# ID: svediakorp-gov429927
# author: Sousa Pinto (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Dagens debatt syftar till att fastställa en balans i kampen mot terrorismen ett år efter den 11 september 2001.
Hur reagerade Europeiska unionen på denna tragiska händelse?
EU visade sin solidaritet och vilja att stödja Förenta staterna, varnade för risken att identifiera terrorism med den muslimska arabiska världen, betonade sin medverkan i kampen mot terrorismen genom en handlingsplan med mer än 60 åtgärder och en rad rambeslut i vilka den europeiska arresteringsordern ingick, liksom det polisiära samarbetet för att bekämpa terrorismen.
Man tog även upp det angelägna i att finna politiska vägar för att lösa de konflikter som underblåser den terroristiska fanatismen, främst den israelisk-palestinska frågan.
Beslutsamheten att utrota terrorismen och det brådskande i att sätta i gång nya effektiva instrument för detta ändamål får inte under några omständigheter påverka individuella rättigheter, frihet och säkerhet på ett oproportionerligt sätt.
De grundläggande rättigheternas okränkbarhet ligger till grund för legitimiteten för de demokratiska myndigheternas utövande av sin makt.
På samma sätt måste man i en ständig kamp mot terrorhotet se den internationella rätten som en gräns som inte får överskridas.
De totalitära organisationerna föraktar rättens företräde såväl på ett inrikes plan som när det gäller de internationella relationerna.
Idén om den internationella rätten är en demokratisk uppfinning.
Om de länder som är offer för terrorism reagerar mot detta hot genom att kränka den internationella rättens bestämmelser och principer skulle de ge brottslingarna en oväntad gåva och det skulle innebära ett steg bakåt för civilisationen.
Det fanatiska hat som leder människor till att utföra attentat och självmord underblåses ofta av permanenta situationer av orättvisa eller förödmjukelse.
Detta faktum skall inte ses som något försvar för de avskyvärda attentaten mot civilbefolkningarna utan som en del av den nödvändiga sanningen för att kunna förstå detta våldsfenomen.
På ett strikt europeiskt plan är det viktigt att komma ihåg och kritisera den oförmåga och bristande vilja som medlemsstaternas regeringar hela tiden har visat när det gällt att vara konsekventa beträffande förslaget till harmonisering av politiken och skapandet av gemensamma instrument för att bekämpa terrorismen som lagts fram av kommissionen.
Terrorismen är ett hot som kräver ett gemensamt och överstatligt svar.
I Europa har detta svar ännu inte visat tillräckliga livstecken.
