# ID: svediakorp-gov429910
# author: Wiersma (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den här debatten förs drygt ett år efter attentaten i Förenta staterna.
Jag tror att det är ett passande tillfälle att stanna till vid den framgång som har nåtts i striden mot den internationella terrorismen, men också vid de utgångspunkter på vilka dessa måste baseras.
Aktuella händelser visar att hotet fortfarande är till fullo närvarande.
Se på den förskräckliga katastrofen som ägde rum för några veckor sedan på Bali.
Huvudfrågan i Europeiska unionens politik är naturligtvis till vilken grad alla åtgärder som vidtagits för att minska risken för terrorism har bidragit.
Kan kommissionen och rådet säga något om det?
Europaparlamentet vill gärna informeras oftare och bättre om genomförandet av handlingsplanen.
Våra väljare har behov av detta.
Jag förstår att en stor del av informationen är känslig, men en omfattande översikt av aktiviteterna ger ingen direkt insikt i politikens effektivitet.
Lyckas vi verkligen tränga tillbaka terroristnäten?
Europaparlamentet fäster i sitt resolutionsförslag med rätta stor uppmärksamhet vid Förenta nationernas roll i kampen mot den internationella terrorismen.
Denna roll är av avgörande betydelse.
Vi vill ha en internationell strategi mot ett internationellt problem med den gemensamma säkerheten som utgångspunkt, alltså agera via FN: s säkerhetsråd och inte ensidigt eller med tillfälliga koalitioner.
Det är en fråga om princip, men det är också önskvärt utifrån nödvändigheten att skaffa ett så brett stöd som möjligt för kampen mot den internationella terrorismen.
Bekämpandet av orsaken till terrorismen är det mest effektiva sättet att angripa fenomenets grogrund.
Vi vill att frågor som främjande av demokrati och kamp mot fattigdom skall utgöra en påtaglig del av detta.
Politiken får inte krympa till militära eller polisiära operationer.
Europeiska unionen förfogar som ingen annan över det spektrum av instrument som behövs för detta.
Vi talar egentligen om en form av konfliktförebyggande, och det är ju ändå Europeiska unionens allmänna prioritet inom utrikespolitiken.
Detta leder mig in på det specifika problem som kommissionär Patten redan har talat om, nämligen problemet med de så kallade failed states.
Dessa finner vi framför allt i Afrika, men också på närmare håll.
Ta exempelvis Transnistrien, den avskilda delen av Moldavien.
Dessa länder eller områden erbjuder en utmärkt hemvist och arbetsplats för kriminella aktiviteter och terroristverksamhet, som ofta sammanhänger med varandra.
Europeiska unionen borde enligt min uppfattning uppträda lite mer aktivt, i synnerhet när det gäller ett antal områden på närmare håll - och jag har nämnt ett -, och inte bara överlämna lösningen av exempelvis problemet i Transnistrien till andra länder och organisationer.
Slutligen är vi av den uppfattningen att Europeiska unionen i sina överväganden om sin roll i kampen mot terrorismen skulle kunna vara en aning mer ambitiös när det handlar om användandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens nya instrument i kampen mot terrorismen.
Under de exceptionella omständigheter som vi konfronteras med måste man ställa sig frågan om det finns fler uppgifter än enbart Petersberguppdragen.
Det skulle också ansluta till vår mer allmänna uppfattning om att vi måste uppträda mer i EU-sammanhang och mindre i nationellt sammanhang i kampen mot terrorismen.
Om EU uppträder gemensamt kan man också uppnå mer inom ramen för FN.
