ja, mina kära kolleger, nu gör vi si och så?.
Det har jag inte mandat till och det tror jag att Gerhard Schmid är minst lika medveten om som jag.
